Vi lämnar Lanzarote marina på torsdagen. Straxt utanför marinan, saktar vi ner och tittar på statyerna i vattnet. Skulpturerna heter “Sea Horses -The tide is high”. När vi lämnar marinan är tidvattnet på väg upp. Vindarna är lätta och vi motorseglar de 15 nm till nattens ankringsvik. Trots att prognoserna talat om näst intill obefintliga vindar, blåser det sydligt under eftermiddagen, och vi undrar om det kan vara sjöbris? Ankringsviken heter Playa Papagayo, och det verkar vara en populär badstrand, fylld av de obligatoriska nakenbadarna. I kvällssolen får klipporna en dramatisk färg. När vinden dör ut, rullar dyningarna in. Det blir en gungig natt.
Kl 06.00 ringer väckarklockan, vi äter frukost och gör oss i ordning för avfärd. En timma senare drar vi upp ankaret och går för motor några timmar innan det börjar blåsa. Vinden är nordlig mellan 6 och 8 ms och vi får en slör mot mål. Färden bör inte ta mer än 36 timmar för att vi ska slippa komma fram i mörker. Det är 217 nm.
Kanske är det den gungiga natten som gjort att vi vant oss, eller att vi satte på sjösjukeplåstret redan kvällen innan avfärd, eller att vågorna är längre och mjukare, men det här är en av de bättre seglingarna vi gjort på länge. Vi blir inte sjösjuka. Det känns så skönt att veta att det går att segla utan att behöva använda den blå hinken. Vi kan slappna av och njuta av seglingen. I och för sig, gör vi inga avancerade aktiviteter men det påverkar helt klart humöret. Jag är glad och sjunger julsånger.
Vi äter tonfiskwraps till lunch och rester från gårdagens grillning till kvällsmat. Solen går ner vid 18.30-tiden sedan blir det raskt kolsvart. Månen är en pytteliten skärva som snart försvinner bakom svarta moln, och stjärnhimlen är obefintlig. Det är ganska tråkigt med nattpassen när det är så mörk. Vi lyssnar på podar och ljudböcker. Då och då justeras kursen när vinden vrider. Det dricks kaffe och äts bananer och syrliga karameller. Under den här sträckan dyker det upp en och annan tankbåt som vi får hålla koll på. Vi har inte ändrar våra rutiner när vi nattseglar, någon är alltid i sittbrunnen och tar möjligen små korta tupplurer med larm. Förmodligen kommer vi att ändra på rutinerna när Atlantens ska korsas.
Under natten blir det lite kyligt, jacka och byxor och även fleecefilt, kommer väl till pass. När solen går upp igen kan vi återgå till shorts och t-shirt.
Under förmiddagen dyker La Palma upp mellan molnen. När man ser land börjar man genast tro att man snart är framme. Det tar ytterligare 5 timmar. Vi har hela tiden haft koll på den förväntade ankomsttiden. Det ser ljust ut. Vi hinner sova middag och äta lunch innan vi kommer in i hamnen. Det är en dramatisk ö, ser vi när vi kommer närmare med gröna branta klippor och staden Santa Cruz som breder ut sig längst med sluttningarna.
Vi lägger till vid bryggan klockan 17.30 och med god marginal innan solnedgången. På bryggan står Inalous besättning Tomas och Helen, som hjälper till med tamparna. Och det bästa av allt, Sangrian är lagd på kylning och vi blir dessutom bjudna på Tacos till kvällsmat. Helt fantastiskt trevligt. Tack snälla Inalou!
Så trevligt att ha er här!