Coco Bandero

Från Green Island är det inte långt ut till Coco Bandero. Vi går för motor och kör watermakern. Coco Bandero ligger straxt innanför ett rev och består av fyra små öar med vit sand och palmer. Vi navigerar efter Eric Bauhaus inskannade sjökort i datorn vilka stämmer väldigt bra. På den populäraste ankringsplatsen ligger några katamaraner ankrade på rad. Vi lägger oss i ankringsviken framför. Det är rejält blåsigt men solen skiner och runt ön Tiadup är vattnet nästan smaragdgrönt. Nu har vi ju lärt oss att passa på när solen skiner, så vi kastar oss i jollen och åker in till ön för att fota. På bilder från guideboken är ön översållad med palmer. Boken måste ha några år på nacken, nu finns nästan inga palmer kvar. På ön tar man emot backpackers som kommer med båt, sitter runt lägerelden och sover över i hängmatta i hyddor. Det hela sköts av några kunafamiljer.

Jocke kör sin drönare och när han landar drönaren kommer en av kunamännen bort och säger att det inte är tillåtet att flyga drönare. Vi vet ju sedan tidigare att kunafolket inte vill bli fotograferade men här ute på ön är det lätt att glömma bort det. Vi har hört talas om en amerikansk båt där man filmade några minuter av en dansuppvisning i den närmsta Kunastaden. De slutade med att de hamnade i en Kunarättegång, där de fick kalla karaktärsvittnen innan de slapp undan med böter. Det vill vi inte råka ut för, men vi lovar Jocke att ställa upp som karaktärsvittnen om det behövs.

Ute på Coco Bandero är det ganska oskyddat och blåsigt och vi lämnar ön nästa dag för att ta oss till Holandes Cays och hitta ett bra ställe att fira nyår på.

Vi rullar ut genuan och kan segla en stund innan vi ändrar kurs och går för motor i motvinden till ön Banedup. Vi kan inte tro det när vi kommer fram. Viken är tom, det är bara vi här. Solen skiner och färgen på vattnet vid udden är galet turkost. Vi tuffar in i viken och ankrar med fören mot stranden med palmer. Tre timmar senare ligger det ytterligare 11 båtar ankrade i viken.