In Panama

Nytt år på Banedup

De flesta av båtarna som kommit till Banedup och ankrat har chartergäster ombord. Det är ofta ett par som tar emot gäster i sin egen segelbåt. De annonserar på Airbnb och liknande ställen och seglar runt med gästerna mellan olika ankringsvikar, lagar mat, serverar kaffe, bäddar och tvättar. Enligt uppgift kostar en plats ombord på en sedvanlig segelbåt cirka 300 usd per dag och person. En ganska bra inkomst om man skulle vilja driva ett flytande hostel.

På nyårsafton har de flesta båtarna med chartergäster lämnat Banedup och gått till en ö straxt bredvid som heter BBQ Island. Där ska det vara nyårsfest. Vi tar en sväng med jollarna dit men går inte i land. Det sitter en skylt där det står att det kostar 3 usd att landstiga. Ankringen här ute kallas The swimmingpool och det ligger redan många båtar där, som förmodligen ska vara med på nyårsfesten.

Vi stannar dock kvar i vår vik, nöjda med att det inte är så trångt mellan båtarna längre. Vädret har varit mulet de sista dagarna och vid varje liten solglimt ser vi hoppfullt på medan solcellerna laddar upp batterierna. Vi förbereder nyårsmaten och trots det molniga vädret är det 35 grader nere i båten när efterrättspajen tillagas.

Straxt innan klockan 18 på nyårsafton, infinner vi oss hos Jocke och Cillan och skålar in det svenska nyåret. Vi äter trerätters middag och skålar så småningom in vårt eget Kuna Yala-12-slag. Hej och välkommen 2020!

Årets första dagar är ganska molniga. Trots att vi gjort vaga planer att flytta på oss, stannar vi kvar och kurar i våra båtar. Jocke och Cillan som är rekorderliga människor, fixar, städar och pysslar med båten. Sivert och jag lägger patiens och slappar. Långt ut i ankringsviken kommer en rejält stor båt in och ankrar och har man inte så mycket att göra kan man alltid spana på de nya grannarna i kikaren. Båten är svenskflaggad minsann och vi ser nyfiket på när ägarna skjutsas in av tenderbåten till stranden för morgonpromenad. När de ska tillbaka ut till sin båt kommer de simmande förbi vår båt, hejar och småpratar en stund. (Senare får vi veta att båtens ägare är Carl Henrik Svanberg, nån slags miljardär och jag funderar mycket på om jag ska ro bort till dem och be att få låna en kopp socker. Det vore kul att se insidan av denna jättebåt. Det gör jag dock inte, vi ska ju straxt åka vidare).

Share Tweet Pin It +1
Previous PostCoco Bandero
Next PostTuristliv i Eastern Lemon Cays

No Comments

Lämna gärna en kommentar...