Strandliv i Tahanea

Vi stannar vid ankringen bredvid passet i atollen Tahanea i flera dagar. Vattnet är alldeles kristallklart och under de följande dagarna ägnar vi oss åt snorkling. Vi besöker det lilla husrevet med rosa koraller och färgglada fiskar. Vi tar jollen ut genom passet och driftsnorklar med strömmen tillbaka in i atollen. Jollen knyter vi fast oss i, sedan hoppar vi i och driver med strömmen tillbaka in i atollen. Livet under ytan passerar förbi som på film. Botten är täckt av frodiga friska koraller, vi ser mängder av småfiskar, haj, stora papegojfiskar och en och annan muräna. Man får dock vara lite observant så att inte tidvattnet vänder och man spolas ut till havs.

Till den här ankringen, kommer båtar för att vänta ut rätt tid att gå igenom passet. En av våra grannbåtar den 97 meter långa Vava har en helikopter ombord. Nu har nog Vava motorresurser att gå igenom passet närsomhelst men eftersom de ska ut och flyga, ankrar de under tiden. Det ger ändå lite perspektiv på tillvaron att kunna flyga iväg med sin helikopter när helst man har lust. Vi passar även på att vara sociala då en annan båt bjuder in övriga båtar vid ankringen till sundowner på stranden. Vi eldar, drar seglarhistorier, utbyter råd och erfarenheter och någon enstaka öl slinker ner också.

När vi inte eldar eller snorklar slåss vi med våra nya husdjur. Vi har fått ”skalbaggar” i popcornen och pastan. Det är ganska vanligt att dessa små mjölbaggar dyker upp förr eller senare. Vi har testat vanliga huskurer som lagerblad (funkar inte), kyla (funkar inte, om man inte har en frys) och slutligen värme, vilket faktiskt verkar ta död på krypen. Där vi befinner oss nu, är det inte aktuellt att kasta bort något, så vi skakar popcornen i durkslag för att skaka bort krypen och sedan värmer vi kornen i ugnen. Det verkar ge resultat. Riset är det egentligen bara att skölja ordentligt så flyter skalbaggarna upp till ytan, och sedan koka som vanligt. Vi är verkligen inte kräsna (längre).

Efter några dagar byter vi ankring. Vi går tvärs över atollen för motor i sakta mak, trots att det är få koraller att ta hänsyn till står jag längst fram och spanar. Ön vi ankrar vid är stor och ger riktigt bra lä för vinden och det bästa av allt, det är en stor rejäl sandbotten nästan helt utan koraller. Ankaret kräver ner sig direkt i den mjuka sanden. Lite längre bort ligger den amerikanska båten Baloo med Bob och Anne ombord. När vi pratar med dem har de just varit ute och fixat palmhjärta. Alla Expedition-Robinson-fantaster vet ju att palmhjärta är något av en favorit bland deltagarna. Vi får smaka en bit och det påminner om mjäll blomkål. Jättegott. Vårt nästa projekt blir därför att skaffa oss en bit. Nästa dag åker vi till en liten ö längre bort från ankringen, utrustade med bågfil, morakniv och vass förskärare. Vi travar runt i palmskogen och väljer ut en liten palm som står trångt inklämd mellan några större palmer. För att komma åt palmhjärtat måste den lilla palmen sågas ner, så vi ser det som att vi hjälper till att gallra. Förutom att bågfilsbladet och förskäraren går sönder, lyckas vi skörda en stor bit palmhjärta, som också löser ett problem vi haft. Nämligen vad vi ska ge till Cillan i födelsdagspresent. Vi misstänker att alla långseglare blir glada över palmhjärta när förråden av grönsaker sinat. Dagen därpå är det kalas med tårta och kaffe. Det sjungs på svenska och engelska och Bob och Anne som också är inbjudna till kalaset berättar om hur man ”rensar” vår present. Som för övrigt blir mycket uppskattad. Bob och Anne har också berättat om en ört som de plockar och äter Ocean Purslane med små gröna blad. Vi provar såklart den också men den slår inte igenom på samma sätt som palmhjärta.

Eftersom vi är omgivna av fantastiskt vackra stränder passar vi på att leva lite strandliv. Vi tar med oss kaffe och äggsmörgåsar, badar och slappar i skuggan av några palmer. Vi dricker kokosvatten ur gröna kokonötter och snorklar i lagunerna som finns mellan öarna. I lagunerna är det väldigt varm vatten men inte så mycker fisk. Trots det lägger jag efter varje snorkling till nya fisksorter till min fisklista. Lionfish, Humpnose Bigeye Bream, och Starpuffer.

Vi hör rykten om att det nu finns över 200 covid-19 fall i Franska Polynesien. Den uppmärksamme läsaren kanske minns att vi skrev om det, att det i mitten av juli började anlända flygturister till Franska Polynesien och det verkar som att alla strikta restriktioner för flygturisterna inte hjälpte. Vi funderar på om det kommer att leda till nya regler. Det som definitivt verkar vara kört är att komma till Nya Zealand den här säsongen. Det gör inte så mycket. Vi har många öar kvar i Franska Polynesien att besöka. Till exempel Fakarava.

De fina drönarbilderna och bilden på Superyachten kommer från drönarfotograf J Furusten Tack! www.sailingbliss.com