Vi seglar till Madeira

För ordningens skull måste jag dokumentera seglingen till Madeira, så att vi inte glömmer bort den i framtiden och går helt “bananas” över Madeiras grönska, staden, och utflykter vi gör i kommande inlägg. Så här gick det till.

Vi är kvar i Porto Santo. Stormen Leslie hade dragit förbi och söndagen ägnar vi åt att återställa båten i segelbart skick. Vi lunkar i väg till marinans kontor, där vi ber en av damerna som sköter ruljangsen, att ringa marinan i Funchal och fråga om det fanns någon plats åt oss. “No place, maybe tomorrow” är svaret. Vi återkommer dagen därpå och ber damen ringa igen. Nu får vi återkomma klockan 11 för den ansvariga i Funchal är ute och kollar tillgängliga platser. Kanske finns det en plats åt oss… Allt det här låter kanske inte så konstigt, men enligt rykten och det allmänna snacket på bryggan, är det svårt att få hamnplats i Funchal. Man kan få ligga utanpå en annan båt eller direkt mot kajen, men att få en plats vid en fingerponton verkar omöjligt. Så damens kommentar, att det kanske finns en plats, fick oss lite uppspelta. Vi går tillbaka till kontoret kvart i elva. Det är för tidigt att ringa, säger damerna, men ni kan sitta här och vänta. Vi slår oss ner i varsin stol och ler det snällaste vi kan.

Klockan 11 ringer den ena damen upp marinan i Funchal. Den andra damen tolkar viskande samtalet åt oss, Rafael (marinachefen i Funchal) vill vet om vi är trevliga människor. Vi ler ännu bredare, fy sjutton så trevliga vi är. Damen och Rafael pratar en god stund, och den tolkande damen gör till sist tummen upp. Vi har tydligen blivit godkända som trevliga människor och fått en plats för båten i Funchal. (Det kan ju också vara så att stormen Leslie gjort att många lämnade Madeira)

Vid 11.30 kastar vi loss. Vi vinkar adjö till några andra båtar, som tydligen också klarat trevlighets-testet och kommer till Funchal dagen efter. Det blåser 6 ms nordvästlig vind, vi gör god fart och siktar på Madeira som syns i horisonten med fluffiga moln på toppen.

Vi tillverkar vatten, lyssnar på musik, äter lunch och sover middag. Segelturen till Madeiras udde tar cirka 4 timmar. Klipporna som möter oss är karga och dramatiska. När vi närmar oss udden är det strömt i vattnet och vinden dör ut (eller rättare sagt hela stora Madeiraön gör att vi hamnar i lä).

Vi rullar in genuan och motorseglar de sista 10 distansen till Funchal. I kvällssolen får klipporna en dramatisk färg. Det finns mycket att titta på, vi ser flygplatsen där planen landar mellan bergen och alla husen staplade på sluttningarna. Och så grönskan, efter att ha vistats i Porto Santos “ökenlandskap” är det så grönt med all växtlighet som klamrar sig fast på bergen.

Vi lägger till i marinan vid 19.30-tiden precis bredvid parken med bananträd och pelargoner i rabatterna. Hamnchefen Rafael dyker upp och är charmerande trevlig. Han fixar det administrativa snabbt och smidigt. Nu är vi framme på en plats vi omedelbart tycker mycket om. Vi går genom parken och hittar en liten enkel restaurang där vi äter gott och billigt. Restaurangägaren är en lustig filur som har världens (!?) största samling av fotbollshalsdukar. Om man kommer seglande och överlämnar en halsduk från sitt hemland/klubb så bjuder han på mat och dryck (typ). Det hade ju inte vi, istället smakade vi den lokala drycken Poncha, betalade och vinglade sedan hem till båten.

Saúde!