Från Richards Bay till Kapstaden

Väderprognoserna stämmer ganska bra gällande den Sydafrikanska kusten och vi har sett de nordliga vindar som är nödvändiga för en avresa. Vi bestämmer oss för att lämna Richards Bay och segla vidare fredagen den 7:e november. Innan vi kan lämna marinan måst vi dock klarera ut lokalt. Vi fyller i alla dokument som innehåller information om oss, båten och närmast anhöriga. “Om något skulle hända oss när vi seglar söderut”. (Det känns ju betryggande). Vi bokar vår taxichaufför Bianca som skjutsar oss till immigration, tull och polis med alla dokumenten som ska förses med stämplar.

När vi lämnar marinan måste vi ropa upp Port Controll för att få tillstånd att lämna hamnen. De kontrollerar att vi har genomfört rundan med dokument och stämplar. Om det inte gått rätt till får man åka tillbaka till marinan och göra om. Vi får klartecken och styr ut till havs med lätta ostliga vindar.

Den inledande kvällens segling blir skumpig med vågor och vind från olika håll. Det är först när vinden ökar som det blir bekvämt ombord. Eftersom all segling här är så vindberoende och väderfönstren inte varar länge är det många båtar som ger sig av samtidigt. Framför oss ligger fyra franska båtar och bakom oss en amerikansk. Målet är staden East London 360 nm söderut. När vi når agulhaströmmen fullkomligt forsar vi fram. Vinden vrider till nordlig 10-12 m/s och genuna spiras. Vi gör stadigt över 8 knop och när vi surfar i vågorna ser vi över 12 knop. Det går fort och det känns stabilt., men det är verkligen kallt om nätterna. Mössa, långkalsonger och seglarställ är en utstyrsel vi inta använt på länge.

På söndagsmorgonen efter 1 dygn och 18 timmars färd når vi hamnen i East London. En bit upp i floden ligger Buffalo River Yacht Club. De har en brygga med plats för två gästande båtar samt ett gäng mooringbojar med så kallad ”Trot-mooring”. Båtarna ligger fastknutna i bojar med både för och akter på långa led, för att undvika att de svingar hit och dit i vind och ström. Det hela ser en liten smula obegripligt ut och vi har dock tur som får den sista platsen vid bryggan.

Det går också bra att ankra i floden och för en ensamseglare som lämnat sin båt blev det lite dramatik när det började blåsa och båten draggade. Besättningen på katamaranen hade en nervös stund med fendrar i beredskap innan ensamseglaren kom tillbaka och kunde ankra om. Allt gick dock bra utan några skador.

Det man vill undvika ute till havs i de här vattnen är sydliga lågtryck. Då försämras vädret, förutom kalla sydliga vindar, med molnighet och duggregn. Vi monterar därför ner solskyddet och sätter upp sittbrunnskapellet, (som inte använts på många år) och det här är nästan som svensk sommarsegling. Vi provkör till och med värmaren.

Emellanåt blir det solsken, men aldrig riktigt varmt. Vi passar på att göra en del båtunderhåll, putsa rostfritt, och skicka upp båtgrannen i vår mast.

Yachtklubben ligger några kilometer utanför centrum. Vi transporterar oss runt i staden med uber, och undviker att promenerar omkring i okända kvarter med värdesaker på oss. I Östra sydafrika är kriminaliteten hög med personrån som det mest förekommande brottet. Uber är billigt och vi tar oss smidigt runt till köpcentrum, matställen och reservdelsaffärer. Några av seglarna besöker stadens museum men vi blir inte så lockade efter deras recensioner.

En kväll träffas vi på braai (grillning). Yachtklubben inhandlar kött, ordnar med sallad och brasa, resten får vi sköta själva. Det blir en trevlig kväll med seglarhistorier och franska desserter.

När nästa väderfönster dyker upp forsar vi vidare längst kusten och 1,5 dygn senare angör vi staden Knysna. För att komma in i lagunen handlar allt om timing. Det sägs att inseglingen genom Knysna Heads är ett av världens 5:e farligaste. Inloppet är smalt, grunt, med tidvattenströmmar, vindar och dyningar. När vi anländer är det dock lätta vindar och precis rätt tidpunkt för att passera, 2 timmar före högvatten.

Staden Knysna känns välpolerad och fylld med turister. Vi stannar två veckor och passar på att ta långa promenader, och lata oss. Vi träffar på ett svenskt par, Mats och Ninja, som driver ett tjusigt guesthouse där vi blir bjudna på en trevlig frukost.

Färden från Knysna till Kapstaden tar lite mindre än 2 dygn. Det är inte lika strömt i de här farvattnen och hastigheten är mer normal, än vi haft tidigare längst kusten. Vi passerar Cape Aghulas som är Afrikas sydligaste udde och vi seglar in i Atlanten. Det känns inte annorlunda, men är trots allt en milstolpe.

Tidigt om morgonen ser vi de kända Table Mountains insvepta i fluffiga moln. Vinden är svag och vi har gått för motor under natten. Då och då ser vi sälar som kikar upp på oss. Vi plockar av oss lager av varma kläder när solen stiger på himlen. Vi är nära inloppet till hamnen och har konstaterat att det är ganska skönt att det inte blåser så mycket när vi ska in i Kapstadens myllrande hamn och marina. En minut senare blåser det 14 ms. Från ingenting till kuling.

Vi får vänta på broöppning innan vi kan gå in i V&A Waterfront Marina. Här lugnar sig vinden något och vi kan lägga till mot bryggan utan incidenter. Det är en tjusig omgivning med bergen som bakgrund. Nu ska vi utforska staden, ta emot en gäst och förbereda oss för den fortsatta färden mot Sverige. Vi har förflyttat oss över 8000 nm (motsvarande 14800 km) det här året, nu är det dags att ta det lugnt.

God Jul och Gott Nytt År!