Bland nudister på Praia de Barra

Vi vinkar adjö till Inalou och Trivento och lämnar Combarro. Vi har siktet inställt på ankringsviken Enseada de Barra med dess omtalade stränder. Bilderna i pilotboken visar öde stränder med ljusblått vatten och tallskog. Det står också att det är en nudiststrand.

Vi får en frisk nordlig vind och med full segelsättning gör vi god fart. Längst med kusten håller vi utkik efter dessa evinnerliga bojar som markerar fångstburar, och som sannolikt går att segla över, men någonstans under bojen finns det ju en lina som vi inte vill fastna i. Vi spanar och spejar. Klipporna här är branta och dramatiska och nästan utan bebyggelse. När vi rundar fyren Faro de Subrido, är vi inne i Ria de Vigo. Nu är det bara att hålla höger så är vi framme. Vi tar ner segel och förbereder oss för ankring. Trots att viken skyddar mot nordliga vindar gäller det att söka sig långt in längst berget och även då kommer det vindilar som får riggen att vina.

Vi ankrar i 7 meter sand utan problem och ställer för säkerhetsskull ett ankarlarm, som plingar om vi draggar. Det är en fantastiskt fin strand, med mjuk vit sand, tallar och ljusrosa snäckor. Och några hundratals nakna människor, som promenerar, fram och tillbaka längst stranden hela dagarna. Det är kallt i vattnet så det är få som badar. Vi ror in till stranden och gör som alla andra, promenerar.

Under dagen dyker det även upp fler båtar som ankrar lite kors och tvärs, typ över vårt ankare. Första gången det händer, är vi aktiva och ropar “Hola, vårt ankare ligger där”. En del flyttar på sig, andra rycker på axlarna och vi får ge dem onda ögat i stället. Det hjälper inte heller så bra. Vid det här laget har vi dock räknat ut att de flesta spanskflaggade båtarna med 8-10 personer ombord åker hem på kvällen. De vill bara ligga och driva (ovanför vårt ankare) i en vik och lyssna på “spansktoppen” några timmar. Klockan sex, packar de flesta ihop och vi får viken för oss själva. Även nakenpromenerarna åker hem när solen börjar sjunka. 

Vi ror in till stranden och går promenad i den mjuka sanden. Med oss har vi våra sopor som vi förgäves försöker hitta en soptunna till.  Soporna får dock följa med tillbaka till båten. Det finns inget skräp på stranden och konstigt nog heller inga soptunnor. Det verkar som alla tar med sig sitt skräp hem. Även vi drar vidare efter några nätter för att besöka den mest omtalade stranden i området. Det ska bli spännande att se, om det blir flipp eller flopp.