Ciudad Perdida – fakta
Bakgrund
Ciudad Perdida eller på engelska “The Lost City” är en arkeologisk plats långt in i regnskogen i bergskedjan Sierra Nevada de Santa Marta. Staden uppfördes på 1200-talet av urinnevånarna Taironas och hade troligen stor politisk och religiös betydelse. Uppskattningsvis bodde här cirka 5000 personer. Platsen består idag av terrasser av sten längst bergets sluttning ner mot floden Buritaca. Alla terrasser är husgrunder och överallt löper stenlagda stigar upp och ner längst berget. Under den spanska erövringen av Sydamerika på 1500-talet övergavs staden och staden föll i glömska. Naturens växtkraft tog över staden, men enligt sägen besöktes den av ättlingar till de forna urinnevånarna, vars stammar fortfarande lever bland bergen, så riktigt bortglömd kanske platsen egentligen aldrig varit.
På 70-talet fann några skattletare de första stigarna upp till terrasserna, och så småningom fann de även de före detta bosättningarna och gravarna, med guld- och keramikföremål. Föremålen dök upp på den svarta marknaden i Santa Marta och fler och fler gravplundrare kom till platsen. Efter dödliga sammandrabbningar mellan olika gravplundrare fick slutligen myndigheterna nys om platsen. Efter utgrävningar och restaureringar började turisterna anlända. 2005 kidnappades några unga backpackers av gerillan och hölls som gisslan. De släpptes efter 3 månader i utbyte mot att myndigheterna utlovade en utredning om brott mot mänskliga rättigheter för urinnevånarna i området. I dag är området bevakat av den colombianska militären och anses säkert att besöka.
Vår vandring
Turoperatör
Vi valde att boka vår resa hos Magic Tours. De har gott rykte och har oftast förhållandevis små grupper. Minumum är 4 personer, max är 17. På vår vandring var vi 10 personer. Vi såg andra arrangörer med stora grupper och det verkade inte lika trevligt.
Packning
Vi följde packningslistan vi fått av Magic Tours. Viktigaste rådet är att ta med kläder med snabbtorkande material (sportkläder) gäller även snabbtorkande handduk, inte en tung i bomull.
Vid starten av vandringen lånade jag en bambukäpp som jag hade stöd av vid knepiga nedförs- eller uppförsbackar.
Mat, dryck, snacks
Vi hade varsin vattenflaska som vi fyllde på i lägren från stora kärl med renat vatten. De som var mer kräsna köpte nytt flaskvatten. Längst vägen kan man köpa Gatorade (sportdryck) och flaskvatten. I lägren finns små minikiosker med chips, öl och kakor. Maten var enastående välsmakande med tanke på att den lagas i enkla kök och att råvarorna transporterats med mulor. Exempel frukost: Rostat vitt bröd, marmelad, äggröra, frukt, kaffe. Exempel lunch: Grillad fisk, ris, bönor, sallad, kex, juice. Exempel middag; Pasta bolognese, riven ost, kaka, juice.
Övernattning, läger
Det är flera turoperatörer som anordnar vandringar och de samordnar sin matlagning och lägerverksamhet. Det innebär att i lägren kan det samlas upp till 50-talet personer samtidigt för övernattning. Det är mycket välorganiserat. Respektive grupp får varsitt bord och guiderna bär ut mat och dryck och tilldelar gruppen sovplaster. Vanligtvis sover man i enkla våningssängar med myggnät eller i hängmattor. I en del läger står sängarna tätt. Det finns flertalet duschar och vattentoaletter i lägret. Duscharna har kallt vatten. Toaletterna blir det stopp i eftersom folk inte förstår att pappret ska läggas i papperskorgen. Överallt finns tvättlinor där det hänger svettiga blöta kläder som inte torkar.
Längd på vandringen
När vi bokade fick vi rådet att välja 5 dagars vandring, då kunde vi ändra oss och göra den på 4 dagar om vi så önskade. Hade vi valt 4 dagars hade vi inte kunnat ändra oss till 5. I slutänden gjorde vi vandringen på 4 dagar. Upplägget är så att man går med sin grupp dag 4 från klockan 6 på morgonen i tre timmar, ska man göra vandringen på 5 dagar stannar man helt enkelt där och fortsätter nästa dag. Man blir alltså sittande i lägret från nio på morgonen tills man går och lägger sig…
Mula och motorcykel
Den första dagen upp på berget kan man åka motorcykel mot en extra kostnad. Därefter kan man rida på en mula dag 2. Det verkar förövrigt livsfarligt med tanke på hur stigarna ser ut. Men det går…
Sammanfattning vandringsled
Dag 1. Transport från Santa Marta i Jeep till El Mamey. Kort stopp för toalettbesök. Ca 2 h. Lunch och information i El Mamey. Vandringen startar efter lunch. I början genom byn med odlingslandskap längst med floden. Efter ca 30 minuter blir vägen brantare och slingrar sig upp till toppen. Flera raster. Frukt på toppen. Därefter går stigen brant nerför med lera, grus och ojämnt underlag. Korsar floden via hängbro till nattens läger.
Dag 2. Start kl 6. Börjar med flack vandring längst Butarcifloden. Passerar byn Mutanshi. Därefter mestadels uppåt. Den längsta vandringen och kanske den tuffaste dagen. Övernattar i Paraiso Camp. Här kan man lämna packning (eventuellt våta kläder som man hämtar upp på tillbakavägen)
Dag 3. Går med minipackning längst floden. Vadar över floden. De flesta tog av sig barfota. Uppför 1200 små trappsteg. Rundvandring i Ciudad perdida. Tillbaka till lägret. Lunch och vandring till gårdagens lunchställe där övernattning sker.
Dag 4. Omväxlande vandring i 3 timmar. Kort stopp. Därefter brant uppför. Uppe på toppen frukt. Därefter brant ner. Knäna värker. Målgång runt lunch.
Vad vandringen INTE är
Vandringen är inte särskilt avkopplande, den har inte fokus på djur och natur. Det är inte särskilt många fotostopp trots att omgivningarna emellanåt är bedövande vackra. Tempot är ofta högt och man kan ana en tävling mellan guiderna att komma fram till lägren först.
Vad vi uppskattade
Supertrevlig guide och tolk som tog hand om oss och delade med sig av information om bergen, människorna och Colombia. Gruppen med intresserade och trevliga människor. Den glömda staden som aldrig blev full med turister och där vi upplevde att allt sköttes så välorganiserat så att vi fick en unik upplevelse. Att vi klarade av det fysiskt, trots stor vånda innan.