Sammanfattning segling i Kuna Yala
Den här korta sammanfattningen av vår segling bland öarna i Kuna Yala, baserar sig på årstiden vi var här, det vill säga slutet av december och början av januari. December är fortfarande en del av regnperioden och vädret kan i viss mån påverka vad vi tycker om vissa platser.
Den östra delen av Kuna Yala har många traditionella byar. Öarna ligger närmare fastlandet och utloppen från alla floder gör att vattnet är brunt, grumligt och fyllt med pinnar, stockar och växter. Trots det är det intressant att passera igenom det här området. Det är dessutom väldigt få andra besökande båtar. I Los Pinos finns både vacker sandstrand, palmer och badbart vatten och kändes stillsamt, vackert och genuint. Ju längre väster ut man kommer desto mer båtar dyker upp. I de populära vikarna kan det bli uppåt ett 20-tal båtar. Det som förvånade oss var det stora antalet båtar som kör charter. De kommer överlastade med gäster, snorklar, badar, paddlar, går ö-promenad, spelar gitarr och nästa dag är de borta. Då har det kommit en ny båt med nya gäster.
Mer information
Det finns två Facebookgrupper om San Blas; Panama cruisers och San Blas cruisers. Varje dag sänds även ett radionät via SSB.
Inklarering
Vi klarerade in i Panama i den lilla gränsutposten Puerto Obaldia. Ankringsviken är rullig och själva byn är inte särskilt charmig. Det finns två höga stenbryggor. Vi lade jollen vid den södra. Det är ganska svårt att komma upp på bryggan. På förhand hade vi fått information om att kopiera pass, utklareringsdokument och crewlist från Santa Marta med minst 3 kopior av varje dokument. Kostnad för seglingstillståndet är 197 usd.
Det går även rykten om att det krävs ett lokalt seglingstillstånd för Kuna Yala som man ska köpa i El Porvenir. Ingen efterfrågade det när vi seglade genom Kuna Yala inte heller någon av de seglare vi mötte hade införskaffat det.
Navigering
Det finns inga traditionella sjökort över Kuna Yala som är korrekta. Det alla seglare använder är en seglingsguide över Panama av Eric Bauhaus. Bokens sjökort och seglingsbeskrivningar har vi laddat ner från nätet och med hjälp av vår pc, open cpn och en gps-puck går det riktigt bra att tråckla sig fram bland grund och sandbankar. Andra seglare nöjer sig med att knappa in bokens angivna waypoints och följa dessa.
Ankringsavgift
Från Puero Obaldia och norr ut ligger traditionella Kuna byar runt om på öarna. När man ankrar kommer vanligtvis någon paddlande i kanot och tar betalt. Det kostar 10 usd och ibland även en extra kostnad av 2 usd per person ombord. Man får ett skrivet kvitto och skulle man komma tillbaka till platsen är det bara att visa kvittot. Man behöver bara betala ankringsavgift en gång.
Den östra delen av Kuna Yala har många traditionella byar. Öarna ligger närmare fastlandet och utloppen från alla floder gör att vattnet är brunt, grumligt och fyllt med pinnar, stockar och växter. Trots det är det intressant att passera igenom det här området. Det är dessutom väldigt få andra besökande båtar. I Los Pinos finns både vacker sandstrand, palmer och badbart vatten och kändes stillsamt, vackert och genuint. Ju längre väster ut man kommer desto mer båtar dyker upp. I de populära vikarna kan det bli uppåt ett 20-tal båtar. Det som förvånade oss var det stora antalet båtar som kör charter. De kommer överlastade med gäster, snorklar, badar, paddlar, går ö-promenad, spelar gitarr och nästa dag är de borta. Då har det kommit en ny båt med nya gäster.
Bunkring
I de större byarna/städerna finns små affärer med varierande utbud. Vi har dock bara köpt varor av passerande fiskegubbar och grönsaksbåten. Stor hummer kostade ca 60 kronor. En ananas, sex bananer och tre tomater kostade 40 kronor. Det är ingen som talar engelska, så några fraser som ”Vad kostar det..” eller ”Förstår inte”, är bra att kunna.
Väder
Överlag var dagarna ganska molniga. Då och då tittade solen fram, mest korta stunder. Regnade gjorde de varje natt. Ofta korta rejäla skurar. Är man enbart beroende av solceller så kan det bli aktuellt att använda motorn för att ladda upp batterierna vid till exempel förflyttning mellan öarna. Vindarna var vanligen från NO / NE.
Uppkoppling
I Nargana kan man köpa lokalt sim-kort och få täckning långt ut bland öarna, men det lär vara en seg historia.
Molas
Molas är en traditionell souvenir. En molamaker kommer vanligen utpaddlande i sin båt och vill sälja molas. Kostna från 20 usd och uppåt. De riktigt avancerade kostar 80-100 usd.
No-seeums
Finns framför allt längst de östra delarna av Kuna Yala. Vi drabbades framför allt vid Mono Island. Citronellaljus och dubbla myggnät hjälper, men inte traditionellt myggmedel.
Ankringsvikar
- Puerto Obaldia, rullig vik som är direkt olämplig att ankra i om vinden är nord/nordost. Själva staden är ganska ocharmig.
- Los Pinos, ankring vid fin strand med servering.
- Mamitupu, traditionell by med lugn ankring. Brunt vatten och ganska mycket skräp.
- Mono Island, lugn ankring, brunt vatten och skräp.
- Aridup, rullig ankring om det blåser. Vacker ö och strand.
- Green Island, flera ankringsplatser i området. Vi låg närmast ön. Vacker ö med strand och palmer.
- Coco Banderas, Omtalade öar , där den ena inhyser backpackers. Vackra omgivningar, Rulligt om det blåser.
- Banedup – Holandes Cays, Flera ankringsplatser i området. Mycket båtar.
- Lemon Cays – Ninudup. Flera ankringsplatser i området, många båtar och flera öar tar betalt vid landstigning.
Slutligen:
Vi är glada att vi tog oss till Kuna Yala och även att vi fick se de östra delarna där man lever mer traditionellt. I väster är det mycket båtar och framför allt charterbåtar med betalande gäster ombord. Vi tycker att 2-3 veckor i området räcker mer än väl. Andra seglar där i flera år.