Grönsö

Vi får en finfin läns över Bråviken. Vi övar på att sätta upp “tung-bängel-spribommen”. Det vore bättre med nåt mindre och lättare, fast när den väl sitter på plats, utan sårskador i besättningens händer, så är den ju ganska bra… Det kanske är öva som gäller?

Efter Bråviken tar vi den vanliga vägen, som vi alltid seglat, som är den alternativa leden mot Stendörren. Plötsligt läger vi märke till att maxdjupet på leden är 2 meter. Vi har aldrig funderat över det tidigare. Är det ändrat? Vi sticker 1,90 och blir ganska nojiga. Vi rullar in genuan och försöker sakta farten, istället ökar vinden och vi har friska 5 knop in i leden. Men phu, det går bra. Loggen visar som minst 3 meter, det är ju massor av marginal.

Och så plötsligt, ser vi nåt bekant, mellan lunchbestyr och gipp. Segelbåten Gunnar dyker upp framför oss i en fin sträckbog. Vi tutat och vinkar och varenda båt i Mellansverige lystrar, utom Gunnar. (Som förmodligen inte heter Gunnar längre). Trevlig båt, det där säger vi till varandra.

Och vi slörar på mot kvällens natthamn. Den ligger precis bredvid Arkholmarna och ön heter Grönsö. Inte så originellt namn, det hette ju ön vi var på i förrgår också. Kvällen blir ljummen med många kvällsdopp, grillning och väldigt vaga planer inför morgondagen.

God natt!