Galicien

Vi hade läst så många fina skildringar om de fantastiska riorna (vikarna)  så kanske var våra förväntningar något uppskruvade. Det har stor betydelse vid vilken tidpunkt man är där tror vi. Under högsäsongen är det ganska mycket båtar och turister på de mest populära platserna och ankringsvikarna. Under Augusti månad har varje stad minst en fiesta. Det kan vara supertrevligt med mat, musik och tapas. Det kan också vara musikuppträdande som håller på till klockan 08.00 på morgonen med basgångar som ekar över hamnen.

Här är våra erfarenheter och även beskrivningar över de marinor och vikar vi besökte.  Vi seglade runt i Galicien under fyra veckor i Augusti – September 2018, där en dagsetapp som längst var 5 timmars segling, och kortast 30 minuter motorgång.

karta galicien


Navigations- och ankringstillstånd Galiciska atlantöarna:

Följ länken för att ansöka om navigationstillstånd; www.iatlanticas.se . Mejla ifyllt formulär, kopia på pass och kopia på intyg från “blå boken” till adressen som finns i formuläret. Svar kommer inom en vecka. Därefter kan man logga in på sidan med sitt passnummer och löpnumret på tillståndet som lösenord, för att ansöka om ankringstillstånd för specifik ö och datum.


Ankring och marinor vi besökte:

  • Ría de Corme e Laxe. Vi ankrade i både Corme och Laxe. Blåser det nordligt passar Corme bäst. Den lilla staden är ganska blygsam med några serveringar och affär, typ “hål i väggen”. Naturen är däremot fantastisk med stränder, och promenadstråk upp på heden och genom eukalyptusskogen. Man ankrar vid stränderna över 7 meter sand. Jollen kan man köra till den lilla stadsstranden med.

ankring corme galicien

  • Camariñas. Vi ankrade högt upp i viken mellan de båda stränderna. Det finns mycket “sallad” på botten så det kan ta ett tag att få fäste. Vårt Rochna högg dock fast direkt. Det finns flera serveringar där vi åt goda tapas. Supermercadon heter Eroski och var skapligt välsorterad. Jollen knöt vi fast inne i stadshamnen, men om man ska vara i land länge så är det ju åter det där med tidvattnet att ta hänsyn till och kanske uttnyttja någon av ramperna som finns i hamnen. I Camarinas var det få båtar och stränderna var det inte mycket människor på. Man kan promenera på små stigar upp längst den grunda viken, eller ta jollen dit.

sjökort camarinas

  • Sardiñeiro de abaixo.  När man passerar Fisterra och det blåser nordligt kan man ankra längst upp i viken . Där finns två ständer och vi valde “Sardinviken”. Långa fina sandstränder, en liten stad/by med en supermarcado och några serveringar. Vi tog jollen in till stranden och drog upp den långt (tyckte vi) när vi kom tillbaka låg en och guppade. Bra ankarfäste och få båtar. Bakom oss, söderut låg resten av Atlanten. Om vi draggat hade vi hamnat på Kanarieöarna.

  • Ensenada de Esterio. I Ria de Muros finns ankringsviken Enseada de Esterio. Här snirklar man sig förbi musselodlingarna och ankrar vid stranden. Här finns flera restauranger som ser trevliga ut och någon affär behövde vi inte. Här dyker fiskbåtarna upp och kör omkring. Vi undrar om vi ska fastna i deras linor när vi lämnar på morgonen, men det gör vi inte. Inte den mysigast ankringsviken vi stannade vid men den funkade.

 

  • Portosin marina. Det blåser frisk nordlig vind när vi angör marinan. Vi ropar upp på kanal 9 och blir hänvisade till väntbryggan (där är skvalpigt och man vill inte ligga där för länge i hård nordlig vind). De är väldigt serviceinriktade. Kvinnan på hamnkontoret talar utmärkt engelska. Vi får vinflaska och drinkbiljetter. Staden har ett trevligt torg där serveringarna ligger. En kort promenad uppför berget leder till Eroski supermarcado. Vi tittar på den gamla kyrkogården och härifrån tar vi även bussen till Santiago de Compostela, via Noia. Här finns flera stränder att välja mellan, om man vill sola. Här visade vattentemperaturen 15 grader.

 

  • Riveira –  Praia de Coroso. Vi ankrar längst stranden. Staden ser inte så charmig ut och det är ganska stimmigt runt ankringen, med jolleskola, jetski, paddling, och så klart fiskebåtar med sina nät och linor. När vi kommer in till stranden med jollen får vi hjälp av livräddarna att bära upp den typ 30 meter, för vår snurra kan skada barnen(!?). (Sen att det ligger andra ribbåtar med snurra som tillhör segelskolan vid strandkanten,  tjafsar vi inte om) I närheten ligger en välsorterad Lidl, där vi bunkrar. Själva staden Riveira besöker vi inte.

 

  • Illa de Ons. Ön är en del av nationalparken. Här behövs navigation- och ankringstillstånd. Vi ankrar längst klipporna en bit bort från stranden. Vi tar jollen till stranden, där det är många nudister. Här finns fina vandringsleder och utsikten från bergets topp är vacker. Vi upplever ankringen som skvalpig och inte särskild skyddad. Det blir också väldigt rulligt eftersom fiskarna kör omkring i viken, precis hela tiden.

  • Combarro. Dyr marina i mysig stad. Staden blev ändå lite av en favorit med gränderna, restaurangerna och de gamla stenhusen. Det går även att ankra (om det blåser nordligt eller lättare vindar) söder om hamnen nära stranden, eller på fjärden nära hamnkontoret. Då kan man jollen in till rampen mitt i stan. Staden är full av stenhus, blommor  och vidskepelse (häxor).

stenkors combarro

  • Enseada de barra. Nudiststranden där man kan ankra längst hela den långa stranden och även själva udden, men alla dagbåtar vill i alla fall ligga nära oss. Typ ovanpå vårt ankare. De flesta åker dock hem på kvällen. Bra fäste med ankaret. På stranden kan man promenera och plocka vackra snäckskal. Det finns en liten servering upp bland klipporna.

  • Islas Cies. Väl värt ett besök. Här krävs ankringstillstånd. Vacker strand, några restauranger med bricklunch och vandringsleder. Det sägs att det ska finns en flytbrygga där det finns en soptunnan, men vi lade jollen på stranden (där alla andra låg) så den missade vi. Det finns också en rejäl promenad upp till fyren, där det lär vara en vidunderlig utsikt, den missade vi också.

islas cies ankring

  • Cangas. Vi ankrar längst stranden. I närheten går färjorna in och ut ur hamnen, de drar upp ganska mycket svall.  Det blir rulligt. Samtidigt är det marknad i stan med karuseller, musik och hej och hå i högtalarna. Den här ankringen blev inte vår favorit. Vi går dock en sväng i staden och det finns lite charm, med gränder och serveringar, men det är svårt att ta till sig, när det ringer i öronen av alla ljud från tivolit.

 

  • Vigo. Större stad med gamla gränder, affärer, tapasställen och trevlig gästhamn. När vi är i Vigo (i slutet av Augusti 2018) får man ligga i gästhamnen Real Nautico för halva priset, eftersom strandpromenaden och landgångarna är avstängda efter en svår olycka då bryggan delvis rasade. (Tveksamt om det är prisvärt att ligga här till fullt pris. Möjligen för läget, men duschar och toalett har en del att önska). Vi tvättar på tvätterian Lavandería Lavatrice (Stora snabba maskiner och superstor torktumlare) och bunkrar på Gadis supermercado.

marina vigo


Det galiciska vädret:

Nordliga vindar är vanligast under Augusti. Det blåser ofta mycket på väg in eller ut ur riorna. De nordliga vindarna, är till skillnad mot hemma, varma. När det slutar blåsa och det blir lätta vindar från syd eller väst, verkar det vanligt att dimman rullar in från havet. Då kan även den sydliga vinden förstärkas och det kan blåsa 7-8 ms, trots att prognosen visar på stiltje. Varje ria verkar ha sitt eget lilla vädersystem och vindprognoserna stämmer sällan fullt ut. Vi har haft alla sorters väder med dimma, regn, och åska. Dock har solskenet dominerat.

Det vi inte visste innan, var den kalla vattentemperaturen, som lägst 14 grader och som högst 18. Brrr… Det gör å andra sidan att det faktiskt inte är smällhett nere i båten när man ska sova. (Har fortfarande duntäcke)

rosa moln


Maten och bunkring:

Vi saknar stora förpackningar naturell yoghurt (finns på Lidl) annars är Gadis vår favoritaffär. Vi lärde oss att frukten och grönsakerna ska vägas och märkas av personalen vid fruktdisken.

Vi har lärt oss att dricka Radler (öl med citronsmak, ja jag vet låter konstigt men faktiskt gott), tack Marie. Vi har också, efter tips från Tomas hittat smör till smörgåsen som innehåller salt, Tullipa. Vi tycker mycket om den galiciska osten Tetilla, som smakar som krämig hushållsost. Osten har en toppig form och namnet lär betyda just “litet bröst”. Vi gör med stor förtjusning egen sangria på billigt vin.

langostinos båtmat


Tips:

  • Myggnät och myggoljaDe Galiciska myggorna väljer noga ut sina offer och sen går de “all in”. Jag vaknar och har 14 nya myggbett. Sivert har inga.
  • Lös Gasolfrågan. Svenska gasolflaskor är hopplösa att fylla i Spanien. Campingaz och gasoltillbehör hittade vi i Vigo på Ferreteria Iturmendi (Rua do Progreso 18). Förövrigt en välsorterad järnhandel med diverse smått och gott. Båttillbehör lär finnas på Efectos Navales “Jesus Betanzos” Rua de Eduardo Cabello 47. (Vi har inte varit där ännu)
  • Grillen. Det är väl kanske inte ett typiskt tips för Galicien, men vi har verkligen saknat en båtgrill och trodde att vi skulle hitta det här nere i en båttillbehörsaffär. Det finns mycket fina skaldjur, köttbitar och grönsaker som passar så mycket bättre på grillen än i stekpannan.

 


Alla inlägg från Galicien:

Tidigare inlägg