Vi preppar inför Panamakanalen del 1

Som en introduktion till kommande inlägg är det kanske på sin plats att vi går igenom alternativen. Vår tanke är alltså att segla ett varv runt jorden. För att komma vidare till Stilla Havet från Karibien finns två alternativ. Det ena är att runda Kap Horn och det andra är att gå igenom Panamakanalen. Det är vansinnigt långt att segla ner och runda Sydamerikas södra udde, säkert vackert och vidunderligt, men för oss har det alternativet aldrig varit aktuellt. Kvar är Panamakanalen. Det är därför vi tagit oss till Colón, för att få sätta tänderna i rejäla att-göra-listor och en smula byråkrati.

Det stora ankringsområdet i Colón är det minst charmiga ställe vi någonsin ankrat på tror jag. Det blåser ganska friska vindar, båten är ständigt i rörelse och vi ligger omgiven av stora rostiga vrak. Anledningen till att vi inte går direkt in till marinan är att vi ska vara lite ekonomiska. Det kostar en rejäl slant att ligga där, så lite blåst och gung får vi stå ut med. Straxt efter att vi ankrar kommer kompisarna på båten Hakuna Matata. Det är ju ganska lustigt att när vi vinkade adjö i Colombia för 2 månader sedan sa vi till varandra: “Vi ses i Panama i februari” och nu är de här! Det är ju ändå ganska mycket som kan hända på två månader och att komma seglande från två olika håll och lyckas sammanstråla inom loppet av 30 minuter på en ny plats är ändå rätt bra timing.

Vi ska tillsammans veva igång alla förberedelser inför Panama kanalen och det känns skönt att vi är fler som kan klia oss i huvudet och försöka förstå vad vi ska åstadkomma. Flödet finns beskrivet lite mer faktabaserat, och kommer snart att dyka upp på bloggen.

Redan på söndagen, en timma efter att vi ankrat ringer vi kontoret för inmätning. De talar god engelska och ger oss en tid på tisdagen för inmätning. På måndagen har vi administrativ dag (Vilodag). Eftersom vi numera har ett lokalt simkort med obegränsad mängd data, så passar vi på att göra research, uppdatera bloggen och ägna oss åt helt underbart slösurfande om oväsentligheter. (Vi säger inte många ord till varandra den dagen)

På tisdagen kommer mycket riktigt inmätaren fräsande i en lotsbåt. I den kraftiga vinden blir man lätt lite orolig när den stora tunga lotsbåten kommer upp riktigt nära vår båt, och inmätaren hoppar över och landar med en duns på däck. Allt går dock bra. Han säger också med ett stort leende att just detta momentet är det farligaste på hela kanalfärden, skönt att ha det avklarat.

Inmätningen innebär att med ett hederligt måttband mäta exakt hur lång båten är. Vi får svara på diverse frågor om bränsleförbrukning, solskydd, holdingtank, signalhorn och kompass. Vi får några dokument för betalningen samt vårt unika SIN nr som innebär att Major Tom för all framtid är inmätt för Panama kanalen (om vi nu får för oss att göra det igen så behöver just inmätningen inte ske igen). Samtidigt blir även Hakuna Matata inmätta och när allt är klart beslutar vi enhälligt att nu är det dags att gå in i marinan. (Usch så det blåser)

Vi drar upp det mycket leriga ankaret och tuffar in till Shelter bay marina. Här är lummigt och grönt och omgivningarna ger bra lä för den friska vinden. Här ligger mängder av båtar, som har eller ska gå igenom Panamakanalen. Det finns segelloft, restaurang, gym och en pool. Runt om på bryggorna känner vi igen flera båtar som vi träffat tidigare på vår färd. Här ligger även den svenska båten Cavatina som deltar i World ARC, men som på grund av motorproblem inte kommit vidare. Usch så tråkigt, vi håller tummarna att det snart löser sig. För övrigt måste det här vara en av de trevligaste marinor vi besökt. Vi trivs genast!

Nästa steg i förberedelserna är att betala hela kanalfärden. På olika forum står det att vid besöket på banken ska herrarna ha långbyxor och riktigt skor på sig. Djupt nere i en låda letar Sivert fram sina skrynkliga chinos. Tillsammans med Cissi och Adde tar vi marinans gratisbuss in till Colón. Vi kliver av på ett köpcentrum mitt i stan och går in på den stora matvaruaffären. I min väska har jag 26 000 kronor i dollar. Jag kramar väskan krampaktigt. Cissi och Adde plockar ut kontanter från en uttagsautomat. Vi skyndar ut på gatan igen och hejdar en taxi som ska ta oss till banken. Den första taxin klarar dock inte kvalitetskontrollen då den kör omkring med reservhjul. Colón har mycket dåligt rykte, med hög kriminalitet och stor fattigdom. Det finns riktigt farliga områden, man ska inte gå någonstans, man ska inte var ute på natten och så vidare. Med detta ringade i öronen samt den mängd kontanter vi bär omkring på, pustar vi ut en smula när vi kommer fram till banken. Vi blir skannade, får visa väskornas innehåll, ta av hattar och solglasögon, och absolut inte använda telefonerna. Vi blir insläppta av de beväpnade bistra vakterna och lyckas klara av att betala utan konstigheter.

Samma kväll klockan 18.00 ringer vi upp kanalbolaget och får bekräftat att de mottagit betalningen. Vi bokar tid för vår kanalfärd till tisdagen den 18 februari. Hittills har det varit en ganska rättfram process och inte det minsta krångligt eller byråkratiskt. Vi firar våra lyckade framsteg i processen med Sangriaafton. Nästa dag finns nya utmaningar att ta tag i, men det är en annan dag.