Nya båtinstrument

Vårens stora begivenhet har varit att byta ut alla instrument i båten. Ni vet hur det kan vara, först ska bara plottern bytas och sedan radarn och medans vi ändå håller på…så byter vi rubbet. Vi började läsa på och jämföra märken, Raymarine eller Garmin. Vi åkte på båtmässan och klämde och kände på de olika modellerna. Tillslut fastnade vi för Raymarine (dels för att det används av många långseglare och dels för att autopiloten anses vara “bäst i test”). Vi skissade på hur alla instrumenten skulle kopplas ihop och vi begärde in offerter.

Alla gamla instrument, sladdar och antenner plockades bort, vilket innebar att innertak fick monteras ner och varje litet trångt utrymme i båten besökas. Det har varit ett antal turer till tillbehörsaffären då sladdar varit för långa eller korta och kopplingar saknats. Det visade sig också att AIS:en skulle programmeras av återförsäljaren, med ytterligare fördröjning.

Men plötsligt händer det! Allt är på plats. Vi startar (andäktigt) i gång instrumenten. Jag ser scenariot tydligt framför mig hur jag får ringa nån krislinje för akuta sammanbrott, som kommer och fraktar bort den nedbrutna kaptenen/installatören, om inte det här fungerar. Men tänka sig, tvi, tvi, allt hoppade i gång. Hurra!

Vi ser i plottern att alla instrument finns med i nätverket. Vi gör lite konfigurationer för djup, bredd och båttyp och vi får från säker källa på andra sidan ån, veta att vi syns på AIS:en, och när det dessutom sprakar till i VHF:en och vi hör röster, säger vi Hurra, igen.

Nu ska vi bara ta oss igenom den 400-sidor tjocka manualen till alla funktioner och när vi väl mastat på, ska vi ge oss ut på böljan för att trimma in autopiloten och undvika att gå på grund.