Stilla havet väntar…

Efter vår semester i Las Perlas har vi jobbat hårt för att få båten färdig för långsegling. Vi är inte superförtjusta i Panama City och framför allt inte i ankringen här. Rulligt, blåsigt och långt till affärerna.

I flera dagar har vi tagit bussen till det enorma köpcentrat Albrook Mall där vi spenderat tid i sko och klädaffärer, mataffärer och på det gigantiska snabbmatsområdet. Det lär ju dröja innan vi kan mumsa snabbmat igen, är vår vanligaste ursäkt. Vi åker buss fram och tillbaka för 2,50 kr per person. Är vi supertungt lastade har vi tagit taxi tillbaka till båten. Vi har handlat båttillbehör och fyllt på med diesel och bensin. I förpiken och salongen står stora plastlådor fyllda med proviant och livets nödtorft. Vi har gjort egna konserver med kalops, köttfärs och kycklinggryta. Kylen är fylld med vakuumförpackade köttbullar och pannkakor, ostar, smörpaket och lite grönsaker. I fruktnäten hänger bananer och vitkål. Vi är redo! Anledningen till att vi provianterar så mycket är dels den långa seglingen, men också att det lär vara dyrt att proviantera i Franska Polynesien. Vi har fortfarande lite vattenlinje kvar…

När vi lämnar Panama City har vi cirka 4000 sjömil till målet Fatu Hiva i Franska Polynesien. Om vi gör genomsnittliga fart är vi framme om 28 dagar. Det är fasiken nästan en hel månad som vi ska var ute i ett streck och segla utan att se land. Vi hoppar över Galapagos, även om det självklart vore ett fantastiskt stopp på vägen, det är alldeles för mycket pengar och byråkrati tycker vi det verkar som. Dessutom känns det osäkert med “det där viruset” som ni kanske hört talas om? Det sägs att Galapagos numera stoppar båtar från länder med smitta (Det är väl snart alla länder?). I Panama har det varit ganska lugnt på virusfronten, det är de sista dagarna som vi sett fler och fler bära munskydd. Själva är vi inte särskilt oroade, men har börjat tvätta händerna i större utsträckning och sneglar på varandra när någon hostar på bussen. Det ska bli skönt att komma ut på havet.

När vi kommer fram till Fatu Hiva är tidsskillnaden till Sverige 11 timmar. Vi kommer att behöva ställa om klockan några gånger innan vi är framme.

På en kartbild av Stilla Havet ser det ut som att det inte finns mycket land att besöka men det gör det ju. Öarna är små och utspridda. Här väntar Franska Polynesien med Marquesas, Tuamotos, Tahiti, därefter Cooköarna, Niue och Tonga. I Oktober siktar vi på Nya Zeeland där vi stannar under orkansäsongen.

Just nu seglar vi tillbaka till favoritön i Las Perlas några dagar för att skrubba botten och packa i ordning det sista. Samtidigt som vi, går även Hakuna Matata och även några holländska båtar. Även om vi inte kommer att ses på havet, så kan vi i alla fall hålla kontakt via satellit.

Vill du följa oss på resan gör du det via Predict wind, där vi har en egen sida som uppdateras med vår position med jämna mellanrum. Ombord har vi en Iridium Go, och det är via den vi kan uppdatera positioner, hämta väderprognoser och förhoppningsvis skriva några rader på bloggen.

Vi kan även ta emot mejl och jag tror att det kommer vara högtidsstunder under den här långa resan när det dimper ner mejl från nära och kära. Förhoppningsvis med rapporter om vårens framsteg i Sverige, att viruset är besegrat och annat trevligt.

Simma lugnt!