Vi latar oss på Lövgärdsholmen

Fredagen bjuder på strålande sol och klarblå himmel. Det gäller att ta vara på kvarvarande sommardagar. Direkt efter jobbet kastar vi oss i bilen och kör till båten. Vi ska inte fixa med något, inte installera eller laga något, bara strosa runt på en ö och lata oss (nåja). Vi lämnar bryggan och seglar i väg i den sydvästliga vinden lite norr ut, mot “Minkholmarna”. Alltså ögruppen heter inte så. Vi bara kallar den för det. Vi såg en mink där för typ 10 år sedan. När vi närmar oss öarna och ska rulla in genuan sitter den fast. Den går inte att rulla in.  Vi tar ner seglet, och tar fram verktygslådan och efter lite fixning hissar vi seglet igen för att sedan rulla in det.

Vi hittar en vik på ön Lövgärdsholmen där vi lägger till. Eftersom rutinen vid angörande av ny/okänd ö säger “öpromenad” måste detta utföras ganska omgående. Vi måste i alla fall titta närmare på en ranglig bro som förbinder vår ö med Långön. Mycket försiktigt törs vi gå över till andra sidan.

Vi passar sedan på att göra sådana där livsnjutargrejer, äta gott, stirra på solen och havet och smutta på kallt vin.

När vi vaknar nästa morgon är solen borta. Hela världen är stilla. Vinden har mojnat under natten och allt är insvept i gråa fluffiga moln. Vi smörjer in oss i djungelolja och går på långpromenad runt hela ön.

Skogen på ön är lite trolsk med branta raviner och knotiga träd. Det är alldeles knäpptyst. Inget sus från vinden, inget vågskvalp och ingen fågelsång. Minsta lilla prassel i skogen får somliga att hoppa högt.

När vi promenerat och läst bok och latat oss färdigt, är det dags att laga mat. Då går plötsligt inte ugnsluckan på spisen att öppna. Säkerhetsspärren har gått av och fastnat. Det är väl ändå märkligt att den ska gå sönder? När det problemet är löst, genom att skruva bort spärren, så är det gasolens tur att strula. Det är gasolregulatorn som lite långsamt slutar att fungera. Men vad är detta? Vi skulle ju inte hålla på med verktygslådan den här helgen. Vi lyckas i alla fall åstadkomma lite matlagning och känner oss trots allt harmoniska och utvilade, efter en lat helg på en ö.

PS Om man är osedvanligt intresserad av att titta på folk som irrar omkring i skogen, finns nu även filmen “Öpromenad”.