När vi är borta

…och då menar jag inte avlidna, utan mer ute på långfärdssegling, hur gör vi då med alla våra saker, och vårt hus, och vår ungdomar? Ungdomarna puttar vi ut, helt enkelt. “Det finns ju Skype, och vi ses ju till jul och ni är ju vuxna nu”. Typ. (Fast riktigt så är det ju inte, vi pratar mer om dom än om segling och stormar mellan varven. Hur ska det gå för dom, när vi är på andra sidan havet, säger vi till varandra med darr på rösten.) Bra naturligtvis, de är kloka, våra unga vuxna.

Sakerna, de där världsliga grejerna som samlas på hög i källarförråd och krypvindar, börjar vi nu fundera över. Släng, sälj eller spara är frågan. Jag har lagt ut några annonser på kaffeservis med guldkant och långfärdsskridskor, vilket vi inte lär släpa med oss. Det finns även fler sälj-kandidater men de där sakerna som  är nostalgi, sneda och vinda barnteckningar som föreställer en…gnu…hund…blomma? Och saker som ska sparas. Någonstans måste de förvaras.

Våra resonemang om förvaring har varit följande:

• Kolonilott med liten stuga för att förvara våra saker i.
• Husvagn att förvara våra saker i, samt ställa den på uppställningsplats.
• Sommartorp att förvara våra saker i, bo där när vi besöker Sverige.
• Hyra ut huset, och förvara saker i boden.

• Hyra magasin
• Köpa en liten lägenhet med förvaring i vinds- eller källarförråd.

De tre översta förslagen, faller på att det måste skötas om och besökas regelbundet (klippa gräs, skotta snö, tittas till) och hyra ut huset är inte heller aktuellt. Alla släktingar kan pusta ut, ingen behöver åka till nån kolonilott en gång i veckan för att titta till våra saker.

Så just nu är planen att vi helt enkelt magasinerar våra saker, vilket är det normala i sådan här fall…men vem vet..tänk om vi vill åka hem på sommaren, skrota runt bland blommor och blad, då kanske det inte är så dumt med en kolonilott trots allt?