Tillsammans med besättningen på Hakuna Matata, Cissi och Adde, hyrde vi en bil och gjorde en utflykt till den södra delen av ön.

Det är inte så lätt att hyra bil, eller ens särskilt billigt. Vissa bilar får man inte köra till nationalparken med och andra får inte användas till dykning. (Nu skulle jag kunna vara superhumoristisk och skämta om att dyka med bilen…men det gäller så klart små bilar som inte rymmer dykutrustning.) De flesta vill hyra ut bilen i minst tre dagar och den första biluthyraren vi gick till, hade ingen försäkring på bilen. ”If you brake the car – you pay”. Vi vandrade vidare och fick till sist tag i en liten Kia där vi lyckades knyckla in oss och så gav i oss i väg söderut.

Längst hela kusten är dyk och snorklingsplatser utmärkta med gula stenar. Platserna heter saker som ”Alice in wonderland”, ”Something special” eller ”White Hole”. Efter ett kort stopp vid saltdammarna, (makalös rosa färg som sägs bero på en mikroorganism som gillar salt) stannade vi och snorklade vid Margate Bay. Som vanligt på Bonaire, var det väldigt klart vatten. Här var botten täckt av Staghornkoraller och stora stimm av blå tang-fiskar.

Stoppen vi sedan gjorde under den fortsatta färden duggade tätt. Slavhyddor, gamla ruiner, flamingos och vilda åsnor stod på rad för att bli fotade.

Landskapet är platt, sandigt och här i södra delarna dominerar saltanläggningarna och ökenliknande omgivningar. När man kör omkring här, förstår man varför båten numera ser ut som en dammig sandhög när vinden friskar i.

Vid den insjöliknande viken Lac Bay åt vi lunch och spanande in windsurfarna som svischade fram i de grunda gröna vattnet. På restaurangen fanns en ”hus-iguana” som efter viss tvekan mumsade i sig några tappade pommes. Vi andra åt goda wraps.

Nästa stopp var the Donkey Sanctuary. När Bonaires åsnor ersattes av jordbruksmaskiner övergavs och förvildades åsnorna. På åsnehemmet tar man hand om åsnorna och vi turister sponsrar genom den lilla entréavgift man betalar. Det lär finnas över 700 åsnor här och går man in på åsnehemmets hemsida kan man adoptera, eller snarare sponsra en åsna, de har till och med namn. Vi åkte bil genom området på en skranglig grusväg utrustade med morötter i högsta hugg. Gissa om vi var populära. Åsnorna försökte i princip klämma sig in i bilen och var nära att fastna med läpparna i rutorna, som vi emellanåt kände oss tvingade att veva upp. Även när morötterna var slut följde de efter bilen en god stund. Väl värt ett besök, om man gillar åsnor.

Utflykten avslutades på dykplatsen 1000 steps som är en av Bonairs populäraste. Det är en brant trappa ner till stranden och just den här dagen var det ingen trängsel i vattnet. Sikten under ytan var enastående och temperaturen säkert 29 grader. Vi såg gigantiska papegojfiskar och träffade även mina favoriter, sköldpaddorna. Vilken lycka.

Den trevliga dagen avslutades i Hakuna Matatas sittbrunn med en sundowner, eller två.