In 2019 Karibien

Bunkring och lågt flygande plan på St Martin

Vi lämnar St Barts och seglar några timmar bort till ön Saint Martin /Sint Maarten. En ganska stillsam och odramatisk segling förutom att jag lyckas tappa mina solglasögon i vattnet. De var i och för sig redan lagade med tejp, men nu har jag definitivt kris på solglasögon. Det är mitt 4:e par som jag under den här resan har haft sönder eller tappar. Suck.

Saint Martin / Sint Maarten delas mellan en fransk och en holländsk sida. Vi går till Marigot på den franska sidan där vi ankrar i det klara turkosa vattnet. Viken är stor och här ligger många båtar ankrade. Det finns mängder av båttillbehörsaffärer, restauranger och matvaruaffärer. 2017 drabbades ön hårt av orkanen Irma, cirka 1000 båtar skadades och 500 dömdes ut som vrak. Det finns fortfarande tydliga spår på bilar, trasiga hus och sönderslagna båtar. Det är inte så prydligt här utan ganska ruffigt.

Det vi dock blir helt lyriska över är matvaruaffären Super-U. Det är som att kliva in i en välsorterad ICA eller Coop. Vi har bestämt sedan tidigare att vi ska bunkra ordentligt här, men det är en bit att gå och vi ska göra det i omgångar. Trots det, får vi nån slags hysterisk köphets och fyller kundvagnen som om alla varorna skulle ta slut samma dag. Hyllan med roséviner är enorm, ölen är skapligt billig, potatisarna, ostarna, korvarna, frukterna och grönsakerna. Vi väljer och vrakar. Det mesta kostar som hemma i Sverige. När vi kommer ut från affären är det väldigt tungt att bära. Likt ekorrar inför vintern hamstrar vi dock vidare och går ytterligare en vända och fyller vagnen med toalettpapper, chips, ris, pasta, couscous, konserver och flingor. Vi är mycket nöjda när båtens alla förråd är fyllda igen.

Vi letar upp en tvättinrättning och tillbringar en förmiddag med att tvätta i princip allt vi har. Vi har verkligen varit usla på att tvätta (var det verkligen två månader sedan?) förutom lite, av nöden tvungen handtvätt. Men det är rejäla maskiner och vi kör en 18 kilos maskin och en 8 kilos. Några timmar senare fyller vi våra skåp och garderober med rena, vikta och väldoftande kläder. Härlig känsla!

Vi åker på utflykt i gummibåten till Holland. Ja den holländska sidan av ön alltså. Det är inte så superlångt bara in genom kanalen och tvärs över lagunen/insjön. I lagunen syns tydliga spår efter Irma med vrak och trasiga bryggor.

På den holländska sidan går vi igenom varenda tillbehörsaffär som finns och kikar på bottenfärg och jollar. En ny jolle kostar ungefär 30 000 kronor, i den storlek vi vill ha. Vi sneglar på vår ännu funktionsdugliga jolle och bestämmer oss för att den får hänga med ett tag till. Vi köper en ny propeller till utombordsmotorn trots att lagningen ännu håller, men man vet ju aldrig om och när den kan tänkas sluta fungera. Bäst att vara på den säkra sidan.

Ja sedan hamnar vi på den där stranden Maho beach, som You Tube har ett antal klipp från. Den ligger precis vid flygplatsen där flygplanen landar och startar.

Själva stranden är ett ganska oskönt ställe. Massor av folk och ganska hysteriskt. På strandbaren är det ännu mer hysteriskt. Men vi står ju där så klart och väntar på att planen ska landa eller starta. Vi filmar lite och fotar. Några mindre propellerplan landar och det känns ju inte så märkvärdigt. Sen blir det oro i leden och på badstranden. “There’s a big one” säger amerikanaren som kommer uppspringande ur badet med öl, kamera och kubansk cigarr i mungipan.

Och ja det är ett stort plan! Alla blir som tokiga när planet (en Boeing 757?) dundrar ner över våra huvuden. Det är onekligen häftigt. Vi stannar kvar och ser några mindre jetplan starta och även om ingen längre står framme vid staketet utan det är en väg emellan, är det mycket sand och kepsmössor som blåser omkring när planen drar igång motorerna. Det var någon som dog för några år sedan i samband med en start, så nu är det ytterligare några meter fram till staketet.

Vi rundar av dagarna på St Martin med att bunkra lite till. Vi har klarerat ut på båttillbehörsaffärens dator och i morgon åker vi till ön Anguilla.

Vi hörs!

Share Tweet Pin It +1
Previous PostEtt år senare och planer framåt
Next PostBara vara på Anguilla

No Comments

Lämna gärna en kommentar...