Vi har kommit till provinsen Bocas del Toro i västra Panama nära gränsen till Costa Rica. Provinsen består förutom delar av fastland, även av en mängd öar som formar två större skyddade laguner.
Vi har ankrat norr om Bocas town mitt i sundet tillsammans med ett 10-tal andra båtar. Några båtar ser övergivna ut, eller kanske är de bara inte så väl omhändertagna? Oavsett vindens riktning är det strömmen i sundet som avgör åt vilket håll båten placerar sig. Det är verkligen en konstig ankringsplats. Flera gånger ligger vi med vinden i sidan eller in i aktern medan strömmen trycker oss i nord-sydlig riktning. Mellan öarna kör taxibåtar i full fart. Vi ligger inte direkt i deras farled men det är ett ständigt surr på båtar runt omkring oss.
Vi åker bort till en grannbåt och frågar hur saker och ting fungerar här. Mannen ombord ska just åka in till stan så han kör före och visar var vi kan lägga jollen. Vi skulle inte ha kommit på det här stället själva för det står stora skyltar med ”Privado” och ”Parking 3 usd” på bryggan där vi klättrar i land. Vår båtgranne säger att det är ”No problemo”
I Bocas town står husen närmast vattenbrynet på pålar och gamla murkna hus, rivs och nya byggs upp. Det finns säkert ett 10-tal matvaruaffärer, några diverseaffärer och mängder av mysiga restauranger och barer. På den breda huvudgatan promenerar man eller cyklar. Biltrafiken är minimal. Solen skiner och vi känner på oss att vi kommer att trivas här. Vår båtgranne har dock berättat om vädret. Över julhelgen regnade det 5 dagar i sträck, hela tiden. Det går ju inte. Vi ska ju ha VIP-gäster ombord, som vi vill skämma bort med solsken, och härligt semesterliv.
Nästa dag är det tvättdag. Regnet står som spön i backen. Mellan skurarna kommer vi i alla fall i land och och kan lämna in våra påsar med tvätt till tvätterian. Vi tänker på vad båtgrannen sagt om ihållande regn och vi deppar en smula. Vi sätter oss på en bar för att få lite wifi och förstår att den här baren är ett ungdomsställe. Vilket för övrigt hela Bocas verkar vara.På baren finns inte en person under 25 år. De spelar biljard, dricker öl och slappar i sköna stolar. De flesta är backpackers. Vi känner oss som representanter för PRO och verkar förövrigt ha blivit osynliga. Ingen av serveringspersonalen lägger märke till oss. Vi sitter där med dator och telefoner, använder deras wifi och får uträttat alla våra ärenden utan att behöva köpa något, vilket annars är kutym. Det hela vore extremt lyckat om det inte var för det faktum att vi faktiskt vill ha varsin öl. Efter lite vinkande i baren lyckas vi få till ölinköpet.
Damen på tvätterian har sagt att vi kan hämta tvätten klockan 8 på kvällen. Vid närmare eftertanke är det lite sent för oss, så vi bestämmer oss för att hämta tvätten på morgonen innan barnen kommer.
Den morgonen när barnen ska komma, skiner faktisk solen, och vi skyndar oss till tvätterian. Den är stängd. Hela dagen. Det är nämligen en nationell helgdag. Vi har i princip lämnat in allt vi äger och har gällande lakan och handdukar på tvätt, det är ju nästan lite komiskt. Vi lyckas trots det, bädda fint åt gästerna (men inte så fint åt oss själva). När vi kommer till flygplatsen öppnar sig himlen och regnet står som spön i backen. Men där står dom, våra efterlängtade hedersgäster, våra barn Klara och Johan. Det kan tänkas att när vi kramat dem klart, håller vi på och ursäktar det dåliga vädret så att vi nästan låter som om att vi hakat upp oss. Vi installerar gästerna i båten och åker sedan tillbaka in till staden för liten rundtur och barhäng. Det visar sig att på nationella helgdagar serveras inte alkohol i Panama. Vi åker tillbaka till båten och får ha barhäng där.
Vädret kommer att vara alla varianter under de här veckorna. Mulet, regn och mellan varven även en hel del solsken. Eftersom väderprognoserna inte är helt tillförlitliga tar vi verkligen dagen som den kommer. De dagar som det är bra väder, åker vi iväg och ankrar i olika vikar där vattnet är stilla och där de lummiga mangroveöarna påminner oss om Mälaren på något sätt. Vi snorklar och ser rockor, maneter och färgglada fiskar. Att snorkla bland mangrovens rötter är en en ny spännande upplevelse. Det finns även områden med friska koraller som vi besöker.
En dag när vi ankrat i viken Bahia Honda besöker vi the Bat Cave. Äventyret börjar med att vi träffar på guiden Bernard, eller rättare sagt så lägger vi till vid hans brygga och frågar efter grottan. Det visar sig att han är guide. Han tar oss med på en båttur längst en mangrovekanal och trots att vattnet är brunt är det vackert med mangrovens rötter, palmer, lianer och fågelsång.
Efter båtfärden väntar en mycket lerig vandring genom djungeln där Bernardo pekar ut djur och växter. Vi ser den giftiga röda grodan som gett namn åt en känd strand (och marina) i omgivningarna.
Väl framme vid grottan får vi varsin pannlampa och så klättrar vi ner i mörkret. Fladdermöss tillhör väl inte direkt mina favoritdjur, men att se så många hänga där i grottans tak i pannlampans sken är både spännande och skräckblandat. Vi vadar fram i vattenfyllda tunnlar, till en början i knähögt kallt vatten och aktar oss från att slå i huvudet. Vi stannar på en avsats och Bernardo tar av sig sin t-shirt och visar att nu blir vattnet djupare. Vi hoppar i och följer efter. Han klemar inte direkt med oss turister, vi plaskar på i mörkret och gör vårt bästa att följa efter honom. Vi skrattar, simmar, snubblar och med jämna mellanrum skriker vi (mest jag), när en fladdermus flaxar förbi i mörkret. I slutet av tunneln finns en större pool med ett vattenfall som duschar oss med det kalla vattnet. Här bottnar man inte säger Bernardo och så klättrar han han upp på en avsats och gör ”bomben” ner i poolen vilket även Johan testar. Vi tar oss ut samma väg geom tunneln tills vi ser ljuset.
När vi åker tillbaka genom mangrovekanalen ser vi både apor och en sengångare. Vilken lyckad utflykt!
Vi lyckas även ta oss ut till Zapatillos. Det är två vackra öar med sand och turkost vatten som ligger lite längre ut i havsbandet. På ön som vi besöker är växtligheten fascinerande med döda träd, palmer och klätterväxter. Vi badar, promenerar runt ön och har picknick. Ankringen är dock för rullig för övernattning och vi söker oss in bland de skyddande öarna efter avslutat besök.
Till vår stora lycka får vi även se delfiner som kommer och hoppar framför båten och för barnen är det så klart en höjdpunkt. Vi visste sedan tidigare att det finns gott om delfiner i vattnen runt Bocas men att de verkligen skulle dyka upp kunde vi inte lova. Vi har verkligen haft härliga dagar med umgänge, vandringar, bad, regn, starka drinkar, arbetsintervjuer, knott, solbränna, vilda djur och jollefärder.
Nu har våra hedersgäster åkt tillbaka till Sverige (vi saknar dem väldigt mycket). Vi tuffar i väg med båten till en egen vik och ägnar oss åt underhåll, storstädning och sånt roligt. Vi möter också några spännande djur men det får jag berätta mer om nästa gång.
+ There are no comments
Add yours