Ett dygn på havet

Klockan 0700 är det vaktombyte i vår båt. Sivert väcks med glada tillrop, och medan han laddar ner en väderprognos rostar jag bröd i stekpannan och kokar kaffe.
Innan det är min tur att sova äter vi frukosten, diskuterar vädret och ibland justerar vi segelsättningen.

Vid halv åtta tiden kryper jag till kojs och med nyborstade tänder öronproppar och ögonmask somnar jag inom några minuter. På sista tiden har solen lyst ner i salongen och jag har nu börjat hänga upp ett tygstycke runt sovplatsen. Det är nästan som en koja. Det är ganska mycket ljud när båten dundrar fram genom vågorna, men ljuden är bekanta och vi sover båda två bra trots båtens rörelse och vågskvalpet.

Vid 12-tiden har jag stigit upp. Vi dricker kaffe tillsammans och diskuterar inkommande mejl. Kompisarna på Hakuna Matata mejlar och berättar om sina händelser ombord och ger oss sin position. Vi skickar svar och sänder nya mejl till nära och kära.

Klockan 13 äter vi lunch. Ibland snabbnudlar eller rester från gårdagen, annars kokar vi ris eller pasta och äter med korv, köttfärssås eller den hemmagjorda konserverade kalopsen.
Disken klaras av och sedan är det fria aktiviteter. Uppgifter om position noteras i loggboken. På eftermiddagen är det dags för gymbesök. Vi försöker att hålla igång de stora muskelgrupperna med enkla övningar. Det är ju lite av en utmaning när gymmet gungar och kränger.
Vanligtvis blir det en kort dusch på akterdäck och oavsett hur trött eller seg man känt sig innan är duschen fantastiskt uppiggande.

Vid 18-tiden äter vi kvällsmat och nästan alltid ingår liten efterrätt så som chokladbit eller frukt . Solen går ner i havet, ibland med färgsprakande stora moln på himlen. Vi kommenterar eller fotograferar inte solnedgången längre. Den bara passerar förbi. Klockan 19 går Sivert och lägger sig. Topplanternan är tänd. Jag har satt på mig långa mjukisbyxor, flytväst och har en fleecefilt över axlarna. Jag sätter på mig hörlurarna och lyssnar på en bok. Stjärnhimlen tänds upp under kvällen.

Klockan 11 hojtar jag ner i salongen att det är dags att vakna. Sivert kommer upp efter en stund. Vi säger inte många ord till varandra. Han slår sig ner i den mörka sittbrunnen och jag kryper nöjd till kojs. Under den här sträckan, där vi inte sett en annan båt på 10 dagar har vi utökat sovstunderna under vaktpasset. Vi tillåter oss korta sovstunder på 10-20 minuter med telefonens alarm för att inte sova för länge. Därefter kontrollerar vi omvärlden, kursen och seglen innan en ny sovstund tar vid.

Klockan 3 väcks jag ur djupaste sömnen. Innan Sivert lägger sig skickar han upp en skål flingor till mig. Hittills har det här passet varit kolsvart och nästan lite kallt, ibland krävs det två fleecefiltar för att inte frysa. Jag bäddar i ordning med kuddar och filtar. Ställer telefonens larm på 15 minuter, lägger mig tillrätta och ligger där och tittar på stjärnorna, innan jag somnar.

Gryningen kommer smygande och snart stiger solen upp ur havet bakom oss. Klockan 7 viker jag ihop filtarna, stoppar ner huvudet i salongen och ropar God morgon, kuckeliku, det är dags att vakna

Inlägget publicerat via satellit. Vi kan inte bifoga bilder eller besvara kommentar.