Vi seglar till Bocas del Toro

I den arla morgonstunden, straxt innan soluppgången lättade vi ankar och lämnade viken i Lemon Cays i Kuna Yala för att ta oss till västra Panama och provinsen Bocas del Toro. Vi hade beräknat att anlända cirka 34 timmar senare, straxt innan solnedgången. Det började bra, med värsta smörseglingen. Halvvind 8 ms och kanske en aning branta vågor. Delfiner på besök och god fart, kan man ha det bättre?

Under dagen avtog vinden något, trots det gjorde vi god fart och behövde vid några tillfällen rulla in genuan då squalls med kraftigt regn passerade oss. Under natten började vi få motström. Vi gjorde nästan 7 knop genom vattnet men farten över grund var inte mer än 4-5 knop. Den beräknade ankomsttiden tickade på och det där med att komma fram i dagsljus försvann. Det kändes inte aktuellt att ligga ute på öppet hav och vänta in dagsljuset, eftersom vi skulle behöva göra det i över 7 timmar. Ungefär runt klockan 6 på morgonen börjar det ljusna.

Vi bläddrade i guideboken och såg en ankringsvik som inte såg alltför krånglig att angöra i mörker. Långt borta i horisonten syntes land när solen gick ned straxt efter kl 18. Fyra timmar senare tuffade vi sakta in mellan öarna och in i ankringsviken Bastimentos.

Vi såg att det låg några andra båtar ankrade i viken. Månskenet lyste upp natten och gjorde så att den inte var alldeles kolsvart. Den lätta vinden drog in i viken så alla båtar låg med fören utåt. Vi snirklade in oss och lyckades få ner ankaret och hamnade på lagom avstånd till intilliggande båtar. Vi stupade i säng och somnade genast. Den förra nattens vaktpass gjorde att vi absolut låg på minus när det gällde sömn.

Det är en konstig känsla att komma fram i mörker. Hur ser platsen man kommit till ut? Är det fint? Eller ligger soptippen precis bredvid? Det är spännande att yrvaket kliva upp i sittbrunnen och se sig om. Vi konstaterar att viken är grön och lummig. Vattnet här i Bocas är grönt istället för turkost. I vattenbrynet ligger färgglada hus på pålar och taxibåtar kör fram och tillbaka mellan viken och Bocas Town. Från träden hörs fågelsång. Det är fint och annorlunda. Här finns inte vita stränder och palmer som i Kuna Yala, inte heller höga berg som i Karibien. Långt bort ser vi dock Panamas fastland men ingenstans ser vi öppet hav. Vi befinner oss i en innerskärgård.

Vi äter frukost och går sedan den korta sträckan till Bocas Town där vi ankrar straxt utanför staden. Nu ska vi koppla upp oss mot omvärlden för första gången på 20 dagar, äta lunch på restaurang och handla några matvaror. Snart kommer våra barn hit och hälsar på oss. Som vi längtar!