In Reflektioner

Arbetet

I början av januari sa vi upp oss från våra jobb. Det var lite av en milstolpe men kändes inte särskilt dramatiskt.  Vi har pratat om möjligheten att vara tjänstledig och det hade säkert varit fullt möjligt att få till hos våra arbetsgivare, men vi ville kännas oss fria och fullständigt obundna. (Eller kanske bara korkade, det hade väl varit jättebra att ha jobbet kvar , egentligen)

Vi kommer att jobba till den 7 respektive 25 april. Och ärligt talat tror jag inte vi riktigt kan ta in vad det innebär att inte arbeta. Vi planerar för saker vi ska göra på helgerna i maj, tills vi kommer på, vi arbetar inte då. Vi kan göra vad vi vill , när vi vill.  Nåja, vi har en båt att färdigställa så vi ska inte lata oss, tror jag.

När nästa arbetsvecka startar har jag 46 arbetsdagar kvar. Jag ser slutet på spårfel, signalfel, snöglopp och tidiga morgnar.

Nedräkningen kan definitivt börja.

 

 

 

Share Tweet Pin It +1
Previous PostViktiga inköp eller inte
Next PostI väntans tider

3 Comments

  1. Rosie
    4 months ago

    Häftigt! Och modigt!

    Reply
    1. Anki
      4 months ago

      Ja känns lite overkligt 🙂

      Reply
  2. Björne
    4 months ago

    Vi kommer sakna dig!

    Reply

Lämna gärna en kommentar...