Vi lämnar Grand Anse D’Arlet straxt efter frukost. Målet för dagen är en stad på Martiniques norra kust, St Pierre, mest känd för att i princip ha totalförstörts i ett vulkanutbrott den 8 maj 1902. Seglingen dit tar lite drygt 3 timmar.

St Pierre ligger vid foten av berget Mont Pelée. Berget (eller mer korrekt den aktiva vulkanen) omges av fluffiga moln och dalgångarna veckar sig grönt och frodigt ända ner till kusten. Staden i sig är ganska bedagad, med lite ruffiga hus och sotiga ruiner. Vi har läst på och vet att ankringen inte kan ske för långt ut i viken utan ganska nära strandremsan. Det blir raskt 50 meter djupt om man hamnar för långt ut. I viken ligger dessutom en hel del vrak efter skepp som gick under i samband med vulkanutbrottet.

Vi tuffar in längst stranden och ankrar utan problem nära några undervattensstatyer. När vi kommer dit är vinden påtagligt ostlig men under dagen gör det höga berget och vindbyarna att vi åker hit och dit med båten. Alla båtar svingar åt olika håll. Det ser verkligen lustigt. Det ska visa sig att det här är en vik där en hel del ankringsdraman utspelar sig, dock utan vår medverkan. Några båtar bumpar i hop under natten och några båtar fastnar i varandras ankare. Mon Dieu!

Vi tar jollen in till bryggan och går en sväng, och som vanligt kollar vi in matvaruaffären som visar sig ha det vi behöver, lite kyckling, bacon och bröd. På torghandeln köper vi grönsaker.

På en seglarblogg har jag läst att det ska finnas gott om mangoträd här. Det ska formligen digna av mangos. I bloggen skrev de att de borde ha tagit med en påse att plocka alla mangosar i. Klart jag är redo, självklart har jag en påse med mig. Vi travar runt i staden och tittar på ruinerna samt spanar efter mangoträd. Det kan tänkas att jag tjatar hål i huvudet på de andra, för var är alla mangoträd?

Vi gör en utflykt till Depaz Romdestilleri, vilket är väldigt lyckat med rundvandring, smakprovning, inköp av bag-in-box-rom och nästan bäst av allt, på vägen dit ett mangoträd! Fram med påsen.

Vi promenerar även upp till Jungfru Marias staty som vakar över staden med finfin utsikt (och ännu fler mangoträd). Det kan tänkas att flertalet av våra måltider numera inkluderar mango eftersom de verkar mogna samtidigt. Det kan vi överleva.