Blankpolerade Antigua

Innan vi hinner lämna Deshaies träffar vi åter den holländska båten Eaumega. De har samma båt modell som vi har, en Najad 391. Ända sedan Cherbourg i Frankrike, där vi sågs första gången, har våra vägar korsats. De kommer förbi med jollen och är ganska bedrövade. De hade legat vid en ankringsplats längre söderut, Malendure och varit ute och dykt. När de kom tillbaka till båten hade den blivit påkörd i fören av en båt som höll på att ankra. Rullen till genuan är trasig, pullpit är krökt och delar av ankarspelet är trasigt. (Vi som har hållit på och suckat över en blöt madrass, tar oss raskt samman) Så tråkigt att behöva kontakta försäkringsbolag och reparatörer och att överhuvudtaget behöva oroa sig för sånt. Vi håller tummarna att allt löser sig för dem.

Vi lämnar Deshaies vid 7-tiden på morgonen. Eaumega övertar bojen för att kunna mecka och vi går för motor de första timmarna, norr ut. Vattnet är spegelblankt, något vi inte ser så ofta i de här vattnen. Så småningom kommer vinden och vi får segla hälften av de 40 NM till Falmouth på södra Antigua. Vi ankrar straxt utanför stranden med vit sand och palmer. Sivert beger sig efter konstens alla regler in till land för att klarerar in oss. Tydligen är det väldigt viktigt att endast kaptenen gör detta. Nåja, vi är nog de enda som gör så, förstår vi senare.

Mellan den stora ankringsviken Falmouth och nästa vik, English Harbour är det endast en smal landtunga. Det här området är en del av UNESCOS världskultur arv med gamla byggnader sedan Nelsons tid. Väldigt pitoreskt. Platsen är också känd för sina många kappseglingar, och snart laddar man för Antiguas klassiska vecka och här ligger eleganta blankpolerade segelbåtar på rad längst med bryggorna.

Till stor förtjusning dyker båtarna Glittra och Inalou upp i viken. Tillsammans bestiger vi ett berg, hänger på Antigua Yacht Club, dricker billiga Gin and Tonic och käkar tacos (världens minsta). Vi diskuterar båtar, resplaner, bottenfärg och strömförsörjning…det vanliga snacket, helt enkelt. Vi hinner även hälsa på besättningen på båten Bliss, innan vi tuffar på norr ut, till Jolly Harbour. Vi rullar ut genuan och seglar dit på några timmar.

Jolly Harbour består av en stor ganska grund ankringsvik och så ett litet kanalssystem med små radhus, där alla har sin egen båtplats. Vi går in i kanalen och tankar disel, sedan går vi ut och ankrar. Precis som i de flesta ankringsvikarna i Karibien blåser det i viken. Det är 3 meter djupt och sandbotten. Ankarfästet är nog det bästa vi haft hittills. I Jolly travar vi runt på fina stränder. Vi passar även på att bunkra i den mycket välsorterade mataffären. Om någonting kan vara för välsorterat så kvalar nog den här butiken in. Vad sägs om färska jordgubbar för 150 kronor lådan eller en klutt fetaost för ungefär lika mycket?

Slutligen.

Jag förstår att spänningen varit olidlig, hur har det gått med vår blöta madrass?

Jag kan meddela att den äntligen har torkat. Vi fick sprätta isär den och hänga alla de olika delarna som finns inuti en bäddmadrass på tork, var för sig. Vi har också beslutat att inte vädra bäddmadrasserna på ganska länge.