Deshaies och den flygande madrassen

Vi stiger upp i ottan (för att vara oss) och släpper förtöjningarna till bojen i ankringsviken vid Terre de Haut. Vi har ätit frukost och gjort båten sjöklar. Vi är på väg till Guadeloupe och den lilla staden Deshaies. Vi ska bara sova en natt där, för att sedan åka vidare till nästa ö, Antigua.

Vindarna är en smula varierande och vi provar nog alla varianter inklusive motorgång under färden till Guadeloupes nordliga vik. När vi är nästan framme ser vi plötsligt något konstigt en bit bort i vattnet. Vi tittar för säkerhets skull på plottern, nej, det ska inte finnas några stenar där. Det är 100 meter djupt. Jag tar upp kikaren och ser hur ”stenarna” försvinner under ytan. Jag inser att det jag ser, är något stort som sprutar vatten. ”Val”, skriker jag till Sivert. Det är val där borta. En annan segelbåt ligger och driver i närheten och har sett samma sak. Vi kör bort mot platsen, och väntar ivrigt på att den ska dyka upp igen. En stund senare hör vi ljudet att vattenkaskader och så dyker valen upp. Den andas, och dyker ner med stjärtfenan i ett elegant plask i vattenytan. En valskådningsbåt med turister närmar sig platsen och uppe på taket står en dam och ropar till oss på franska. Jag ropar tillbaka att jag heter Anki och är fjorton år (för det är nästan de enda jag kan på franska) nej, jag ropar så klart Je ne comprends pas, och tydligen är det rätt för hon byter till engelska och säger att vi absolut inte får närma oss några djur. Det får bara auktoriserade personer göra. Jag tror att valskådardamen vill att hennes turister ska ha bästa vyn och inte ha en segelbåt i vägen. Vi har ju inte direkt jagat valen, men vi girar i alla fall undan så att den auktoriserade valdamen och hennes turister ska se bättre. Valen dyker hur som helst inte upp igen och vi tuffar vidare till Deshaies.

Det blåser galet mycket i ankringsviken. Vinden trycks ner mellan bergen och accelerera ut över vattnet. Vi får i alla fall i ankaret utan problem och ser att längre in, på en av de åtråvärda gratisbojarna ligger en svensk båt, Ellen. Vi stannar i båten under kvällen och blir uppropade av Ellens besättning som frågar om vi vill ha bojen i imorgon bitti när de ska åka vidare. Så klart vill vi det.

När morgonen kommer passar vi Ellens avgång och får fatt i bojen. Det känns tryggt att ligga på boj i den här blåsiga och välbesökta viken. Det är många båtar i omlopp och längre ut där de ankrade båtarna ligger anar vi att det emellanåt kan bli ankarkaos. Ha ha, tillåt mig småle. Det är ju bland båtar på boj som ankringskaoset uppstår. Framför allt franska charterbåtar vill gärna komma långt in i viken och på sedvanligt manér släpper de i ankaret, rasslar ut lite kätting, hoppar i jollen och lämnar båten. Grr.

Men förutom en ankringsvik är Deshaies en lagom liten stad med en affär och några restauranger. Deshaies är dessutom inspelningsplats för den engelska serien Mord i Paradiset. Vi har sett några enstaka avsnitt och av ren nyfikenhet spanar vi in miljöerna. I Frankrike är serien okänd så det är mest några entusiastiska engelska turister som verkar intresserade.

Från Deshaies är det promenadavstånd till den stora (och nästan öde) stranden Grand Anse där man kan ligga och slappa under en palm. Om man törs, trotsar man de ganska stora vågorna, med risk för att spolas omkull, tappa bort sina solglasögon och få badkläderna fulla med sand, rent hypotetiskt förstås. En annan favorit är att besöka den botaniska trädgården, med sedvanliga vackra träd och buskar och bäst av allt papegojor. Vi blir plötsligt djupt förälskade i de busiga fåglarna. Tänk så coolt att ha några papegojor ombord!

Vi går även på strövtåg längst med floden, på jakt efter mangoträd (mangosarna var inte mogna) och doppar oss i det kalla sötvattnet. Vi passar även på att jobba lite. Vi tvättar vattenlinjen, vädrar madrasser och dynor och tvättar upp lite kläder. I den friska vinden (det blåser säkert 10-12 m/s) får plötsligt den ena bäddmadrassen vingar. Den svävar över mantåget och landar elegant i vattnet. Ja, jag vet, det borde vi ha kunnat räkna ut att den skulle kunna flyga i väg men tack och lov så flyter den. Vi kastar oss i jollen och bärgar den dyblöta och tunga madrassen. Vad det än är som innehåller saltvatten måste det sköljas med färskvatten, annars torkar det aldrig. Vi sköljer och sköljer och watermakern får jobba hårt hela dagen. Nu ska det stora åbäket till madrass förhoppningsvis torka. Det är ju onekligen bra torkväder i Karibien.

Det där korta övernattningsstoppet som vi planerade från början, visade sig bli en vecka. Emellanåt slutar det att blåsa och ett lugn infinner sig när vindens alla ljud upphör. Vi trivs med lugnet och dåsar i sittbrunnen, tittar på sköldpaddorna som guppar omkring i viken, tittar på solnedgången, läser lite och tar oss ett kvällsdopp. Trivs vi med det? Svar ja.

PS Måtte bara madrassen torka.