In Panama

Turistliv i Eastern Lemon Cays

Vi vinkar hejdå till ”vår nya kompis” Carl Henrik, när vi lämnar ön Banedup och går för motor bort till Eastern Lemon Cays, en grupp öar utspridda runt en grund fjärd där väldigt många båtar ligger ankrade. De flesta verkar köra charter och har betalande gäster ombord. En av öarna tar betalt, en ”Visitors tax” på 3 usd och är översållad av badgäster, tält och serveringar. Eftersom fjärden har ett skyddande rev utanför så är vattnet skapligt stilla och en skön bris blåser över viken. Öarna runt omkring är turistanpassade med hus, hyddor och massor av turister. Det känns inte särskilt exotiskt. Med jämna mellanrum kommer någon paddlande i sin kanot och vill sälja molas, hummer, fisk, eller be om vatten. När det inte regnar måste det vara besvärligt att få tag i vatten här ute på de karga öarna. De flesta långfärdsbåtarna har watermaker och delar gärna med sig av sitt vatten.

Vi tar jollarna till närliggande ön Nuinudup där man kan öva på att posera vid palm. Några killar från en ankrad båt kommer in till ön med en jolle, skyndar sig i land och knycker några kokosnötter. Vi som läst guideboken över området vet ju att alla kokosnötter har en ägare, dessutom verkar det ju hiskeligt krångligt att få upp dem.

Natten blir nästan sval och det är första gången på riktigt länge som inte fläkten surrar över huvudet på oss när vi sover. När vi vaknar är det inte ett moln på himlen, det har inte heller hänt på länge. Vinden mojnar fullständigt och havet ligger som en spegel. Vi tar jollarna bort till den kända ön Dog Island som har ett vrak man kan snorkla på. På bilderna i guideboken ser det öde och vackert ut. När vi svänger runt ön och kommer fram till stranden med vraket får vi hicka. Ön och vattnet är fullproppat med människor. På stranden är det säkert hundratals människor som solar, spelar volleyboll och tar selfies. Vi åker tillbaka till Nuinudup där vi snorklar, badar, dricker kaffe och tar selfies.

Dog Island

Vår tid i San Blas / Kuna Yala börjar lida mot sitt slut. Vi tar farväl av Cillan och Jocke på Bliss som vi seglat med under flera veckor. Många skratt, middagar och bad har vi avverkat tillsammans med dessa sköningarna. Nu har vi ingen aning när vi möts igen. Förhoppningsvis får vi till en dejt i Stilla havet någonstans.

Vi säger också hejdå till Kuna Yala som vi tycker har varit trevligt, och absolut inte ångrar att vi besökte men 2-3 veckor räcker, i alla fall för oss. Vi seglar vidare till Bocas del Toro där vi ska träffa våra barn. Äntligen!

Share Tweet Pin It +1

0 Comments

In Panama

Nytt år på Banedup

De flesta av båtarna som kommit till Banedup och ankrat har chartergäster ombord. Det är ofta ett par som tar emot gäster i sin egen segelbåt. De annonserar…

Läs mer

In Panama

Coco Bandero

Från Green Island är det inte långt ut till Coco Bandero. Vi går för motor och kör watermakern. Coco Bandero ligger straxt innanför ett rev och består av…

Läs mer

In Panama

Molas på Green Island

Någonstans mellan Aridup och Green Island kommer man fram till det mer turisttäta området av Kuna Yala. Fram till nu har vi bara träffat på två andra seglare…

Läs mer

In Panama

Den gröna viken på Aridup

Jag vet inte var vi fick det i från, att No-seeums inte kliar? På juldagens morgon vaknar jag och har cirka 50 nya små bett på varje ben…

Läs mer

In Panama

Motorkrångel i Mamitu

Under natten drar ett åsk- och regnväder förbi. Vi ligger ankrade vid ön Los Pinos. Regnet strilar fortfarande på morgonen och den planerade avfärden skjuts upp några timmar.…

Läs mer

In 2019 Colombia

Adiós Colombia!

Det är dags att släppa förtöjningarna och segla vidare. Tiden i Colombia och Santa Marta har varit fantastisk. Vi har kommit att bli mycket förtjusta i staden, människorna…

Läs mer