Nya bekantskaper och båtunderhåll

Bladskärarmyrorna har vi träffat på vid flera tillfällen både i den Clombianska djungeln och även här på öarna i Bocas. På långa led marscherar myrorna längst med stigen, bärandes på blad. De verkar synnerligen flitiga och det är lite så vi tänker, att vi själva ska vara, nu när våra gäster åkt hem. Flitiga.

Vi har fyllt på med matvaror och går för motor till närmsta öde vik, där vi ankrar bland fluffig grön mangrove. Solen skiner och vi passar på att bada och åka med jollen i en lång smal kanal bland mangroven som vi hittar på vår upptäcktsfärd. Kanalen tar slut mitt inne i skogen och vi bestämmer oss för att hoppa över barfotapromenad i okänd regnskog just idag. Vi åker ut på fjärden i stället och snorklar. På eftermiddagen får vi faktiskt lite nyttiga saker gjorda. Vi vädrar kuddar och sängkläder, städar ut skafferi och kylskåp, tätar fönster och rengör botten.

Vid 5-tiden är det kvällsdopp och tvagning. Därefter en kall öl. Vi sitter där i tystnaden och hoppar då och då till när vrålaporna borta i skogen sätter i gång. Första gången jag hörde dem, trodde jag att det var någon som hade en hundkennel med uppfödning av galna hundar, och att de var hundarna man hörde, men nej, det är definitivt vrålapor. Vi har inte sett vrålaporna, deras vrål lär höras flera kilometer. Det låter lite som värsta skräckfilmen. (Lyssna här)

Plötsligt tar Sivert upp kikaren och säger ändå ganska lugnt ”Det simmar en krokodil där inne vid strandkanten”. Det är väl ändå spännande, att precis när man badat kommer den filuren simmande? Vi fotar det så kallade amfibiedjuret, för vi är plötsligt lite osäkra. Är det en krokodil eller en caiman? Den är cirka 1,5 meter lång och är (tack och lov) inte särskilt intresserad av oss.

När amfibiedjuret simmat iväg och upphetsningen över besöket lagt sig kommer nästa besökare. Knotten. När vi var i den här viken i förra veckan blåste det aningen mer. Nu är det helt spegelblankt. På bara några minuter får vi båda massor av bett. Vi retirerar hastigt ner i ruffen och hänger tre lager myggnät för öppningen. Jäkla kryp. Vi tittar på film där Brad Pitt är astronaut.

På morgonen är det mulet och knotten hänger kvar utomhus. Vi skyller lite på knotten och efter frukosten ligger vi i soffan med varsin dator i knät och sköter det ”administrativa”. När solen tittar fram och knotten försvunnit sätter vi i gång och jobbar igen. Storseglet lagas, det rostfria poleras, soltaket repareras och jollen (som sjunger på sista versen) får en ny lagningslapp. Igen.

Vi vaxar, polerar och avverkar lite småjobb från “att-göra-listan”, som nu är tom. Mellan varven går vi promenader i omgivningarna (trots vrålaporna) och får värsta naturupplevelsen då en tukan kommer glidande mellan träden. Vi har velat se en tukan ända sedan vi kom till Colombia och här dök den upp. Och när vi tror att vi inte ska möta mer djurliv sitter plötsligt en liten apfamilj i träden och tittar på oss. De kliar sig, mumsar på bladen och svingar sig bland grenarna. (Förlåt, jag tror att det här just blev en natur-blogg).

När vi inte är ute i skogen och tittar på djur, studerar vi prognoser för kommande väder och vind. Det är dags att segla vidare mot Colon och nya äventyr.