I Dunkerque stannade vi i tre nätter. Vi vecklade ut våra cyklar och trampade i väg till stranden Malo-les-Bains där vi i princip blev blästrade av sanden, tittade på färgglada badhytter, och alla strandrestauranger som serverade Moules Frites och Crepe med nutella. Vi besökte Museé Dunkerque 1940 (om operation Dynamo under andra världskriget) och dit kan man väl gå om man inte har så mycket annat för sig. Vi tyckte att det var “sådär”.
På kvällen innan avfärd hade vi bestämt att vi skulle fortsätta längst den franska kusten till den lilla staden Bologne-sur-Mer. Men samtidigt ville vi besöka England. Med rådande vind och väderläge tyckte vi det var en bra ide´att ombestämma oss, och passa på att gå över till Dover på Engelska sydkusten i stället. Det ändrade vägvalet innebar också att vi måste korsa Engelska kanalens trafiksepareringszoner, där det i genomsnitt passerar en båt var 4:e minut. Som inte väjer för små segelbåtar. Det kan ju bli spännande, sa vi till varandra.
Vi lämnade Dunkerque vid 8-tiden om morgonen. Det blåste inte mycket, och vi motorseglade en stund. Någon timma senare ökade vinden. Vi vände fören i 90 graders vinkel mot storbåtarnas farled och seglade tvärs över kanalen. I horisonten skymtade Dovers vita klippor, vi åt lunch och lyssnade på den gamla hiten “All min rädsla försvann när du sakta tog min hand, någonstans mellan Dover Calais” Nej, jag skojar. Just den lyssnade vi inte på. Att ta sig över kanalen var helt odramatiskt, däremot var det lite mer forcerat att ta sig in i Dovers hamn. Det var flera stora färjor på väg både in och ut, och man måste ropa upp Port Control, få tillstånd och lyssna på vhf:en, där det smattrar ut order till höger och vänster.
Samtidigt ökade vind och strömmar nära hamninloppet. Sjön var galen. Vi fick tillstånd att gå in i hamnen. Vi pustade ut och tog ner segel, sedan puttrade vi bort mot marinan, och gjorde som man skulle (trodde vi) och ropade upp marinan på en annan vhf-kanal. De gav oss direktiv om vilken plats vi skulle lägga oss vid. Av en mötande båt fick vi reda på att Port control ville prata med oss. Och dom var inte glada… Vi skulle nämligen ha bett om tillstånd ytterligare en gång, för att få gå genom kanalen till marinan, vilket vi missade. Vilket förövrigt var helt okomplicerat. Vi fick i alla fall en tillrättavisning (och lovade att typ aldrig göra om det) och var glada att vi inte fick böter. Det hade varit surt.
I Dover passar vi på att städa båten, göra lite underhåll samt bestiga Dovers vita klippor. Eftersom vi inte direkt ägnat oss åt så mycket motionerande tidigare under färden, ligger vi nu flämtande i varsin soffa. Antingen får vi börja motionera mer eller sluta promenera…
PS: Nu finns filmen om Tyskland publicerad…
+ There are no comments
Add yours