In 2018 Portugal

Leixões – uttalas Lejshowingsh, typ

glada personer i en marina

När vi går och lägger oss är det fortfarande varmt och en lätt ljummen vind drar in genom de öppna luckorna i båten. Vi somnar sött. Jag vaknar med ett ryck av ljudet av regn. (Usch så klantigt att glömma att stänga luckorna) Jag rusar yrvaket upp och stänger alla luckor och somnar om. På morgonen ska vi lämna Viana do Castelo och vi försöker lägga det som blivit vått lite fluffigt inne i båten. Vi kan inte ha det flaxande när vi seglar. När vi kommer fram kan vi hänga upp allt ordentligt på tork. Vi ber om broöppning och susar ut på havet. Vi får segla en kort stund innan vinden dör ut och vi går för motor de 6 timmarna till Leixões (omöjligt att uttala men ungefär “lejshowingsh”). Vi håller utkik efter delfiner och fiskeredskap. Delfiner: 2 stycken och fiskeredskap 145 stycken.

segelbåt på havet portugal

Båtfärden är ganska seg. Vi ser fram emot att komma in i hamn. Leixões är en hamn utanför Porto som vi gärna vill besöka. Hamnen är dessutom ganska billig. Vi svänger in i hamnen och ropar upp marinan. “Nej det är fullt just nu, hör av er igen om en halvtimma” säger den glada kvinnan. Vi gör som flera andra båtar och ankrar utanför marinan. Ärligt talat blir vi ganska besvikna, men det går ju egentligen ingen nöd på oss, men vi var ju så inställda på att komma i hamn. Med tanke på att det redan ligger flera båtar ankrade så lär vi ju förbli ankrade över natten, för vem lämnar hamnen på kvällen? Vi baxar ut det fuktiga från nattens regnande, dynor, kuddar, handdukar och sittbrunnskapellet. När vi är klara med upphängningen har den symboliska halvtimman gått och vi ringer upp marinan.  Jo, säger hon, “Det blir en plats ledig nu, om ni skyndar er kan ni ta den, vi kan inte hålla platsen till just er”. Och precis just då svänger en annan segelbåt in i hamnen, med fendrar ute, och med full fart mot marinan.

Jag tror vi slår hastighetsrekord i att dra upp ankaret, kasta ner allt i förpiken, slänga ut fendrar och tampar och styra in mot marinan. Det kan till och med vara så att jag med puls skriker: “Kör, kör, kör”. Vi måste ha sett lustiga ut.

Nåväl. In kom vi och plats fick vi. Den andra segelbåten hade förövrigt hemmahamn i marinan och var aldrig någon “konkurrent”.

någonting att äta

Nu pustar vi ut i marinan som ligger i hamnen med det svåruttalade namnet.  Vi har hängt upp allt på tork igen.  Nu hoppas vi på bra torkväder.  PS Glöm inte att rösta!

 

Share Tweet Pin It +1
Previous PostViana do Castelo
Next PostGasol och portvin i Porto

No Comments

Lämna gärna en kommentar...