Segling från Lombok Gili Asahan till Christmas island
- Distans: 600 nm
- Fart: snitt 6,7 knts
- Vind: SO 10 ms
Vi befinner oss på ön Gili Asahan, vi har klarerat ut ur Indoneisen och väntat in ett väderfönster för att ta oss västerut, mot Christmas Island. Vi känner oss taggade och väl förberedda
För våra sista indonesiska pengar handlar vi två pizzor, en mango och tre äpplen. Den lilla ön har inte mycket till affär så att kunna handla frukt gör oss glada.
Straxt efter frukost på måndagsmorgonen släpper vi bojen och styr ut mot Lomboksundet. Vi hissar storen och rullar ut genuan. Vinden är frisk och i sundet får vi fin medström och rejäl sjögång, vi forsar fram. Efter en stund känner vi att det är dags att ta två rev i storen, hej vad det går.
Det första dygnet är ibland utmanande, så även denna gång, vi inte är vana att det lutar ombord. Vi vet att de höga dyningarna ska minska redan nästa dag. Då och då stänker vågor in i sittbrunnen. Vi äter take-away pizza till kvällsmat och solmogen söt mango till efterrätt. Vinden är sydostlig och när den ökar till 12 ms rullar vi in en bit av genuan.
Under nätterna är det stjärnklart och aldrig riktigt kolsvart trots frånvaro av månen. Dessutom lyser horisonten upp av alla hundratals fiskebåtar som med sina starka lampor ser ut som små städer på håll. De verkar ligga stilla på samma plats och vid några tillfällen får vi ändra vår kurs några grader för att undvika kollision.
Resan blir helt odramatisk, förutom en skål med nudlar som spills ut i sittbrunnen och kräver sanering. Vi fikar, sover, lyssnar på ljudböcker och tittar på när ”Estimated time of arrival” tickar ner. Sista dygnet försöker vi bromsa farten, genom att rulla in ännu mer av genuan, bara en liten flärp är kvar. Vid 3-tiden på natten ser vi ett ljussken från Christmas island, och några timmar senare rundar vi udden och ropar upp hamnkapten. Vi får till svar att avvakta tills ett lastfartyg gått in i hamnen, eller hamn och hamn. Det är inte direkt någon traditionell hamn. Lastfartyget stannar nedanför en klippkant och förtöjs i några stora mooringbojar.
Vi får straxt okej att gå in i viken och lägga till vid en mindre mooringboj.
Trots att vi helst vill lägga oss ner och sova, skyndar vi på med att röja upp, äta frukost och göra i ordning jollen. Precis när vi är klara blir vi uppropade av ”Australian Border Force”, som om femtio minuter vill att vi kommer in till land för inklarering.
Under ett solskydd nära bryggan sitter ett avslappnat gäng med myndighetspersoner som hälsar oss välkomna till Christmas Island. Det är Australian Border Force, Biosecurity och hamnkaptenen. Vi får fylla i ett inresedokument och visa upp pass och Port Clearence från Indonesien, sen är det klart. Därefter pekar de ut sevärdheter på en karta, berättar var det finns duschar, vatten och affärer. Nu kan det vara sömnbristen som spökar men jag blir nästan rörd över hur skönt det är att komma till ett land där man förstår vad folk säger, och där allt bara fungerar, enkelt och smidigt.
Resten av dagen städar vi undan, vilar och tar en kortare promenad. Vårt första intryck av viken Flying Fish Cove där vi ligger på boj är att det är både fult och vackert på samma gång. Vattnet är kristallklart, och under oss skymtar mängder av fiskar och koraller. De närmaste omgivningarna är höga trädbeklädda klippor där fregattfåglar och tärnor svävar omkring ovanför våra huvuden, och så är det själva gruvverksamheten, som är det fula.. På Christmas Island utvinner man Fosfat och på en stor del av sluttningen ner mot havet ligger en enorm anläggning, med cisterner och kranar. Allt täckta av ett lager ljusbrunt fosfatdamm. Till det hör några längor av bostäder som inte byggts med tanke på vare sig stil eller charm.
Jollen knyter vi fast i en rejäl brygga som fungerar som arbetsplats för lotsbåtarna, som sjösätts och tas upp ibland flera gånger om dagen. Runt bryggan är det populärt att dyka, snorkla och simma. Man fiskar, barnen leker, cyklar och leker tafatt. Trots den stora förbudsskylten.
Vi får tips om att flyget med frukt och grönsaker just landat och letar upp byns största supermarket. Det vi har läst oss till är att det ska vara extremt dyrt att handla här. Och det stämmer, just frukten och grönsakerna som flygs in är dyra (vitkålshuvud 250 kronor) men resten av matvarorna är ungefär som hemma. Det som dock är väldigt billigt är spriten eftersom ön är en skattefri zon. Så istället för gul lök och potatis (som vi har helt slut på) och som inte var med på flyget, köper vi några flaskor gin.
Vi försöker boka en bil för att kunna åka runt och titta på ön, men alla bilar är uppbokade i flera veckor, vi försöker boka en rundtur med guide men guiden är fullbokad i minst en vecka, och till sist hör vi oss för om vi kan ta öns enda taxi en sväng, men taxichauffören visar sig vara bortrest. Det är helt enkelt inte meningen att vi ska se mer av ön än dit vi kan ta oss gående. Så vi promenerar upp på en kulle där vi ser lämningarna av en gammal kanon från andra världskriget och vacker utsikt. Och där i skogen efter en regnskur kryllar det av Christmas Islands kännetecken, de röda krabborna.
Under det första dygnet är det riktigt skapligt att ligga i den oskyddade viken, men resten av de fem dygn vi är på ön är det ganska rulligt. Det är skönt att lämna båten och vistas på land. Vi promenerar 2 km bort till en restaurang där lokalborna hänger på veckoslutet, vi har bespetsat oss på kall öl och något smarrigt på tallriken, men restaurangen är oförklarligt stängd. Vi surar lite och går tillbaka till vår gungiga båt, där vi i och för sig också får en kall öl, och något skapligt smarrigt på tallriken.
På Torsdagen den 3:e juli lämnade vi Christmas Island och lade kurs mot Cocos Keeling.
+ There are no comments
Add yours