Richards Bay och safari

Vi befinner oss fastknutna i karantänsbryggan i Richards Bay Sydafrika efter drygt två dygns segling från Linga Linga. Efter en mycket god natts sömn vaknar vi av att några apor springer förbi på bryggan. Vår sydafrikanska kontaktperson Elmarie har varnat oss för aporna. De är ständigt på jakt efter mat och drar sig inte för att göra inbrott i båtarna. Vi har för första gången under vår långsegling stängt in oss med luckor istället för myggnät. Vi vill inte ha några apor ombord.

Efter frukost och uppröjning kommer immigration och så småningom även tullen. Inklareringen är en snabb procedur och vi kan hala den gula flaggan och så småningom förflytta oss till Zulu Yachtklubbs marina. Inloppet är en muddrad ränna med några sandbankar att passera på 1,9 meter. Vi väntar på tidvattnet och lägger på eftermiddagen till på vår plats vid flytbryggan. Det är över ett år sedan vi låg i en ”riktig” marina, då i Cairns Australien.

Vi får ett fantastiskt välkomnande. Yachtklubben är aktiv, inriktat på ungdomsverksamhet men även på socialt umgänge och mat. Det finns en bar med biljardbord, en restaurang och temakvällar. På måndagar är det braai (grillning) och på onsdagar är det välkomstkväll för nya besökare. En representant för klubben ropar upp alla internationella besökare, som presenterar sig helt kort och får en flaska bubbel som present. Yacht klubben är en hub för alla seglare på väg västerut, vi träffar mängder av nya och gamla bekantskaper bland annat svenska båten Greij med Ann-Catrine och Patrik.

Det går snabbt att bekanta sig med närområdet. Till affärerna och gallerian åker man taxi, på dagtid kan man promenera utanför marinans inhägnade område, men på kvällar och tidigar mornar måste man akta sig för flodhästar. De anses vara ett av Afrikas farligaste djur som tar kål på cirka 500 personer om året, både i vattnet och på land.

Efter några dagars acklimatisering, hyr vi en bil och åker på safari. Det finns så många varianter och olika parker att välja mellan att det tar ett tag att hitta något som känns rätt. Vi bestämmer oss för att åka till ett reservat som heter Manyoni. Dit är det två timmars bilkörning och det måste påpekas att sydafrikanernas körstil är vild. Trafikljus och heldragna linjer verkar mest vara pynt längst vägen. För att inte tala om vansinniga omkörningar. Jag har hjärtat i halsgropen stora delar av vägen. Vi kör genom oändliga skogar av eukalyptusträd som tydligen är en del av pappersindustrin. Till sist svänger vi av motorvägen och följer en grusväg in i parken och genom en hög grind. Sen är vi i bushen och konstigt nog har ingen sagt åt oss att vi inte ska stiga ur vår bil, det är nog lite “fatta själv” för vi möts av gnuer, zebror, antiloper och vårtsvin.

Vi bor på Rhino River Lodge mitt i reservatet och två gånger om dagen är det så kallad ”game drive”. I en öppen jeep åker vi med några andra besökare och en ranger runt i bushen på jakt efter vilda djur. Det är en fantastisk upplevelse. På morgonen är det kaffepaus någonstans i närheten av ett vattenhål eller med en storslagen utsikt. Vi dricker ”Full ranger” som består av kaffe, choklad och amarula och spanar efter djur i närheten. På eftermiddagens tur blir det sundowner längst floden och ännu fler vilda djur.

Vädret de här dagarna är omväxlande med strålande sol, kalla vindar, molnigt eller regn. Det enda dåliga väder för en safari är åska och hällregn.

I safari-sammanhang är “The Big Five” ofta omtalat. Det syftar på de afrikanska djur som på 1900-talet ansågs vara svårast att jaga och döda till fots. I dag är det mer en lista för att pricka av vilka man sett. Det här reservatet stoltserar med alla fem, men vi lyckas inte få syn på leoparderna. Vi ser däremot många Noshörningar.

Noshörningarna i det här reservatet får sitt horn borttaget för att motverka tjuvskytte. Ett horn från noshörningen är ”värt” motsvarande 1 miljon svenska kronor per kilo. I delar av Asien anses hornet till exempel kunna bota baksmälla, cancer och impotens. (Vilket det naturligtvis inte gör). Förra året i oktober sköt tjuvskyttar 47 noshörningar i ett närliggande reservat. Vi ombeds att inte publicera bilder på sociala medier av noshörningar utan att först ta bort geo-info, för att de inte ska kunna spåras. Trots borttagande av horn finns så pass mycket kvar av hornet att tjuvskyttarna tycker det är värt att död djuret. (Galenskap)

Förutom noshörningar ser vi även buffel, lejon och en ensam elefant. Elefanthjorden vistas de här dagarna i de norra delarna av reservatet, dit det är för långt att köra. Vi ser mängder av fåglar, olika sorters antiloper, giraffer, flodhästar och zebror, vi får verkligen blodad tand, det här vill vi göra igen, och framförallt se fler elefanter.

När vi kommer tillbaka till marinan från vår minisemester har vi en del mindre åtgärder att klara av. Vi åker med taxichauffören Bianca till en stor galleria, där vi förutom mat handlar skor, jeans, batterier, hörlurar, och en hårtrimmer. (Galet billigt).

Efter att ha utbytt klubbvimpel från Torshälla Segelsällskap med Zululand Yacht Club och sett att väderprognosen pekar på nordliga vindar, kastar vi loss och lämnar marinan. Vår upplevelse här får 5 av 5 i betyg.