Montserrat

Det tar cirka 5 timmar att segla till hamnen Little Bay på Montserrat från Jolly Harbour på Antigua. På sjökortet ser det ut som det är tvärs över fjärden bara. Ön syns på långt håll. Hög och grön och med en aktiv vulkan som pyser ut rök! Halva ön är täckt av aska från tidigare vulkanutbrott, senast 2013. Är det här ett bra ställe att åka till?

Vi har inte hunnit läsa på så mycket men vi vet att det egentligen bara finns två ankringsvikar, Little Bay och Rendevouz Bay. Det är i Little Bay man klarerar in så vi svänger in i viken och är enda gästande båt. Var är alla andra båtar? Varför är vi ensamma? Vi kör in mot stranden och ankrar så att det förhoppningsvis inte inkräktar på ankommande och avgående färjors manövreringsutrymme. Från båten ser Little Bay inte så vackert ut, med vågbrytare och hamnbyggnader. Efter en snabb lunch sänker vi ner jollen och snurran och puttrar in till jollebryggan för att klarera in. Propellern är inte okej visar det sig. Vi kör sakta.

Vi klarerar in och betalar 120 kronor sedan får vi komma in i landet. Vi åker dock tillbaka till båten och lagar propellern. Enligt Sivert är det ”Mac Gyver-lagat”. Vi håller tummarna att lagningen håller ett bra tag till.

Under eftermiddagen tar vi bussen till Salem och kollar på den puttrande vulkanen Soufrier. Vi går på filmvisning och får se hur den förra huvudstaden Plymouth såg ut innan den begravdes under aska.

Vi går några av Montserrats vandringsleder upp bland odlingslandskap, genom djungeln och vacker skog. Såklart finns det vidunderliga utsikter som vi pustande beundrar. Vi ser mängder av mangoträd (ej mogna).

Människor vi möter på Montserrat är hjälpsamma och trevliga. Vi får tips om att vi absolut måste titta på skolmästerskapet och på annandag påsk är det en löptävling med målgång i Little Bay. Redan samma eftermiddag står vi alltså på fotbollsplanen och hejar på de olika skolorna som tävlar i löpning och dansuppvisningar.

Påsken firas inte nämnvärt. På påskdagen fyller Sivert år. Med möda och stort besvär har jag bakat en tårta. Nåja. Tårtbotten blir ungefär lika fluffig som en planka. Marsansåsen som ska vara fyllning stelnar och liknar mest sånt där fogskum som används som isolering, och slutligen grädden, den har skurit sig och är som smör och går inte att använda. Jag dränker in allt i fruktcocktail och födelsedagsbarnet har den goda smaken att mumsa i sig det hela, och dessutom påstå att det var gott. (Kanske för att det serverades rikligt med Cava till?)

Vi har dessutom fått den eminenta iden att flytta båten till den andra viken Rendezvous Bay. ”Tänk att ligga helt själva vid en öde strand”… ungefär så går tankebanorna. Så där vaknar vi på morgonen därpå och ser hela kyrkans ungdomsförening komma nerknallande för berget för sin årliga badutflykt. Det kryllar av folk på stranden, det grillar och leker och det är dessutom ganska mulet väder. Vindarna har också sakta blivit svagare och i samband med det kommer dyningarna inrullande. Det gungar så att hela båten håller på att kapsejsa (känns det som). Det klirrar i skåpen och kastrullerna skramlar. Suck.

Någonstans där bestämmer vi oss för att flytta tillbaka till Little Bay. Det rullar även här och i land förbereder man sig för den där löptävlingen som har målgång i Little Bay. Till detta ingår att det är party ”all night long”. Till tonerna av minst tre olika ljudanläggningar som spelar sin favoritmusik på högsta volym och det rejäla gungandet får vi en minnesvärd sista natt på Montserra