Vårt hemmavatten är Mälaren. Där seglar man inte gärna omkring innanför 3-meterskurvan på sjökortet. I så fall sker det med med lokalkännedom eller åtminstone med stor försiktighet. Stenarna kan finnas där, men man ser dom definitivt inte, förrän det är försent. När vi gick oceanseglingskursen och studerade tidvatten och sjökorten runt Engelska kanalen, sa vi bestämt “att vi ska bara segla på det vita på sjökortet”. Den vita färgen innebär att det alltid är djupt. Men i dessa farvatten får man försöka förtränga respekten för djupangivelser och påminna sig om att det mesta handlar om tidvattnet. Vi lämnar Roscoff och tar genvägen förbi Ile de Batz. För några timmar sedan var det bara en smal fåra i mitten med vatten.
Nu är tidvattnet på väg upp och när vi sneddar över det gröna på sjökortet, har vi åtta meter vatten under kölen. Med full stor och genua seglar vi genom sundet. Lite spännande är det allt. Vi som bara skulle vara på “det vita”.
Vi seglar på längst med kusten men vinden dör sakta ut. Vi motorseglar, äter lunch och tycker innerst inne det är lite tråkigt att inte få segla. Men vi törs verkligen inte klaga, för lite vind är alltid bättre än för mycket. Det här med strömmar och tidvatten gör ju också att alla seglare får lite samma färdväg och tidtabell. Vi blir som en liten armada av båtar och när vi kör upp i floden där hamnen ligger, är vi 6-7 båtar som alla avgått från Roscoff och nu stannar till för en natts sömn I L’Aber Vacht.
Armadan avgår nästa morgon runt klockan 11. Återigen en dag med mycket lätta vindar. Vi stöttar med motorn, lyssnar på poddar, och går odramatiskt igenom Chenal du Four med 4 knops medström och passerar La pointe Saint-Mathieu. Vi har nu officiellt lämnat Engelska kanalen.
Vi går till den lilla staden Camaret-sur-Mer .Här ska vi bunkra, tvätta och städa. Och invänta bra vindar för att sedan ta oss an Biscaya. Tänk att två Mälarseglare tagit sig så här långt….
Härligt att läsa om er segling!