Drömmen om att långsegla dök upp första gången runt millennieskiftet. Vi läste resebrev som publicerades på world wide web. Vi gick till biblioteket och lånade böcker som hette “Så lämnade vi ekorrhjulet” och “Mina fem skeppsbrott”. Det köptes till och med en bok om havsfiske som skulle kunna vara “bra att ha”.
Boken har stått där i bokhyllan och inte gjort så mycket väsen av sig. Inte tankarna om långsegling heller. De kom av sig en smula. Vi fortsätter att segla, barnen växer upp, vi har bytt jobb några gånger och vi har det ganska bra.
Så, typ hundra år senare januari 2014, åker vi på semester till Tobago, kostar på oss fina hotellet och med palmsus och paraplydrinkar som bakgrund, börjar vi prata om det där med långsegling igen…
Vi bor i tornrummet med utsikt över Store bay där långseglarna ankrar upp på rad. Vem kan inte komma på briljanta idéer i ett tornrum, med den utsikten?
Vi sitter varje kväll i skymningen och stirrar på de ankrade båtarna. “Kolla en med svensk flagga” ropar vi förtjusta till varandra. Och vi bara vet att vi måste göra det här. Segla hit med egen båt.
I dag är det 450 dagar kvar tills vi kastar loss och det är ännu längre kvar tills vi ankrar i Store bay på Tobago, men en dag så kommer vi att ligga där ute i det turkosblå och spana upp mot tornrummet och säga, det var där vi bestämde oss…
En litet försynt påpekande: det heter worLd wide Web
tack ja det gör det visst 🙂