Vi befinner oss i ögruppen Las Perlas. Här stämmer inte sjökorten speciellt bra, eller rättare sagt, det är snarare inte sjömätt så allt är mest mörkblått i sjökortet. Vi navigerar efter Eric Bauhaus guidebok och jämför med Navionics sjökort och vi snirklar oss fram mellan öarna. Vi lämnar Contadora och går den korta biten till Isla Chapera. Straxt bredvid ligger ön Mogo Mogo, där tydligen amerikanska dokusåpan Survivor spelades in för några år sedan. Vi ankrar i sundet mellan öarna precis intill en vacker strand. Det går inte många minuter förrän vi kastar oss i jollen och ror in till stranden. Klipporna är randiga och branta. Skogen på ön är ogenomtränglig så vi utforskar klipporna och stränderna. Vattnet är betydligt mycket kallare än vi är vana vid. Termometern visar hiskliga 22 grader (Och jag vet att som svensk badtemperatur betraktat, är det nästan varmt) men solen steker och i lä blir det hett. Klart att vi tar oss ett dop. Genom sundet passerar en flock delfiner på jakt efter fisk.
Stranden visar sig också vara perfekt för en lägereld och eftersom kompisarna på Hakuna Matata är på ingång förbereder vi en finfin brasa. När de ankrat och rott in till land tänder vi brasan. Vi sitter sedan där tills mörkret faller. Medans vi umgås passar även knotten på att umgås med oss, de där små elaka, som lite i smyg äter upp benen på oss.
Strömmen i sundet när tidvattnet åker upp och ner och gör att båtarna hamnar med aktern mot vinden. Vågorna plaskar i aktern och det gungar en smula. Nattsömnen blir inte den bästa. Nästa dag bestämmer vi att dra vidare till en ny ö.
Det går att ta en genväg till Isla Casayeta mellan skummande rev och taggiga klippor. Vi följer guideboken och stirrar på djupmätaren. Några gånger får vi bromsa, backa och välja ny väg förbi grunda områden. Jag håller andan mest hela tiden. Det här är lite för spännande. Vi kommer till sist fram till den hästskoformade viken där vi ankrar. Det är ett rikt fågelliv här. Stora flockar av pelikaner och skarvar flyger förbi och inne på stranden kliver olika sorters hägrar och strandskator omkring. Den holländska båten Joy ansluter till sällskapet. Vi kommer överens om att det nog är dags för en ny brasa. Jag tror ni kan se det framför er, hur vi sitter på stockar runt elden och sjunger finstämda sånger, kanske till och med grillar korv? Well, så blir det inte. Inte om man tussar ihop ett gäng pyromaner. Brasan blir rejäl kan vi väl säga och allt ska eldas upp. Resten faller nog under sekretessen. Ön och dess vegetation finns kvar vill jag tillägga, men kanske inte så mycket skräp och ved.
Vi har öråd och bestämmer oss för att segla till ön Pedro Gonzales. På vägen dit tar vi en omväg förbi en liten ö med tillhörande lagun som vi läst om i en svensk seglar-blogg om båten Carpe-Mare. På sjökortet ser det faktiskt helt omöjligt ut att ankra där, men i verkligheten ser man tydligt den fantastiskt vackra lagunen omgiven av skyddande klippor. Om ni nu lovar på heder och samvete att inte sprida det här vidare så ska ni få veta namnet på ön. Den heter Isla Platanal och den är helt klart vår favorit i Las Perlas.
Precis som på många av de mindre öarna och ankringsplatserna är vi de enda båtarna. Solen skiner, vattnet är nästan turkost och det finns till och med palmer vid strandkanten. Vi går på öpromenad till andra sidan ön, kollar in de lustiga eremitkräftorna som kilar omkring på stranden och spanar in saltvattensniglarna som hasar omkring i pölarna. Jag som är mycket förtjust i stenar, randiga klippor och håligheter i berget fyller kamerans minneskort med bilder på just stenar och klippor.
Joy och Hakuna Matata drar vidare till Pedro Gonzales (som har vägar att promenera på) eftersom de är sugna på att gå ordentliga långpromenader. Vi är mer som saltvattensniglarna och tycker att det räcker att sakta hasa omkring i strandkanten på favoritön.
På kvällen är vi i båten. Plötsligt hör vi ett krafsande ljud mot skrovet. När vi tittar efter, ser vi en ödla som helt klart ser ut att drunkna vilken sekund som helst. För andra gången i Las Perlas startar vi ett räddningsuppdrag.
Den här gången är det inte seglare i nöd utan en ödla. Jollen hissas skyndsamt ner i vattnet och Sivert lyfter resolut upp ödlan i jollen. Den är stel och kall. Ödlan ros in till land och placeras på stranden. Den tar några steg och sedan verkar den död. Tidvattnet är på väg upp och om den inte börjar promenera iväg kommer den åka ut i havet igen. Vi försöker prata med den, men den är helt stilla. Till sist bär Sivert upp ödlan i skogen. Hen är inte helt med på noterna, men det tar vi som ett friskhetstecken. Det får väl ändå räknas som dagens goda gärning.
Hur mycket vi än gillar Las Perlas, de öde ankringarna, och vackra omgivningarna börjar det ändå krypa lite i oss. Det är dags att börja förbereda den långa seglingen över södra Stilla havet. Det hänger över oss, allt vi ska bunkra och fixa innan vi ger oss av. Vi lämnar Platanal och seglar sakta tillbaka till Panama City. Hejdå fina Las Perlas!
+ There are no comments
Add yours