In 2022 Fiji

Bula Fiji

Runt lunch på söndagen den 22 maj tar vi upp ankaret och lämnar Huahine. Solen skiner och himlen är klarblå med enstaka vita fluffiga moln. När vi kommit en bit ut från land, där de höga bergen inte längre stör vinden, kan vi hissa segel och sätta kurs mot Fiji. Det blåser lagom mycket och vågorna är inte särskilt höga. Vid solnedgången passerar vi Bora Bora som tillsammans med övriga Sällskapsöarnas siluett försvinner i mörkret bakom oss. Natten är stjärnklar med en liten skärva till måne.

Det känns nästa som att det är för bra för att vara sant, när den första veckan bara rullar på och det mest uppseendeväckande som händer är att en kokosnöt flyter förbi. Vi länsar med spirade segel, det blåser 7 ms och det är fortsatt vackert väder. Några dagar senare ser vi en val som ligger och dåsar vid ytan. Den blåser ut en kaskad av vatten och tittar (förvånat?) på oss när vi seglar förbi på cirka 30 meters avstånd.

Dag 11 blir vi omseglade av en annan båt som vi talar med på vhf:en. De har mer bråttom än vi och har spinnakern hissad i de lätta vindarna. Vid några tillfällen den natten blåser det så lite att seglen mest skramlar och slår, då startar vi motorn och kör några timmar. Klockan ställs om för att bättre matcha soluppgång och solnedgång. När vi ändrar till Fiji-tid tappar vi en dag, torsdagen den 2:a juni inträffar aldrig för oss. Vi går direkt på fredagen den 3:e.

På håll passerar vi Amerikanska Samoa och konungariket Tongas höga bergiga öar. Det hade verkligen varit spännande att besöka Tonga men landet är fortfarande stängt och det är kanske först nästa år som de kommer att ta emot seglare igen. Troligen kommer vi aldrig att komma dit. Sista dygnen håller vi koll på den beräknade ankomst tiden. Den varierar med flera dygn beroende på vår fart.

Det sägs vara galet dyrt att klarera in under helgen så med revade och hårt inskotade segel drar vi ut på tiden för att komma fram under kontorstid. När måndagen gryr ligger ön Vanua Levu insvept i täta gråa moln. Regnet har strilat hela natten och min första kommentar när jag vaknat och Sivert säger ”Godmorgon, Välkommen till Fiji”, är ”Men vad gör vi här?”. Det är nästan kyligt (bara 27 grader), dystert, grått och fuktigt. Det känns inte särskilt inbjudande. Vi röjer upp i båten under färden mot staden Savusavu. Vi viker segel, slänger i oss frukost (jag torkar till och med golvet) hissar gul flagg och är beredda att möta alla myndigheter som ska checka in oss i landet. Vi har tidigare mejlat och varskott om vår ankomst med datum och klockslag och jag har en naiv bild av att myndigheterna liksom ska stå på rad när vi kommer. Det gör de inte.

Ungefär samtidigt som vi angör Savusavu drar regnmolnet bort och allt det gråa försvinner. Vi ser färgglada hus på gröna kullar, en bygata med biltrafik och i den skyddande viken mängder av segelbåtar. Vi ropar upp marinan, som kommer ut och hjälper oss att knyta fast vid en boj. ”Bula” säger de hjärtligt, ”Bula Vinaka” säger de igen och ler glatt. Hej och Välkomna! Bula uttalas med eftertryck, ”bolah”.

Marinan meddelar alla myndigheter om vår ankomst och ser även till att de transporteras ut till vår båt. Klockan är kvart över åtta och jag tänker att de kommer nog snart. Egentligen borde vi vara trötta och sega men vi är fyllda av spänd förväntan och kaffe och vi är extremt pigga. Vid 10-tiden har de fortfarande inte kommit. Vi hinner med att äta en frukost till, städa lite till och göra jollen sjöklar innan hälsoteamet anländer. Två effektiva kvinnor som tittar runt (i besticklådorna och verktygsskåpet?) kontrollerar våra pass, vaccinationer och tar sedan PCR-test på oss.

Därefter blir det en ny väntan, och först på eftermiddagen kommer tull, biosecurity och immigration. De slår sig ner i salongen, vi får fylla i mer dokument, skriva under här och där, stämplar i passet och småprat, men ingen frågar om snäckor, fläskkött eller honung, som vi hört talas om och som absolut inte får föras in i landet. De lämnar efter sig fakturor som måste betalas under morgondagen, de är glada och trevliga. Vi halar den gula karantänflaggan och hissar Fijis gästflagga och pustar ut. Vi är framme och inklarerade. Bula Fiji och Vinaka för trevligt mottagande. Här kommer vi att trivas.

Resan i siffror:

Seglad distans: 1826 NM

Antal dagar: 14

Motorgång: 12 timmar

Valar: 1

Andra båtar inom synhåll: 1

Ljudböcker: 8

Chokladkakor: 3

Liter iste: 100?

Share Tweet Pin It +1
Previous PostFarväl Franska Polynesien
Next PostSavusavu

2 Comments

  1. Sylvia Eriksson
    4 weeks ago

    Härligt, men HUR kunde ni överleva på bara 3 chokladkakor. Nästan hälsovådligt typ. Hälsningar S/Y Lady Anna för tillfälligt seglandes runt Balearerna

    Reply
    1. Anki
      4 weeks ago

      Well vi hade ju en stor låda hemmagjorda chokladbollar med hackade jordnötter också…annars hade det ju varit kris 🙂

      Reply

Lämna gärna en kommentar...