Höga berg och djupa dalar på Madeira

Är inte det här en segelblogg? Borde vi inte segla mer och dessutom hålla på och reparera saker på båten i parti och minut? Ska det vara på det här viset, kan man undra? Det här med seglandet ska vi snart ta tag i och segla söderut mot Kanarieöarna. Och visst har vi saker vi ska fixa på båten så småningom, men tack och lov är det inget överhängande akut som måste åtgärdas. Hittills har båten, watermaker, motor och elförsörjning skött sig exemplariskt.

Vi kanske borde planera mer? Vilka Kanarieöar vill vi besöka? Hur långa avstånd är det? Vi borde väl åtminstone ha en tidsplan? Jo det har vi väl. Vi vill vara i Las Palmas runt den 16:e december, sedan firar vi jul med vår barn och därefter hägrar Atlantöverfarten. Allt däremellan är väldigt luddigt i kanterna. Det är ganska okaraktäristiskt, för att vara vi, att inte ha en detaljerad plan. Vi vet i stora drag vad vi vill åstadkomma närmsta halvåret, men detaljplanera, nej det varken orkar eller förmår vi. Man vet ju aldrig var man hamnar, vilka man möter på vägen, vad man råkar ut för, eller hur länge man vi stanna på en plats. Att vi skulle tillbringa en månad på Porto Santo och Madeira, fanns inte med i någon planering alls. Ibland hamnar man helt enkelt på ett ställe där man vill stanna länge. (ja, sen var det väl lite Leslies fel också)

Men på tal om planering och framtiden, nu är det dags att lämna Madeira. En ö som är häftig och vacker och som är värd ett besök, oavsett om man kommer med egen båt eller flyg. Vi har strosat runt på gatorna i Funchal, ätit Bolo do caco, druckit Poncha och ätit Espada. Besökt trädgårdar och parker (sett så många vackra blommor) åkt linbana och släde nerför berget och druckit Madeiravin. Vi har fascinerats över vädret, regn, blå himmel, moln, varmt, solsken och åska. Vi har åkt på utflykt till höga berget, sett branta klippan Cabo Girao (men ärligt talat var just den inte så sevärd) och besökt djupa dalen. Åkt på slingriga serpentinvägar, med utsikt över havet och skogen. Fascinerats över odlingslandskap (sett var bananerna bor) och så har vi gått på levadavandring.

Jag skulle kunna skriva en tjockare roman om just levadavandringen och någon kanske undrar vad det är för speciellt med att knalla omkring i skogen bredvid en levada? Jo, det är så vackert, med mossan, ormbunkarna, de krokiga träden och utsikten. Det är tystnaden, med bara lite fågelsång och vattnet som porlar. Det är glädjen när man kommer fram, att man inte ramlat ner och slagit ihjäl sig, vilket faktiskt inträffar. (Det är ganska osmart att hålla på och googla just dödsolyckor/ levadavandring, dagen innan man ska på tur). Själva vandringen visade sig inte vara så “nära-döden-aktig”. Det finns räcken att hålla sig i på de “värsta” passagerna och vi hade inga tillbud. Vi blev väldigt förtjusta i den här typen av naturupplevelser och av Madeira.

Nu är det dags att segla vidare.  Vindarna har vänt. Det ska blåsa nordligt och i lagom styrka (hoppas vi). Om två dygn beräknas vi vara framme på någon trevlig Kanarieholme.

Adeus!