De första dagarna i Papeete är omtumlande. (Fast om vi ska vara helt ärliga så är det ingen jättestor stad) Det är ändå mycket att ta in. Värmen, trafiken, människorna och alla affärer. Första gången vi går in på Carrefour och ser frukt och grönsaksdiskarna får jag hjärtklappning. Allting finns att handla, även om det kostar. Det sägs att i Franska Polynesien betalar man inte inkomstskatt utan istället konsumptionsskatt, därav de höga priserna. Plötsligt ska vi också börja tänka ”Corona virus” med social distansering, munskydd och handtvätt. Enligt hälsoministern är det viktigt att vädra mycket och han lär även ha sagt att ”om man ska ta en drink med goda vänner är det viktigt att öppna fönstret”. När jag står i kö i en klädaffär får damen framför mig ett hostanfall. För att kunna hosta bättre tar hon helt enkelt av sig munskyddet. När hon hostat klart sätter hon på sig det igen….well…well.
Vår att-göra-lista är lång men inte oöverkomlig. Vi prioriterar listan och börjar med att äntligen klarera in oss i landet och besöka Tull och Immigration. Följt av att skicka vår trasiga Iridium Go på reparation och besöka tandläkaren. Besöket hos tandläkaren resulterar i en utdragen tand, efter det blir jag halvtidssjukskriven i några dagar. Det gör ganska ont och jag petar i mig rikligt med smärtstillande tabletter.
Tanden läker fint och vi jobbar på med sysslorna på vår lista. Efter sju månader utan möjligheter att köpa mer än de nödvändigaste matvarorna får pengarna rulla. Vi handlar sandaler, tshirts, skor och nya badkläder. Ersätter trasiga husgeråd. Köper vakuumpåsar till vakuumförpackaren, lämnar in dykutrustning på service. Köper nya fenor och snorklar. Vi får tag i nästan allt på vår shoppinglista utom en ordentlig flugsmälla. (Sivert är djupt besviken).
På söndagmorgnarna trängs vi med the locals på grönsaksmarknaden när gatorna i stan fylls av Tahitis många grönsaksodlare. Vi köper solmogna tomater, koriander, ingefära, paprika, ananas och mango. När det gäller båtprylar besöker vi i omgångar de tre båttillbehörsaffärer som finns. Sortimentet är inte strålande (eller billigt) men vi får tag i filter till watermakern, sikaflex, lim och annat smått och gott. Sivert lagar en bit trasig relingslist och gör motorservice. Jag lagar till 3 kilo köttfärsås som konserveras och tillsammans vaxar och polerar vi friborden. Allt rostfritt poleras så att det blänker. Vi lämnar in all vår tvätt och går igenom och inventerar alla matvaror ombord.
De första dagarna hittar vi ett fantastiskt snabbt internet på en restaurang och vi kan äntligen ladda upp film på You Tube. Sen slutar det snabba internetet fungera. Det finns så klart möjlighet att köpa lokala simkort med data men eftersom vi troligen inte ska stanna så länge på Tahiti känns det som en onödig utgift och de 4G kort som används här fungerar inte i Tuamotus.
Marinan har just nu lågsäsongspriser, trots att det är högsäsong eftersom den håller på att renoveras. Allt det där lyxiga med att ligga i marina saknas så som duschar, lounge med aircondition och wifi.Trots det är det oneklingen praktiskt att ligga mitt istan med närheten till affärer och snabbmat. Här finns en ljudridå som vi inte är riktigt vana med. På andra sidan den närliggande piren ligger en stor seglekryssningsbåt som håller på att renoveras. På de mest underliga tider på dygnet arbetar de med svettsningsarbeten samt ett frekvent hamrande. Det är tur att vi har gott om öronproppar. I marinan känner vi igen många båtar från andra öar i Franska Polynesien och en del ända från Karibien. Människorna ombord på sina båtar håller på ungefär som vi. Det repareras och fixas. I den hollänska båten Zouterik har lilla Berber 5 år fått börja skolan under den månad de är här i marinan. Hon talar redan flytande engelska, jag gissar att hon snart kan flytande franska. På en annan båt har det varit frieri med utströdda blommor över hela båten. Vår grannbåt, vet jag faktiskt inte vad de gör hela dagarna. De håller inte på något överhuvudtaget. De sitter nere i båten med stängda luckor (det är äver 30 grader varmt) och går bara ut då och då när det är dags att handla. Inte för att jag är nyfiken, men…
Många båtar stannar länge i marinan och en del ska övervintra här. Vi har stor respekt för cyklonsäsongen som börjar i november och Tahiti är inte direkt utanför cyklonområdet. Vår cyklonplan är att gå tillbaka till Gambier, det är därför vi handlar så mycket, och lagar egen köttfärsås, eftersom köttfärs inte går att få tag i på öarna.
På kvällarna går vi ibland till en park i närehten där det varje kväll rullar in food trucks eller roulottes som det heter på franska. Runt varje bil ställs det ut stolar och bord. De vanligaste maträtterna kommer från det asiatiska köket med nudlar och wokat. Första gången vi gick dit gjorde vi ett vanligt nybörjar misstag. Vi beställde varsin portion. Oj oj oj vilka lass. Franska polynesiska portioner är extra large kan man lugnt säga.
Innan vi kom hit var jag inte särskilt sugen på att besöka Papeete. Den enda anledningen var att få i väg vårt garantiärende på reparation och besöka tandläkaren. Men när vi väl är här är vi nöjda med besöket (jag har ju fått handla nya kläder)!
Låter skönt med möjlighet att bunkra precis det man vill jag skulle tro att man inte är så bortskämd med det annars. Njut av livet.
Ja, det är otroligt lyxigt att kunna väja vad man vill. Vi är vana att ta det som finns för tillfället. Tyvärr är knäckebröd, prästost och OLW ostbågar fortfarande okända delikatesser här.
/ Sivert