Vi lämnar Funchal och styr mot Kanarieöarna. Vi kör motor de första timmarna eftersom Madeira läar all vind. Först under eftermiddagen kommer vinden, det blåser ca 8 ms nordvästlig vind. Våghöjden ökar men det är framförallt vågriktningen som stökar till det.
I en romantiserande beskrivning av långsegling, ligger man lite lojt i sittbrunnen och kisar mot solen, man bakar en sockerkaka som lutar, eftersom både båt och ugn lutar och man gör fräna grejor som att lära sig ett nytt språk, spelar mandolin eller gör konstfulla knopar. Man har dessutom fantastiska naturupplevelser med mareld, stjärnhimmel och besök av delfiner. Well…
Under den här seglingen var det ingen sockerkaka eller fräna grejor på gång överhuvudtaget. Redan klockan sju på kvällen gick solen ner och det blev nattsvart. Vi blev rejält sjösjuka. Vi såg i och för sig mareld, när innehållet i spyhinken hälldes överbord. Jag lade också diffust märke till att det gick att spänna ögonen i några stjärnor på himlen, (säkert fantastiskt vackert) i ett försök att fästa blicken på något som inte gungade i den svarta natten.
Vi har seglat i stora vågor tidigare, men de här som kom in från sidan, gjorde resan hopplöst obekväm. Vi både rullade åt sidorna samt åkte upp och ner med rejäl kraft. Magsäcken ville inte alls behålla sitt innehåll. Vi turades om att försöka sova korta stunder, men det var svårt i den krängande båten. Det var också helt nya ljud inne i båten. Alla böcker i bokhyllan åkte fram och tillbaka. Någonting inne i ett skåp dunsade. Några glas klirrade. I det krassliga skicket vi befann oss i var det ingen som prioriterade att försöka stoppa ljuden. Att överhuvudtaget göra något nere i båten krävde stor kraftansträngning. Jag försökte peta i mig små bitar av banan, dricka nyponsoppa och försöka få i mig energi och vätska. Allt kom upp i den blå hinken. Vi tog inte en enda bild eller filmade några sekvenser under det där dygnet.(Eftervärlden kan pusta ut. Det blir ingen film om vår sjösjuka).
Vändningen kom under morgontimmarna, vågorna blev längre och det blev en mjukare gång i båten. Vi kunde nu sova ordentligt och när jag vaknade efter att ha fått sova tre timmar kände jag att illamåendet var över. Vi värmde matlådor och fick i oss mat och kaffe och syrliga karameller. Livsandarna återvände en smula. Resterande dygn ökade vinden, vi surfade med bara storseglet mot vårt mål, den lilla ön La Graciosa straxt norr om Lanzarote. Det kom några regnskurar och vid några tillfällen fick vi även några brytande vågor ner i sittbrunnen och dynor och besättning blev blöta. (Vilket härligt liv vi lever, sa vi till varandra, med ironisk tonfall).
Tidigt på onsdagsmorgonen straxt efter soluppgången lade vi till i hamnen Caleta del Sebo. Väl fastknutna i bryggan, hetsåt vi spagetti och köttfärssås, sköljde av båt, seglarställ, dynor och allt som fått havsvatten på sig. Sedan sov vi middag i en stilla och tyst båt. Det är bra härligt att komma fram!
+ There are no comments
Add yours