Reflektioner

Category Posts

In Reflektioner

Irma

Bild:Reuters

Alltså det här med orkaner vill man inte vara med om!  I våra planer finns en sommarsäsong i Karibien inplanerad,  när sådana här vädermonster som Irma kan dyka upp.  Om man håller sig långt söderut minskar risken för orkaner, men inte helt.  Vi följer orkanerna med förskräckelse här.

Share Tweet Pin It +1

0 Comments

In Reflektioner

Långtråkigt eller?

Men vad gör man när man seglar under en lång överfart, undrade någon härom dagen. Jag hade inte riktigt tänkt igenom det innan, så jag svamlade något om att hålla utkik, äta, sova och klamra sig fast. Det låter långtråkigt, sa personen som ställt frågan. Ja det gör det onekligen.  Men eftersom jag “stalkar” en hel del (väldigt många) långseglarbloggar, har jag gjort en sammanställning:

Långseglare verkar göra följande:

  1. Fiskar. Helst iförda kalsonger/trosor (eller inget alls).  Poserar med fisken och äter sedan någon form av sushi.
  2. Bakar sockerkaka. Kämpandes med ingredienser som kastas runt i en krängande båt. Den färdiggräddade kakan lutar.
  3. Städar undan flygfiskar. De luktar illa och det lyckas alltid hamna en flygfisk på något underligt ställe i båten.
  4. Tittar på mareld och stjärnorna.
  5. Och sedan kommer, håller utkik, äter, sover och klamrar sig fast.

Och det verkar väl inte så tråkigt, sammantaget? Om man gillar fisk förstås. Sedan får man väl försöka skoja till det ibland. Som när vi korsade Rigabukten. Gissa vilken film som inspirerade oss…

instagram är det även rörliga bilder.

Ber att få återkomma till detta inlägg när vi själva är mer erfarna, och vad vi hittade på för att slå ihjäl tiden. Hej så länge!

Share Tweet Pin It +1

0 Comments

In Reflektioner

La Cucaracha

Plötsligt en dag låg den bara där. På rygg. Stendöd. Lätt mumifierad. I vår båt.

En kackerlacka. 

La Cucaracha

 

 

 

 

 

 

Nu behöver vi inte bli alldeles dramatiska över det. Båten är ju berest, har seglat i Medelhavet, korsat Atlanten och glidit runt i Karibien. Klart att kackerlackan kommer därifrån. Den har säkert legat stendöd under innertaket i badrummet i flera år. Men ändå. Tänk om den haft kompisar som gått och dött någon annanstans i båten? 

Långseglare som kommit en bit på sin färd brukar beskriva hur de försöker undvika att få kackerlackor ombord. På konservburkarna som inhandlas pillas etiketterna bort, frukten tvättas, ytterkartonger till matvaror tas inte ombord, man till och med undviker att gå ombord med sina skor som man promenerat omkring i utländska städer med. Det inhandlas “Kackerlackshotell” och tvättas och saneras  i alla skrymslen och vrån. Ändå verkar de flesta, förr eller senare,  få besök av de käcka små krypen. 

Å andra sidan kan man läsa på Naturhistoriska riksmuseets hemsida:

“Skulle man få med sig en ensam kackerlacka hem kan man förstås ha den som husdjur. De är synnerligen lättskötta djur – de äter allt och gillar fuktiga miljöer. Men det krävs mycket noggrann övervakning så att de inte rymmer och blir skadedjur.”

Det är kanske det den upphittade kackerlackan varit, de förra ägarnas husdjur? Högst troligt.

Share Tweet Pin It +1

3 Comments

In Reflektioner

När vi bestämde oss för att långsegla

Drömmen om att långsegla dök upp första gången runt millennieskiftet. Vi läste resebrev som publicerades på world wide web. Vi gick till biblioteket och lånade böcker som hette “Så lämnade vi ekorrhjulet” och “Mina fem skeppsbrott”. Det köptes till och med en bok om havsfiske som skulle kunna vara “bra att ha”.

havsfiske Text i bok

Boken har stått där i bokhyllan och inte gjort så mycket väsen av sig. Inte tankarna om långsegling heller. De kom av sig en smula. Vi fortsätter att segla, barnen växer upp, vi har bytt jobb några gånger och vi har det ganska bra.

coco reef hotell tobago

Så, typ hundra år senare januari 2014, åker vi på semester till Tobago, kostar på oss fina hotellet och med palmsus och paraplydrinkar som bakgrund, börjar vi prata om det där med långsegling igen…

coco reef hotell tobago

Vi bor i tornrummet med utsikt över Store bay där långseglarna ankrar upp på rad. Vem kan inte komma på briljanta idéer i ett tornrum, med den utsikten?

tobago

Vi sitter varje kväll i skymningen och stirrar på de ankrade båtarna. “Kolla en med svensk flagga” ropar vi förtjusta till varandra. Och vi bara vet att vi måste göra det här. Segla hit med egen båt.

tobago hotel

I dag är det 450 dagar kvar tills vi kastar loss och det är ännu längre kvar tills vi ankrar  i Store bay på Tobago, men en dag så kommer vi att ligga där ute i det turkosblå och spana upp mot tornrummet och säga, det var där vi bestämde oss…

Share Tweet Pin It +1

2 Comments

In Reflektioner

Kvinnlig långseglare och äventyrare

I dag på internationella kvinnodagen tänker jag på Aina.

aina cederblom

Jag snubblade över en artikel om Aina Cederblom svensk äventyrare och “långseglare”. Jag var till och med tvungen att bege mig till biblioteket (som var ett äventyr i sig) och låna boken om henne. I början av 30-talet tog hon sig med liten snurrebåt via Europas kanaler till Svarta havet och Medelhavet innan hon for hem igen. Några år senare begav hon sig ut på Atlanten och lyckades ta sig till Färöarna där hon beslöt att styra mot Kanada. Ute till havs igen styrde hon mellan isbergen, skadade propellern, började ro och ransonerade maten innan hon vände om och tog sig tillbaka till Färöarna efter 19 dagar till havs.

Det finns mer att läsa om Aina här. På 80-talet gjordes även “Här är ditt liv om Aina” som finns i SVTs öppna arkiv

Om jag under kommande långsegling känner att det är jobbigt till havs, ska jag definitivt tänka på Aina.Det är liksom bara att ransonera kexen och fortsätta ro, så löser det sig.

Vilken kvinna!

Share Tweet Pin It +1

0 Comments

In Reflektioner

Allt för sjön 2017

För en månad sedan var vi Göteborg på båtmässan och rekognoserade. Idag var vi på Allt för sjön i Stockholm. Vi passade på att pilla några extra gånger på de instrument vi ska köpa till båten, ställa kluriga frågor om  man-över-bord larm och framförallt utföra lite “monterarbete”. Vi stod under eftermiddagen i OSKs monter där vi värvade nya medlemmar och sålde tröjor och vimplar. Många stannar till och är nyfikna på långsegling, ställer frågor och ser lite drömmande ut.

Det var riktigt skoj att stå i montern och vi fick många trevliga möten med både nya och gamla medlemmar i klubben.

Share Tweet Pin It +1

0 Comments

In Reflektioner

När vi är borta

…och då menar jag inte avlidna, utan mer ute på långfärdssegling, hur gör vi då med alla våra saker, och vårt hus, och vår ungdomar? Ungdomarna puttar vi ut, helt enkelt. “Det finns ju Skype, och vi ses ju till jul och ni är ju vuxna nu”. Typ. (Fast riktigt så är det ju inte, vi pratar mer om dom än om segling och stormar mellan varven. Hur ska det gå för dom, när vi är på andra sidan havet, säger vi till varandra med darr på rösten.) Bra naturligtvis, de är kloka, våra unga vuxna.

Sakerna, de där världsliga grejerna som samlas på hög i källarförråd och krypvindar, börjar vi nu fundera över. Släng, sälj eller spara är frågan. Jag har lagt ut några annonser på kaffeservis med guldkant och långfärdsskridskor, vilket vi inte lär släpa med oss. Det finns även fler sälj-kandidater men de där sakerna som  är nostalgi, sneda och vinda barnteckningar som föreställer en…gnu…hund…blomma? Och saker som ska sparas. Någonstans måste de förvaras.

Våra resonemang om förvaring har varit följande:

  • Kolonilott med liten stuga för att förvara våra saker i.
  • Husvagn att förvara våra saker i, samt ställa den på uppställningsplats.
  • Sommartorp att förvara våra saker i, bo där när vi besöker Sverige.
  • Hyra ut huset, och förvara saker i boden.
  • Hyra magasin
  • Köpa en liten lägenhet med förvaring i vinds- eller källarförråd.

De tre översta förslagen, faller på att det måste skötas om och besökas regelbundet (klippa gräs, skotta snö, tittas till) och hyra ut huset är inte heller aktuellt. Alla släktingar kan pusta ut, ingen behöver åka till nån kolonilott en gång i veckan för att titta till våra saker.

Så just nu är planen att vi helt enkelt magasinerar våra saker, vilket är det normala i sådan här fall…men vem vet..tänk om vi vill åka hem på sommaren, skrota runt bland blommor och blad, då kanske det inte är så dumt med en kolonilott trots allt?

kolonistuga

Share Tweet Pin It +1

0 Comments

In Reflektioner

Varför vi har en badboll i sovrummet

Man kan säkert göra hurtiga gymnastiska övningar med nämnda boll, ungefär som med en pilatesboll, men vår boll hänger där i sovrummet för att påminna oss om vårt “nästa liv”.

Som en mental tankebubbla över vår säng påminner den oss om att jorden är rund, det är väldigt mycket hav att korsa och att vi hittills seglat över hav som är så litet att det nästan inte syns på bollen. (Östersjön är typ 1 centimeter och Atlanten flera decimeter!)

Men om man delar upp bollen i delmål, blir bilden tydligare. Haven blir mindre, planerna tydligare. Planerna diskuterar vi ofta, när ska man befinna sig var. Vad vill vi se, vad vill vi uppleva. Vilken rutt ska vi ta.  Sakta börjar vi få grepp om planerna.

Det är därför vi har en badboll i vårt sovrum.

Share Tweet Pin It +1

0 Comments

In Reflektioner

Bloggar vi följer

Ny snösmocka och minus tolv grader kallt. Av alla väder man kan välja mellan är det här ett av de minst lämpliga att hålla på med båtrenovering i. Vi skulle behöva ta med oss akterkabinens båtdynor till båten och måtta in hur de nya bäddmadrasserna ska friseras för att passa in och även ta lite mått på en ny dyna som behövs efter ombyggnaden. Men det får vänta tills det blir lite varmare. Under tiden läser vi lite bloggar. (Det kanske är så att den bästa äventyrs-långseglingen sker från soffan ändå?)

  • S/Y Loupan är inne på säsong två och kommer att ta sig igenom Panamakanalen om några veckor. Trevlig blogg som också innehåller matnyttig information för oss som vill göra samma sak.
  • Nanny Längesegling befinner sig just nu i Kuna Yala, en ögrupp som tillhör Panama. Charmigt skrivet och som inte bara ger bilden av paraplydrinkar och öde stränder utan även skriver om trasig utrustning och jakten efter vatten.
  • S/Y Resolute har just korsat Atlanten. De seglar en Najad. Klart vi följder dem.

Sedan finns ju de där lite mera udda konstellationerna, som fransmannen som seglar runt med en höna vid namn Monique, och nej det är inte ett barnprogram. Läs gärna artikeln om honom.

En blivande långseglare sparar på alla tips och idéer som finns i ämnet, hos Runt Jorden finns det massor att hämta trots att det var ett tag sedan de var ute. Mer hands-on-råd finns på the Boat Galley där man kan läsa om allt från hur en förvarar ägg ombord till hur saker  repareras.

Så vi kämpar på i soffan med att läsa bloggar, studera vädersidor och kartlägga ankringsvikar, men snart så, är vi på gång igen…

Följ oss via Bloglovin



 

Share Tweet Pin It +1

0 Comments