40 timmar i Panamakanalen

Panamakanalen är 80 kilometer lång och går mellan Colon och Balboa. Den har 3 slussar, Gatun, Pedro Miguel och Miraflores som tar båtar upp och ner, 25 meter över havsytan. Cirka 40 fartyg passerar genom kanalen dagligen och av dessa är fritidsbåtar en bråkdel, och förmodligen mest ett besvär för kanalbolaget.

Det här är historien om vår kanalfärd:

Klockan 02.30 ringer väckarklockan. Yrvakna tumlar vi ur sängen. Sivert kontaktar kanalbolaget via VHF:en och får bekräftat att vi ska befinna oss på ankringen utanför klockan 03.00 för att ta emot vår advisor. Med ombord är våra linehandlers Jason, Anouk och Jerom. Vi tuffar ut ur marinan och ankrar i mörkret och blåsten. Lite längre bort ankrar Hakuna Matata och en katamaran. Alla redo att ta sig igenom Panamakanalen.

Klockan 04.30 kommer en lotsbåt och vår advisor hoppar ombord. Han heter Hector och är inte direkt den pratsamma typen. Vi har redan tagit upp ankaret och han ger order om att vi ska gå mot kanalen. De övriga båtarna följer efter med sina respektive advisors. Vi styr mellan ankrade fartyg och Hector kommunicerar i sin egen VHF. Då och då ger han direktiv om att ändra kurs, öka farten eller minska farten.

“Vi ska slussa med den båten” säger Hector och pekar på ett stort lastfartyg som långsamt kommer upp bredvid oss. Det är viktigt att vi håller god fart. Vi är taggade och på gång. Alla är uppe i sittbrunnen och vi närmar oss den nybyggda Atlantbron, när Hector plötsligt ber oss att minska farten. “Vi måste vända”, säger Hector. Så vi vänder medan Hakuna Matata fortsätter bort mot slussarna, själva åker vi åt andra hållet. Hector säger kort att vi får vänta och vår slussning kommer att ske klockan 0800. Vi ankrar i 10-12 ms på den öppna blåsiga fjärden. Det är inte tillåtet att slå av motorn. Fyra timmar senare är det äntligen dags igen.

Vid 10.30-tiden får vi åka in i de första slussarna – Gatun Locks. Längst fram i slussen ligger fraktfartyget Hakata Princess. Längst ena slussväggen ligger en bogserbåt. Utanpå bogserbåten ligger en katamaran och utanpå katamaranen ligger vi. Det är bogserbåten som med sina rejäla linor reglera så att vi alla följer med uppåt. Det bildas mäktiga strömvirvlar när vattnet släpps in i slussen. Vi trycks mot katamaranen och är nöjda med att vår hyrda feta bildäck gör sitt jobb.

Vi äter en sen lunch när vi kommer ut på Gatun lake. Den konstgjorda sjön med öar och fjärdar är lång och blåsig. Vi ser pelikaner och en man i en kanot. Vår advisor vill att vi ska köra så fort det går. Vi har alla börjat inse att det kommer att vara sent innan vi kommer fram, och att det nästan vore skönt att få stanna någonstans, och fortsätta i morgon. Vi passerar branta stränder och höga broar. Under sen eftermiddag kommer vi fram till Pedro Miguelslussen. Vi får besked om att vi ska slussa framför fraktfartyget från Maersk Batur. Vi kör in i slussen. Handliners-gubbarna som knallar omkring på slusskanten kastar fångstlinor till oss som vi knyter fast våra långa linor i. Linorna dras upp till slusskanten där de läggs på pollare. Vår advisor muttrar över hur vi knyter knopar och stressar oss en smula. Till sist är vi på plats, mitt i slussen, uppspända med de långa linorna som vi noga kontrollerar så att de är lagom spända medan vattnet och vi sakta åker neråt.

Slussningen ner går ganska snabbt och odramatiskt. Slussportarna öppnas och vi halar in våra linor. Vi kör ut ur slussen och börjar förbereda oss för de sista och avslutande Miraflores slussarna, när Hector meddelar att vi måste stanna för natten på en boj i närheten. Just då är det oklart varför, men med tanke på att vi steg upp klockan 02.30 är alla nöjda med beslutet. Vi knyter fast oss i en boj, dricker öl, äter popcorn och efter middagen blir det tidigt sänggående.

Nästa dag ska vår nya advisor komma klockan 10 får vi besked om. Vi är dock skeptiska. Vi ringer och kontrollerar tiden och får besked om att han kommer klockan 14. Vi läser, slumrar, badar, äter lunch och klockan 14 ringer vi igen och får besked att advisorn kommer klockan 15.30. Jag är väldigt glad att våra linehandlers inte har någon tid att passa.

Klockan 15.20 kommer den nya advisorn Edvin farande. En kan ju tro att eftersom vi väntat hela dagen så ska vi göra den här sista slussningen lite lugnt och fint, men nej. Edvin skyndar på oss, bort till Mirafloresslussen. Vi kör fort in i slussen och måste absolut lägga till i den friska vinden mot en låg kajkant istället för att vänta utanför. Vi väntar på att den lilla arbetsbåten Pargo ska gå in i slussen. Vi kastar loss från kajen och får åka in och knyta fast i Pargo. Miraflores besökscenter är fullt med människor som ropar, applåderar, och tar foton av oss. Vi har en skylt med en mejladress på med förhoppningen att få några bilder skickade till oss. Vi står där nere och vinkar, och fotar dem. Bakom oss kör fraktfartyget Hamburger Star in. På var sida om fartyget finns 30 cm mellanrum. Ganska tajt.

Innan slussningen är avslutad vill Edvin att vi ska ta ner vår gästflagga. Han säger att den sitter på fel sida? Den sitter under styrbords spridare och är i och för sig sliten och fransig, men det är placeringen han inte gillar. Vi orkar faktisk inte tjafsa utan tar bara ner den.

Klockan 17.30 går slussportarna upp med ett klonkande ljud. Men det är inte helt sant. Det är bara den ena slussporten som går upp. Den andra har fastnat. Advisorn säger “Kör, kör, kör” och vi har fullfart ut genom öppningen. Ut i Stilla havet. En kanalfärd som i tid måste vara någon form av världsrekord. Efter totalt 40 timmar är vi nu på andra sidan. Man kan säkert känna alla sorters känslor när man klarat av Panamakanalen. Jag tror vi mest är trötta och lite glada. Glada att allt trots allt gått bra. Men helt ärligt är det inte särskilt märkvärdigt att slussa. Det är faktiskt lite uppchosat. Det är bara en kanal med en massa regler, som i och för sig leder till Stilla havet.

Edvin berättar att den första advisorns arbetstid i går var slut. Han fick helt enkelt inte arbeta längre. Därav stoppet för natten. Han berättar även att det just nu är vattenbrist i kanalen så att man optimerar varje slussning med rätt kombination av båtar. Segelbåtar stoppar man in som utfyllnad lite “här och “där men ska helst inte ta upp för mycket plats. Det var därför Hakuna Matata fick fortsätta och vi fick vända om.

Vid Balboa Yach Club, hjälper advisorn oss att ropa efter en taxibåt så att våra linehandlers kan komma i land och själv blir han upphämtad av en lotsbåt. Vi vinkar adjö åt våra glada och trevliga linehandlers. Tack Anouk, Jerom och Jason! Och med solen som sänker sig över Panama City, ankrar vi för första gången i Stilla Havet.

Fakta om hur vi gjorde Panamakanalen utan agent hittar du här.