Adjö Indonesien

Vi anländer till Medana Bay Marina, norra Lombok i mitten av maj. Båten har stått på land i sex veckor medan vi varit hemma och umgåtts. Det är alltid med en viss oro vi öppnar upp båten efter en tids frånvaro med tanke på skadedjur, mögel eller inbrott. Men vi kan pusta ut, i linneskåpet doftar det fortfarande av tvättmedel och det enda spår av inkräktare vi kan finna är ett fågelbo i seglet, dock utan ägg.

Medan vi under dagtid vänjer oss vi hettan och börjar jobba med båten passar vi på att om kvällarna umgås med andra seglare på marinans restaurang som samlingspunkt. Det är en udda samling människor. Vi träffar en alkoholiserad ung man som kört jetski från Australien till Indonesien och som varje kväll dricker för mycket och somnar i ett hörn. Det är Nigel vars båt nästan sjönk på väg till Lombok och blev räddad av ett lastfartyg för att några veckor senare få besked att båten drivit i land på Bali och nu bogserats hit till marinan. Han ska försöka få båten i seglingsbart skick igen. Det är den unga nyzeeländska barnfamiljen som tröttnat på seglarlivet och som ska lämna båten i marinan i två år för att åka hem och jobba. Det är ett par som tagit upp båten för vanligt underhåll, fått båten felaktigt uppallad av marinan (hävdar de) så att de limmade kölförstärkningarna har lossnat från skrovet. De har varit på land i över 8 veckor nu utan att lyckats få något åtgärdat. Och så är det vi.

En dag är det stort ståhej på marinan då det anordnas bröllop. Bruden är från Danmark och brudgummen från Lombok. Jeg snakker lidt med brudens mor. Själva vigselceremonin sker här på marinan med efterföljande lunchbuffé och på kvällen blir det mer festligheter på annan plats.

När det gäller båtfixandet målar vi botten själva men låter två inhyrda killar vaxa och polera. Om vi ska vara ärliga blir deras jobbet inte så värst väl utfört. Sivert servar propellern där ett lager gått sönder och efter en veckas jobb är vi klara att sjösätta vilket sker planenligt vid högvatten. Allt går smidigt och den här gången behöver båten inte dras genom sandvallen på botten, som när vi tog upp. Och kors i taket, när vi börjar bo ombord igen så verkar det mesta fungera. Vi stannar några dagar på en av marinans mooringbojar. Utan svalkande air-condition som vi är vana vid från hotellrummet, är det varmt i den stekande solen. Vi gör lite småreparationer, sätter tillbaka genuan och fortsätter planeringsarbetet för nästa etapp. I mitt excel-ark har jag en flik för varje land vi tror oss komma att besöka det kommande halvåret. Det gäller att hålla koll på inresekraven. En del länder kräver att inresan ska godkännas i förväg, och ett godkännande kan ta upp till 6 veckor att få. Det ska vara mängder med dokument, visum, brev på franska, intyg och certifikat som överhuvudtaget inte efterfrågats någon annanstans hittills på resan. Det känns som att det bara blir krångligare och krångligare. Vi kontaktar agenter, googlar, sammanställer och försöker förstå vad varje land har för rutiner och kostnader vid inklarering. Det är ett heltidsarbete under flera dagar.

Med gällande plan (som absolut kan omförhandlas) lämnar vi Indonesien och går till Christmas Island som tillhör Australien, därefter går vi vidare till nästa australiensiska ögrupp, Cocos Keeling. Nästa stora överfart är till Seychellerna eller Madagaskar. I oktober väntar sedan utmaningen att ta sig ner genom Moçambique-kanalen till Sydafrika. Vi hoppas med den här planen ligga före de rallies som svämmar över alla sydafrikanska marinor i december.

När vi känner oss redo att segla vidare och det är dags att klarera ut från Indonesien, behöver marinan en vecka på sig att förbereda alla myndigheter på vår avresa. De agerar i princip som agent åt oss och vi lämnar bara över dokument och en hög med pengar, 4,5 miljoner rupiahs, så fixar de resten. Vi delar taxi med ett australiensiskt par till Lomboks huvudstad 1 timmas resa bort, för att proviantera, bilen är mer än överfull när vi åker tillbaka.

Medan vi väntar på ut-klareringsprocessen, åker vi till en vik lite längre bort, där vi kan bada och gå trevliga strandpromenader. Vi upptäcker att vi har en fladdermus boende i seglet, och antar att hen inte vill segla med till Australien. Vi hoppas den hittar ett bättre hem än hos. Längst stranden står mängder av “fiskegubbar”. De står med vattnet oftast ända upp till brösthöjd, timme efter timme. Det som skall hållas torrt är i säkert förvar på hatten, till exempel cigaretterna.

Efter några dagar ser vi att väderprognosen för seglingen till Christmas Island förändrats. Stora vågor på 4-5 meter drar upp söder ifrån och skulle vi lämna Indonesien planenligt skulle vi hamna mitt i dessa vågor och med frisk vind till på köpet. Vi kontaktar marinan och frågar om vi kan flytta fram utklareringen. Svaret är nej. Istället uppmanas vi att fullfölja utklareringen och ”hålla oss undan” för att gå när det passar oss. Det känns lite halvkriminellt, men det är så vi till sist gör. På utklareringsdagen besöker tulltjänstemännen båten, kontrollerar motornummer, AIS-nummer och vårt skeppsapotek. Vi får några dokument, stämplar i passet och det allra viktigaste, ”Port Clearence” för att kunna angöra nästa hamn.

Vi seglar ner till södra delarna av Lombok och tar en boj vid ön Gili Asahan. Och vi blir omedelbart förtjusta. Ön har en vacker sandstrand, några resorter, boningshus, getter, kor och en stillhet som är alldeles underbar. Turisterna på resorten strosar omkring längst stranden, slappar i mysiga solstolar eller tar en snorkeltur på revet. Här hörs inga böneutrop, ingen biltrafik eller skällande hundar och på resorternas små mysiga restauranger kan vi äta goda middagar. Hit skulle jag kunna tänka mig att åka på semester, å andra sidan är jag ju redan här så det gäller att passa på att njuta.

När vågorna ute på havet ser ut att minska något, bestämmer vi oss för att måndagen den 23:e juni är ett bra avresedatum. Vi njuter in i det sista av lugnet på Gili Asahan innan vi kastar loss mot Christmas Island. Seglingen beräknas ta cirka 4 dygn. Du kan följa oss på vår tracking-sida.

https://forecast.predictwind.com/tracking/display/MajorTom