Gulliga Combarro

På grund av dimman och den opålitliga vinden lade vi oss i Combarro Marina (dyrast hittills). Här är det Festa Do Mar i dagarna fem med “öltält”, tapas, musikunderhållning och självklart säckpipa. Om man seglar omkring i den här delen av världen, är det här stället värt ett besök, även om det inte är “Festa”. I den gamla staden är gränderna trånga och fyllda med pittoreska restauranger. Längst stranden finns de gamla husen, de karaktäristiska torkhusen och stenkorsen som alla är stadens signum. Det sägs att stenkorsen skyddar mot häxkonster.

Under vinrankorna på någon av restaurangerna kan man se tidvattnet försvinna medan man äter tapas och dricker Estrella Galicia. Det svävar en doft av vedeldad grill över staden, från restaurangernas grillar, där bläckfisk, räkor och fisk tillagas. I vanlig ordning är det inte så många som talar engelska, men vi hankar oss fram med teckenspråk och vår vanligaste spanska fras “Dos cervezas por favor”. Gränderna är även fyllda med små turistaffärer som säljer keltiska symboler, häxor och kaffelikör. Trots att det understundom kan vara trångt i gränderna blir vi väldigt förtjusta i Combarro.

Båten Trivento dyker upp i marinan och på kvällen har vi svensk-träff i deras sittbrunn. Trots den gulliga staden och trevligt sällskap känner vi att vi är redo att dra vidare. Dags att släppa förtöjningarna igen.

Hasta luego!