In 2021 Franska Polynesien

Toau

November 2021

Dagen innan vi lämnar Fakarava ankommer en svensk båt till ankringen. De ankrar en bit bort och med hjälp av kikaren ser vi att det är en Najad. Det visar sig vara några trevliga göteborgare på båten Sirenia III. Elisabeth och Roberth kommer förbi och bjuder in oss, till vad som visar sig var en trevlig kväll med god mat (och bra musik). Dagen därpå stiger vi upp i ottan för att segla vidare. Jag tror att det just nu är 5 svenskflaggade båtar utspridda i Franska Polynesien så det var verkligen kul att stöta ihop med en av båtarna och förhoppningsvis träffa dem igen i någon Tuamotusatoll.

Efter 6 timmars smörsegling med 6 ms halvvind når vi fram till atollen Toau och det nordliga ”falska passet”. När det gäller atollerna i Franska Polynesien har de antigen en eller flera öppningar, eller i vissa fall ingen öppning alls. Toaus “falska pass” är en variant med en öppning i revet och en stor bassäng att ankra i, men ingen farbar väg in i atollen. I bassängen finns bojar utlagda som vi gladeligen använder oss av. Det är skönt att slippa ankra i de koralltäta vattnet.

Vi ser oss nyfiket omkring. Inne vid stranden ligger en halvsjunken båt och det finns en brygga och några hus. Vi åker in och hälsar på paret som bor här, Gaston och Valentine. Under högsäsong har de en enklare restaurang där de serverar mat åt seglare. Nu är det bara några få båtar i viken. ”Ni får komma tillbaka i april”, säger Valentine, då ska jag laga mat, men ta med er lime. Vi lovar att tänka på saken. De talar skaplig engelska och vi blir erbjudna att köpa både pärlor och hummer. Det är lite oklart om de verkligen ska ta betalt för bojarna men priset är överkomligt. Vi betalar 50 kronor per natt och då får vi mango och kokosnötter på köpet.

I viken är det skydd mot vågor, men inte vind, i alla fall inte när den kommer från sydost. Det viner friskt genom ankringen, och för vår del är det alldeles för blåsigt, så några dag senare trotsar vi motvinden och stampar oss de 15 nm tillbaka till Toaus ”riktiga” pass. Vi lyckas tajma passagen perfekt och glider in i platt vatten. Här är det betydligt lugnare. Vi har i sjökortet spanat in den sydostliga viken med lä för vinden. Den verkar ha både palmer, turkost vatten. och nyligen ilagda bojar. En av båtarna i viken är våra bekanta från den amerikanska båten Suger Shack. Vi får en trevlig afton med rom och solnedgång i deras båt innan våra vägar skilj åt igen.

Besättningen på Sugar Shack

Det jättetråkiga vädret som vi haft den sista månaden, verkar ge vika och vi får fantastiskt vackert väder. Med lättare vindar minskar även svallen och vi vågar oss långt ut på revkanten under lågvatten för att se hur sjöborrarna och snäckorna har det. Under en av våra promenader passar jag på att ta med mig lite jord till mina ”experimentella” odlingar. De torra karga öarna dignar ju inte direkt av frodig matjord så resultatet blir kanske inte riktigt vad jag tänkt mig. Återkommer i frågan.

På en liten motu i närheten gör vi ett kortare strandhugg. Här häckar bobbis och noddies och de blir ganska upprörda när vi försöker gå runt på ön. Vi lyckas dock fånga en glimt av reden och nykläckta ungar, direkt på marken.

Efter en vecka är vi klara med Toau och seglar tillbaka till Fakarava.

Share Tweet Pin It +1
Previous PostDags att dra vidare från Fakarava
Next PostÖster ut

1 Comment

  1. Halling Clas
    7 months ago

    Härlig resereportage! Imorse vaknade vi med minus 17 grader. Soligt, vackert men lite för kallt. Fair winds!

    Reply

Lämna gärna en kommentar...