Azorerna

Efter tre dygn ankrade i den mycket trånga viken i Horta får vi äntligen plats i marina. Det är en plats mot kajen med båtar utanpå oss. Trots att båtgrannarna måste promenera över vårt däck för att komma i land, och att tidvattnet ibland gör det lite väl akrobatiskt att komma upp på kajen, är det skönt att slippa oroa sig för draggande båtar på ankringen. Nu kan vi äntligen koppla av!

Vädret här är ombytligt. Det skiftar under dagen från mulet, regn, strålande sol till alldeles för varmt. Vi sätter återigen upp sittbrunnskapellet för att få det varmt och skönt, eller använda som överhettat växthus. Utanpå oss ligger den franska båten “Bulle”, som inte har något att göra med kanelbulle, utan betyder bubbla. De flesta av båtarna kommer från Karibien på väg till fastlandseuropa och några (åtminstone två som vi känner till) har haft riktigt tuffa seglingar hit och till och med tappat masten. Den ena hade turen att springa på en mast liggandes övergiven på land, den andra båten skaffade sig en telefonstople…

Horta har de karakteristiska stenlagda trottoarerna, kyrkor med krusidull-tak och väldigt mycket kaklade fasader. Vi strosar runt på kullerstensgatorna och lär oss snart att hitta till allt väsentligt; affären, tvätterian, och närmaste restaurang.

Det som annars sticker ut i Horta är alla tusentals målningar som besökande seglare lämnar efter sig. Det sägs att det betyder otur att lämna hamnen utan att ha satt sitt bomärke på kajen. Vi hittar bland annat målningar från bekanta vi träffat tidigare, så som båtarna Xenia och Trivento, och några andra som faller under kategorin intressanta.

Vi hyr en bil och susar runt på ön. Chauffören får plötsligt anstränga sig för att köra högertrafik, vilket inte hänt på ganska länge. Ön Faial kallas den blå ön, och sägs vara uppkallad efter de blå hortensiorna som växer överallt. Vi kan intyga att det är väldigt många hortensior som kantar vägarna.

Vi följer vindlande vägar som påminner mycket om kostigar och besöker utsiktsplatser, klippbad, övergivna fyrhus, och så klart den dramatiska vulkankratern Caldeira.

Andra obligatoriska måsten i Horta är att besöka Peters bar. Man kan säga att temat på stället är seglingsinspirerat med vimplar och dekaler från besökande båtar. Här dricker vi den traditionella gin&tonicen, och umgås med andra seglare. Vi lyckas även hitta en plats för klistermärken så att våra hemma-klubbar finns representerade i Horta.

Innan vi lämnar Azorerna gör vi såklart vår egen målning, vi vill ju inte drabbas av otur. Vi ser fram emot att komma till fastlandseuropa. Vädret under seglingen kan bli en utmaning med vi har en bra prognos och förhoppningsvis når vi Cherbourg på 10 dagar.