In Stilla havet 2020

Kort stopp i Makemo

Den stora utmaningen när man seglar i Tuamotus är att ta sig in och ut ur respektive atolls passage. Till det ska läggas själva färden i atollen, med sjökort som inte stämmer helt och hållet och solskenet som helst ska vara bakifrån för att korallhuvudena ska synas ordentligt. Det är ett pusslande med tidvattensberäkningar, vindförhållande och ruttplanering.

När vi lämnar KonTiki-ankringen i Raroia under tidig eftermiddag lyser solen oss redan i ögonen. Vi seglar sakta tvärs över atollen och följer rutten som vi planerat och lagt ut med hjälp av Google earthbilder och Navionicssjökort. Jag står längst fram i fören och spanar efter koraller. Trots solskenet syns korallerna tydligt som avvikande fläckar i vattnet. Rutten leder fram till passet där det skall vara slackvatten klockan 1600. Vi är en halvtimma tidiga och kan tydligt se att det fortfarande är strömt, ungefär som en yster vårbäck, av vatten som strömmar in i atollen. Passet i Raroia är djupt och brett och vi gasar på och kör ut genom passagen. När vi går igenom har vi cirka 2 knop motström.

Under natten seglar vi till atollen Makemo som ligger 75 nm bort. Vi har läst att det ska finnas affär och internet där. Seglingen blir behaglig med en slör, 6 ms vind och månsken. Lagom till soluppgången kommer vi fram till Makemos pass och här är det inte tal om någon yster vårbäck, här är det snarare en vild brusande älv. Passet är smalare och grundare än i Raroia och enligt beräkningarna ska tidvattnet vända kl 0600 för att en timma senare vara lämpligt att gå igenom. Vi cirkulerar utanför och ser den ystra älven bli vildare och vågorna högre. Vi funderar på om vi missat perioden av slack, eller om den inte inträffat ännu. Nästa lämpliga passage är mitt på dagen och så länge har vi inte lust att snurra runt utanför. Vi konfererar med kamraterna på Bliss och bestämmer oss för att göra ett försök. Vi går först och kör in i passet. Jag sitter knäpptyst, håller andan och stirrar på de virvlande vågorna.

Med något högre motorvarv än vanligt och något mer ”rattande” för att hålla kursen tar vi oss oskadda igenom passet. Som mest har vi 3 knop motström. Vi rapporterar till Bliss som följer efter oss in i Makemoatollen utan problem. Precis bredvid passet ligger byn Pouheva där vi ankrar i hamnen. Här är inte särskilt mycket lä och botten är full av koraller. Den kommande väderprognosen talar om lite hårdare vindar. Vi bestämmer oss för att det får bli ett kort stopp i byn för att redan nästa morgon fara vidare.

Vi äter frukost och pustar ut en stund sedan sjösätter vi jollen och puttrar bort till båten Belladonna som vi träffade i Raroia. Det är lite så det fungerar, man pumpar helt enkelt de som varit längre på en plats på den information man behöver. Var är affären, var lägger man jollen, finns det internet. Vi tuffar sedan bort mot bryggan där vi ska lägga jollen och lyckas gå på grund på en korall. Att höra ljudet när vår mjuka jolles botten skrapar mot den vassa korallen gör att vi förstår att den förmodligen behöver lagas.

Byn består av en kyrka, några affärer, sedvanlig telefonkiosk samt hus och blommande trädgårdar. Gatorna är raka och kantade av lilamålade cementstaket. Vi går en kort runda i byn innan vi handlar det vi behöver. Ägg, öl, vitkål, lök, korv, kycklingstrimlor och kakor. Något internet verkar inte finnas. Istället åker vi hem och klistrar dit en lapp på botten av jollen. Det är blåsigt på ankringen och vi håller tummarna att vinden inte ska vrida mer under natten.

Nästa morgon vet vi redan att vår ankarkätting sitter fast i något på botten. Man märker tydligt av båtens lite stumma rörelse i vågorna att kättingen är kortare, alltså sitter fast i något på botten. Vi är noga med att boja ankaret och sätta fast fendrar i kättingen så att den inte ska fastna i något. Sivert snorklar och kollar läget. Trots vår bojning ligger kättingen i en knix runt en korall. Med lite fridykning, backande, bogpropeller och tur, får vi upp ankaret, och kan segla vidare. Vi rullar ut genuan och i en behaglig slör seglar vi västerut i Makemoatollen, mot nästa ankring.

Ankringen är inte jätteskyddad för vinden eftersom det är för grunt för att ankra nära stranden, men vågorna är minimala. Trots att vi bojat ankaret ser vi när vi snorklar på ankaret att kättingen fastnat runt en korallknopp och ankaret har inte grävt ner sig i sanden. Med fridykning, rep runt kättingen och knuffande med jollen, är vi efter 45 minuter nöjda. Det här med korallankring är faktiskt lite knepigt, men det är väl som med allting, man måste öva för att bli bättre.

Vi åker in till stranden och tar en promenad i omgivningarna. Det visar sig att på den här platsen låg Makemos första by. Idag bor det endast en gammal man i en hydda bland palmerna. Vi hälsar på honom och hans gäster. De kan mycket lite engelska men vi förstår att det finns ytterligare en person någonstans i närheten som kan engelska. Efter att vi sagt lite ”Nous un promenad ici” som jag hoppas (låtsas) betyder ”Vi promenerar här”, strosar vi bort längst stranden. Mannens hundar springer efter oss och skäller med rest ragg. Längre bort på stranden ligger den gamla gravplatsen med gravstenar utsmyckade med snäckhalsband. På en av gravarna finns en flaska nedgrävd. Vi undrar om det har med den avlidnes dryckesvanor att göra? Vid brunnen som samlar upp regnvatten möter vi den engelsktalande personen som visar sig vara engelsklärare. Han tar sig en dusch och tycker att vi ska följa stigen tvärs över ön till revet.

På andra sidan ön, vid revet, dundrar vågorna in och i horisonten tornar mörka moln upp sig. Landskapet på den här sidan av ön är kargt och består av gammal korall i olika nyanser av grått. Några stackars blommor klamrar sig fast i korallgruset. Här finns mycket inlandblåst skräp som domineras av flipflops, plastflaskor och förvånansvärt många skyddshjälmar.

Under de följande dagarna blåser det friskt mest hela tiden. Vinden drar ner humöret något, men vi försöker ta oss in till land för att vistas i lä, fika och gå promenader. Snorklingen här är inte så värst fantastisk men i brist på annan sysselsättning har jag börjat med ”Fish-spotting”. Jag fotograferar fiskar när vi snorklar och letar sedan upp namnet i min fiskguide. Den stora grejen är sedan att komma ihåg vad fisken heter till nästa gång.

Efter ett tag känner vi att vi är färdiga med Makemo. Vårt nästa mål är atollen Tahanea som ligger 40 nm bort. Med goda vindar skulle det ta oss cirka 8 timmar, en vanlig dagssegling kan man tänka. Men nu är det ju det här med att ta sig genom atollen med bra dagsljus och sedan gå ut genom passet vid lämplig tidpunkt då det inte är 8 knops motström, samt komma fråam och kunna gå igenom nästa atolls pass. Vi konfererar med Bliss, kollar tidvatten, väder och vind.

Det här måste vara vår mest planerade resa ever. När vi på onsdagen den 10 Augusti drar upp ankaret har vi bestämt oss för en 18-timmars långsam segling, för att alla variabler ska vara så bra som möjligt. Ankaret får vi upp utan problem, färden över atollen och genom passet rullar på och likaså den med vilje lååångsamma seglingen till Tahanea, som dock blir en smula rullig när vi inte kan hissa alla segel. När vi enligt plan kommer fram till passet är det en liten smula medström, vi rundar en låg korallö och släpper sedan ankaret i en ny atoll. Hej Tahanea!

Share Tweet Pin It +1

You may also like

Vi seglar till Tuamotus

Posted on 2020-07-21

Strandliv i Tahanea

Posted on 2020-08-22

Hej Tuamotus och Raroia!

Posted on 2020-08-03

Previous PostHej Tuamotus och Raroia!
Next PostStrandliv i Tahanea

No Comments

Lämna gärna en kommentar...