24 timmar till Colón

Under veckan kollar vi vindprognoser morgon och kväll. Med flera dagars framförhållning ser det ut att vara lördagen som blir vår avresedag. På fredagen går vi till hamnkontoret och frågar om vi behöver ett “lokalt” zarpe för att segla till Colón. Vi har läst att detta ska vara avskaffat, men vi vill vara på den säkra sidan. På kontoret verka alla osäkra och tveksamma. En man går runt med våra båtpapper och fråga sina kollegor. Till sist kommer man fram till att, ja, jo så är det nog, vi behöver ett sådant papper. Dokument fylls i och stämplas och vi betalar någon dollar.

Lördagens vindprognoser håller i sig. Vi äter frukost och jag säger kaxigt: “Jag behöver inte sjösjukeplåster, det är ju bara 24 timmars segling, det kan man bita ihop….”.

Vi gör båten segelklar och lämnar Bocas del Toro efter en månads vistelse. Vi går för motor ut mellan öarna. Enligt prognosen ska det vara lätta vindar för att under natten öka till 8-10 ms. Mycket riktigt så är vindarna lätta. Vi fortsätter för motor ytterligare några timmar innan vinden kommer.

Vi äter lunch med gott mod. Vi slänger i vår släpgenerator eftersom vi ser att stora moln lurar framöver. Molnen drar med sig rikligt med regn. Vågorna och dyningarna är inte riktigt överens, sjön blir liksom bråkig. Båten åker upp på en våg och sedan fritt fall ner i nästa våg. Det hisnar i magen och där någonstans på eftermiddagen, kommer sjösjukan krypande. Jag petar mest i kvällsmaten. Kräks. Sover. Vid midnatt är det Siverts tur att sova. Jag känner mig lite piggare och äter en banan. Kräks upp bananen på däck. Slumrar. Kräks. Funderar på om det blir fläckar av banana-kräks på däcket, men orkar inte skölja bort det. Kollar då och då vindinstrument, plotter och segel men sjösjukan är lurig, inget är riktigt viktigt, bara jag får sova. Sitter med huvudet ute i blåsten för att piggna till. Äter några russin. Kräks upp russinen. Efter drygt tre timmar snyft-ulkar jag till Sivert att jag måste sova. Sover med en plastpåse i handen, om jag måste kräkas igen, vilket inte behövs. Blir väckt och känner mig lite bättre, en stund. Vi har 6 timmar kvar till Colón. Det blåser runt 9 ms med ganska höga vågor. Äter banan. Kräks. Nu är det i princip tomt i magen. Om någon undrar om jag ångrar mitt beslut att inte sätta dit sjösjukeplåster, så är svaret, JA det gör jag.

Vid 12-tiden väcker jag Sivert. Vi har drygt 2 timmar kvar till the Breakwater i Colón . Vi ropar upp Christobal Signal Station på vhf:en och meddelar vår ankomst. Sjösjukan går äntligen över när vi börjar se konturen av land och alla stora fartyg som ligger ankrade vid mynningen in till Panamakanalen. Vi drar in släpgeneratorn, tar ner segel och vid 14-tiden rundar vi vågbrytarna och är inne på kanalområdets vatten.

Vi ankrar i området för småbåtar straxt utanför Shelter bay marina. Det är ingen mysig ankring, det blåser och gungar, men vi är framme!