Santa Marta Colombia

Ni vet säkert hur det är, om en plats, en film eller en bok får strålande rekommendationer. När man själv kommer till platsen, ser filmen eller läser boken, blir det platt fall, man kan inte riktigt förstå vad alla andra varit så exalterade över. Lite så, funderade vi över Colombia. De flesta som vi har hört talas om som varit här har verkligen gillat landet, men tänk om vi inte alls kommer att ta till oss den här platsen och det här landet?

Första kvällen i ett nytt land och en ny kontinent lämnar vi försiktigt marinan. På avstånd ser vi ryggarna av några andra seglare försvinna bort mot de gamla delarna av Santa Marta. Vi vet ju egentligen inte var de ska, men vi bestämmer oss för att följa efter dom, över trafikerade gatan, genom smala gränder och bort mot torget. Till sist har vi tappat bort dem, men vi känner att vi hamnat rätt. Vi står på torget Los Novios med barer och restauranger längst varje gata som sträcker sig från torget. Navigationen är ganska enkel trots allt. Gatorna (Calle) i stadskärnan är numrerade från 1-30 och likaså tvärgatorna, Carerra. Stadens gator är mycket rätvinkliga.

Vi slår oss ner på en bar och tittar på folkvimlet. Överallt är det försäljare. De är inte särskilt påtvingande och nöjer sig med ett enkelt “no”. Det säljs bland annat kaffe, bakverk, godis, frukt, juice, hattar, väskor, cigaretter och smycken. En del har lite mer avancerade stånd med elektricitet medans andra byggt om en barnvagn eller har en låda på magen. De allra enklaste varorna som säljs är lösa godisbitar och klubbor. Många är flyktingar från Venezuela. På gatan kan man köpa en bunt venezuleanska sedlar eller en liten väska gjord av sedlar, som souvenir. På så sätt ger de värdlösa sedlarna ändå en inkomst.

På barer och restauranger är det happy hour. (Ibland är det happy hour hela dagen?) Vi äter kvällsmat på en enkel kinarestaurang. Vi pekar och beställer varsin tallrik med vårrullar, ris och kyckling. Servitrisen kan ingen engelska och halva restaurangen engagerar sig i vår beställning. Jättegott och jättebilligt. Från och med nu ska jag inte tjata om hur billigt allt är, om jag kan låta bli, men två måltider och två öl kostar den här kvällen 150 kr.

Nästa dag går vi några andra gator upp och ner och fascineras av folkmyllret, musiken och människorna. Särskilda gator säljer särskilda varor. Mobiler, fläktar, juicepressar, sprit. Runt den centralt belägna mataffären Exito är det ett myller av människor och ljud. På lördagseftermiddagen är det någon form av lokal lottodragning, med megafoner och utrop av nummer. Där kan man köpa grillad korv och potatis. I ljudridån ska bussar, taxi och tutande bilar läggas till musiken och den hesa utroparens röst. Helt makalöst! Och fantastiskt roligt att del av.

På söndagar är det på stranden man hänger. Alla är där. Försäljarna, barnfamiljerna, kompisgängen, turisterna. Det är musik, dofter av grillade korvar och glassförsäljarnas eviga plingande.

Vi har bara börjat att testa “gatumaten” som bjuds ut till försäljning och i dag mumsar vi på Arepas, ångande varma, fyllda med ost, guacamole och hemmagjord chilisås. Dom är mycket goda.

Nu har vi varit här i över en vecka och det börjar verkligen bli dags att planera vilka utflykter vi vill göra. I närheten finns fiskebyn Taganga, uppe i bergen Minca, ganska nära ligger nationalparken Tayrona, en bussresa bort ligger Cartagena och med flyg den omtalade staden Medellín eller kanske huvudstaden Bogotá . Och så är det ju den där jätte l å n g a hiken till the Lost City. En omtalad vandring i fyra dagar. Det är nog bäst att vi börjar planera vad vi vill göra genast. (Och kanske motionera lite samtidigt, som övning inför kommande strapatser).

Så här långt verkar det inte som att det blir platt fall för Colombia. Vi gillar det!