Den 5:e december lämnar vi Waterfront Marina i hjärtat av Kapstaden efter en månad av sus, dus och turistande. Mest turistande. Det är skönt att lämna storstaden även om vi haft väldigt trevligt. Framförallt att få besök, det gillade vi.
I de lätta vindarna går vi för motor och kan börja segla först efter lunch. Vi ser Taffelbergens tydliga profil bakom oss, fortfarande efter många timmars färd. Målet är Saldanha Bay, en vik med en liten stad, eller snarare en större by, Saldanha. Det är cirka 50 nm och vi anländer sent på kvällen efter en odramatisk men kall segling. Till skillnad mot hur det är runt ekvatorn är kvällarna förhållandevis ljusa och det mörknar först efter kl 20. Första natten ankrar vi långt bort från bebyggelsen, men det är ganska grunt och inte så mycket att se eller göra. Dagen därpå tar vi oss till Saldanha Yacht Club. Platsen är den sista att besöka innan vi lämnar Sydafrika.
Yachtklubben är välkomnande och verkar ganska aktiv, båtarna är av av mindre modell och dagligen seglas det fram och tillbaka över viken. I klubbhuset finns kök, bar, sällskapsrum och wifi. Vi promenerar in till byn/stan som är stillsam och totalt utan fokus på turister. Jag får lite ”vilda-västern – vibbar” av den här plasten. Lite öde, dammig och skräp som virvlar över vägen. Det finns inte en endaste souvenirförsäljare så långt ögat kan nå. De flesta tilltalar oss på afrikaans, men byter till engelska när vi ser förvirrade ut. Vi går promenader i närområdet, och längst stranden. Det finns några restauranger med låga priser på mat och dryck.
Klimatet är antingen stekande hett eller kylslaget med iskalla vindar. När det blir vindstilla blir det dimma, inte en sån där skir genomskinlig dimma utan kompakt, tät och fuktig. Den vill vi helst inte råka ut för när vi fortsätter norr ut till Namibia. När kraftiga sydliga vindar drar förbi blir ankringen ganska gungig och båten sveps in i ett fint lager damm. Allt blir smutsigt, skot och linor alldeles svarta.
Planen är att stanna och låta ARC World- rallyt passera förbi, det är ett större antal båtar som på kort tid seglar jorden runt med start och mål i Karibien. Det blir alltid trångt på ankringar och i marinor när de är på plats så det är skönt att låta dem köra om oss .
Efter tio ganska sega dagar, åker vi tvärs över viken till en annan marina där vi klarerar ut. Det är en mycket snabb process. Fylla i papper och få passen stämplade. Vi drar upp ankaret på torsdagsmorgonen, hissar segel och styr norr ut. Solen skiner och vindarna är lätta. Det är 13 grader i vattnet! Tretton! I början av femdagarsfärden är nätterna stjärnklara med en liten månskära som sällskap. De sista dagarna är v ä l d i g t kalla. Vi sveps in i lätt dimma, allt blir fuktigt och termometern visar 16 grader. Under frivakten är det skönt med dubbla duntäcken. Vi dricker hett kaffe och knaprar på sydafrikanska skorpor. Djurlivet trivs dock utmärkt i det kalla vattnet. Vi ser mängder med valar, sälar, delfiner och sjöfåglar. Vindarna är åt det sydliga hållet, vi går med spirade segel och har varierande vindstyrka.
Orsaken till all den här kylan är Benguelaströmmen som flyter norrut längst Afrikas kust upp till Angola. Strömmen orsakar uppvällning av djupvatten vilket ger extremt näringsrika vatten därav mängden av djur.
På tisdagen kommer vi fram till Namibias nordligaste hamn, Walvis Bay. När vi närmar oss land ser vi sanddyner och tusentals sälar. Närmare kusten skingras molnen och det blir varmt och skönt. Trots kylan har de fem dagarnas segling varit ganska trivsamma, inte mängder av segelskiften eller saker som gått sönder.
När vi lägger till vid Yachtklubbens brygga möts vi av många bekanta seglare vi mött tidigare. Här ska vi turista, umgås och förbereda den långa överfarten mot Karibien. Men först av allt njuta av att vara framme på en ny plats.
Trevlig läsning, en ynnest att läsa👍🇸🇪