Hemmahamnen

Sent i går kväll skrev jag på Facebook att vi snart klarat av vår hemsegling runt halva Sverige och att allt gått bra…i morse när vi skulle lämna Björkö var startbatteriet stendött. Tänk 30 grader varmt, tänk getingar som surrar runt huvudet och tänk att det inte finns någon landström. Vi fick fundera en stund, sedan konkade vi upp batteriet till restaurangen och fick ladda det där. (Det är den mycket förenklade versionen) Tre timmar senare kastade vi loss och styrde kosan hemåt.

Och i den där tryckande kvalmiga hettan som uppstår precis innan åska, var det absolut nödvändigt att bada. Samtidigt tornar svarta tjocka moln upp runt oss. Hur illa skulle det bli, var frågan.

Om man kurar ihop sig under sprayhooden så blir det inte så illa. Om man dessutom lyckas gräva fram lite nödgodis så är det inget större krisläge.

Vi kör motor hela vägen hem. Över Granfjärden blåser det västlig vind, och ingen i besättningen känner för att kryssa. När regnfronten dragit förbi lyser solen på oss hela vägen fram till bryggan och hemmahamnen.

Vi har avverkat 657 distans från Orust via Bornholm och Mälaren.  Vi har seglat i hård vind och lätt vind. Vi har lagat tänder och startmotorer. Vi har lärt oss hantera bängel-spirbommen. Vi har legat i små trånga hamnar med massor av båtar kors och tvärs. Vi har legat på egen klippa med solen som försvinner ner i horisonten. På det stora hela är vi nöjda med semestern.

På det stora hela är vi även nöjda med båten, trots att listan med åtgärdspunkter kanske är en smula längre än vi tänkt oss, så det är väl bara att sätta igång…