In 2019 Karibien

Bland mördarbin och apor på Nevis

ö nevis båt

Nevis är en rund, inte allt för stor ö med en dominerande bergstopp Nevis Peak. Nevis är en del av federationen St Kitts and Nevis. Vi lämnar Montserrat med lätta vindar och motorseglar dit när vi tröttnat på gungandet i Little Bay.

Vi passerar den lilla ön Redonda som har en något annorlunda historia. På 1800-talet annekterades ön av en man som senare utropade sin son till kung av Redonda. Tydligen finns det ett brödraskap som fortfarande upprätthåller traditionen.

Vi fångar upp en av gratisbojarna som finns utanför stranden Pinney’s och skyndar oss in till stan, Charlestown för att klarera in. Jollebryggan här är något av ett äventyr. Hög och vass och med avsaknad av flertalet plankor. Inklareringen tar lite längre tid än på andra ställen och är också lite dyrare.Vi tror oss ha klarat av alltsammans när vi blir ombedda att innan vi lämnar St Kitts eller Nevis även fylla i ett särskilt formulär på nätet. Den mycket vänliga tjänstekvinnan på immigrationsmyndigheten förklarar var vi ska logga in och hur vi ska fylla i de olika uppgifterna. Ja, ja (hur svårt kan det vara) säger vi och börjar fylla i det jäkla dokumentet. (Tänk nu att det är 30 grader varm, luften står stilla, svetten rinner som en flod nerför ryggen och runt benen surrar myggen, som även tar sig en del smakprov. Mest på mig. Arbetsställningen är ett lågt rangligt bord utan stolar. Ja det kan tänkas att jag får några mindre gnäll-attacker. Sivert är dock vänlig och påminner mig om att “jag lever min dröm” och att det är det här jag vill hålla på med.) Fnys.

Vi åker tillbaka till båten och njuter av stilla och blankt vatten. Det har inte hänt på väldigt, väldigt länge att det inte blåser. När vi fått svalka av oss med ett bad känns att härligt igen. Vi går och lägger oss tidigt och efter de rulliga nätterna på Montserrat sover vi i kapp med en hel natts ostörd sömn. Det lätta vindarna håller i sig ytterligare några dygn och vi inser att vi verkligen saknat stillheten som blir när det inte blåser. Sen blir det i och för sig galet varmt, svetten forsar och myggen kommer svävande, när det inte blåser. När vi sitter där om kvällarna och hör måsarna kraxa och tittar ut över blankt vatten påminner det oss om segling i hemmavatten, just om kvällarna. Vi får kanske inte direkt hemlängtan men lite nostalgiska blir vi allt. Och ja, det är de här stjärnklara varma kvällarna som är en del av “leva drömmen” mer än varma kontor.

Vi har redan bestämt att inte bestiga några berg på den här ön så i stället går vi runt i Charlestown, och tittar på vackra gamla trähus i klara färger, parker och väggmålningar. I Charlestown finns även varma källor där man utan kostnad kan ta sig ett dopp i det 40 gradiga vattnet. Men ärligt talat, vilken paradox, jag kan inte tänka mig något tillfälle när jag här i Karibien vill bada i varmt vatten?

Vi tar även jollen till stranden och lite nonchalanta är vi kanske, vi har ju övat ganska mycket på landstigningar nu, så naturligtvis får vi en rejäl våg i aktern och jollen fylld med sandblandat vatten. Suck. Inget blir förstört men vi ser ut som dränkta katter. Vi promenerar längst den långa stranden, och spanar in lyxresorter med golfbanor och så hittar vi förstås till strandbaren Sunshine’s. Baren är känd för sin drink Killer Bee. Den borde vi väl testa?

Jo den är god och smakar som en rompunch men ganska mycket starkare. (Och hm man får huvudvärk av den).

Kanske borde vi även se lite mer av ön St Kitts, säger vi en morgon när vi känner oss lite rastlösa. Vi släpper bojen, rullar ut genuan och seglar de 7 NM till Ballast Bay på St Kitts sydspets. Vi seglar längst med viken, det blåser friskt, stranden är grusig och vi blir inte särskilt sugna på att stanna där. Vi åker tillbaka till Nevis, Pinney’s beach och lugnt vatten.

En dag bestämmer vi oss för att se oss omkring och från stranden strosar vi upp till landsvägen och tittar åt vilket håll vi ska promenera. Jag tänker att den här promenaden blir längst den trafikerade vägen, att det kommer att bli varmt och trist och att vi vänder om högst en kvart. Då får vi syn på en skogsväg som ringlar sig uppför berget. På Nevis finns det vilda apor Green Vervet Monkeys som är till stort problem för lokalbefolkningen eftersom aporna älskar att skövla odlingar och frukträd. Trots det, är de inte helt lätta att få syn på. Kanske får vi en glimt av aporna i skogen? Det visar sig mycket riktigt att en bit in i skogen, längst med skogsvägen, både ser och hör vi apornas tjatter. En apa sitter kvar i buskarna och “morrar” åt oss medans han mumsar i sig bär. Vi möter även vilda åsnor och mördarbin. (Inte drinken)

Green Vervet Monkey

Vi ser Nevis största träd, Baobob och ruinerna efter sockerplantage och i taket på ruinen hänger klasar av fladdermöss. Det blir en trevlig spontanpromenad med alla upplevelser.

Vi får blodad tand av promenaden och bestämmer att inte direkt bestiga något berg, men i alla fall på på en riktig långtur. Med lokalbussen åker vi söderut till Hotellet Golden Rock. Vi går runt och tittar på utsikten, den vackra parken och dammarna med näckrosor. Damen i receptionen förser oss med karta och vandringskäpp sedan ger vi oss i väg på ”promenad” mot The Source. Det är en källa uppe i bergen som försåg det förre detta sockerplantaget Golden Rock, med vatten. Vi går raskt och entusiastiskt. Ett tag i alla fall. Solen gassar. Det är brant uppför. Stigen vindlar sig upp och ner längst med berget. Vi följer vattenledningsrören och knatar upp och ner för branta hala trappor.

Längst den smala stigen har även åsnorna gått. Vi försöker undvika att trampa i åsnespillningen. Ju högre upp vi kommer desto smalare, brantare och halare blir stigen. (Vi skulle ju inte bestiga något berg?!) Omgivna av enorma ormbunksträd och lianer har vi till sist överläggning och bestämmer att vända tillbaka innan någon måste bäras ner för berget. Svettiga, smutsiga och med en lätt doft av åsnebajs slår vi oss ner i skuggan under en palm på Golden Rock och återhämtar oss innan vi tar bussen tillbaka. Aj aj mina stackars ben.

Sista dagarna på Nevis kommer det in ostadigt väder med mycket regn. Vi hinner vila upp oss efter strapatserna på berget och även planera vår nästa etapp. Söder eller norr, det är frågan.

Share Tweet Pin It +1
Previous PostMontserrat
Next PostSt Barts

2 Comments

  1. Sylvia Eriksson
    3 weeks ago

    Ja här på Rindö har det idag varit +4 grader o hällregn. Drog på oss regnstället o började tvätta båten som vi köpte i höstas. På köpet fick vi ju testa regnkläderna o de höll verkligen vätan borta – något positivt i alla fall. Har varit kallt o regnigt hela veckan men vi gnor på. Har vi tur är det i alla fall uppehåll imorgon så vi kan polera då . Lördag åker den i sjön o vi måste segla den till Herräng där vi ska ha den. Väder eller inte jag längtar till en tok då vi äntligen kan få segla den alldeles själv för första gången. Karibien here we come (om ett par år) Tack för alla inspirerande roliga och ärliga härliga berättelser.

    Reply
    1. Anki
      3 weeks ago

      Tack snälla lycka till med seglingen!

      Reply

Lämna gärna en kommentar...