In 2019 Karibien

Dominica på väg norr ut

Seglingen mellan de karibiska öarna behöver inte vara så lång, även om man byter land. Vi klarerar ut ur Frankrike på baren i St Pierre och går på morgonen de 30 NM till ön och landet Dominica. Vi hissar den hemmasydda gästflaggan som har en inhemsk papegoja i emblemet, och inte grodan Kermit som Sivert retsamt påstår.

Vi får en härlig halvvindssegling med bra fart i båten. Vi kör watermakern för att tillverka vatten och börjar misstänka att vi måste rensa vattenintaget under båten. Det får vi göra när vi kommer fram. Det sitter förmodligen ett eget lite ekosystem där, med växtlighet och snäckor.

Vi går till huvudstaden Roseau, och ankrar där över natten innan vi går vidare till den större och mer välbesökta ankringsviken i Portmouth.
Dominica drabbades 2015 av den tropiska stormen Erica och 2017 av orkanen Maria.

Roseau ser verkligen ruffigt ut med trasiga hus, hus som håller på att lagas och några som ser helt nya ut. Strandremsan är fylld med bråte och över viken doftar det av brandrök. Vi blir ändå lite nyfikna och väljer att gå iland och klarerar in i landet. En mycket vänlig tulltjänsteman hjälper oss tålmodigt med att fylla i alla dokument. Vi promenerar sedan genom staden och jag har aldrig tidigare känt en sådan tät doft av en viss sorts “cigaretter”.

Morgonen därpå går vi vidare till Portsmouth och Prince Ruberts Bay. Vi seglar först i ostlig vind, sedan går vi för motor och till sist kommer den västliga sjöbrisen. Det är alltid spännande att komma till en ny plats. Båten Inalou ligger före oss och via VHF:en kommer vi överens om att de ska puttra in och ta en boj, samt hålla utkik efter en boj åt oss.

Dominica är många seglares favorit. En vild, vacker och inte så exploaterad ö. Jag hoppades att vi också skulle bli förtjusta. Jag ville verkligen att Dominica även skulle bli vår favorit . Men nej, ljuva känslor uppstod inte. Om man avser att segla i Karibien måste man naturligtvis åka hit och själv komma underfund med sina känslor för landet, inte bry sig så mycket om vad vi tycker. Vi hakade mest upp oss på alla pårökta människor, och en utflykt som inte blev som vi tänkt oss. På utflykten hann vi med ett bad i ett vattenfall. På bilden syns inte mannen med bergsprängare som tycker att musik på högsta volym passar bra ihop med omgivningarna.

Något som vi däremot tyckte mycket om var flodturen uppför Indian River. Guiden Gregory rodde oss i sakta mak uppför floden och berättade samtidigt om djur och natur. När han inte pratade hördes bara fågelsång, trädens sus och årornas som mötte vattnet.

Indian River

Kanske är vi orättvisa mot Dominca men vi bestämmer oss för att dra vidare efter bara några dagar.

Share Tweet Pin It +1
Previous PostMangostaden St Pierre
Next PostTerre de Haut - mais oui!

No Comments

Lämna gärna en kommentar...